Woop-woop!
1,8 kilo den här veckan och jag är mer än nöjd! När man väger så mycket som jag rör man sig med helt andra siffror. Det är det ingen som noterar en viktminskning på tolv kilo såvida det inte är någon som inte sett mig på länge, och knappt då heller. Jag kan leva med det genom att vråla i telefonen till mina två bästisar att jag gått ner och de måste jubla med för de är mina vänner, haha. Jag kan leva med den lilla trion av bekräftelse för jag vet ju att andra inte upplever det jag gör.
Hur knäna börjar bli gladare och att jag plötsligt tänker att jag nog inte har artros i alla fall. Hur jag får dra in klockarmbandet först ett hål sedan två hål. Hur jag kunnat sluta med Omeprazol som jag ätit dagligen i flera år. Hur alla kläder plötsligt är mer än en storlek för stora (vilket inte gör så mycket för är man medelålders tjockis så klär man sig säckigt och tråkigt i vilket fall. Lite extra säck, bara). Hur mina portioner blir MYCKET mindre och att jag äter långsammare. Hur jag börjar leka med tanken att gå ut med bara armar men hella no: inte än, babysteps. Och att jag helt ärligt och handen på hjärtat, svär till Gud och tiotusen gånger mer än du kan säga, stjärnstopp, varken är eller har varit sötsugen alls. Och inte vrålhungrig. Än så länge. Klart som Pelle att jag är nöjd!
Jag lägger in min utveckling på ett excel-ark och gläds åt kurvorna på papperet - dem på kroppen är jag fortfarande rätt så förfärad över
Idag ska jag åka till Marstrand, tror jag, när vädret fått bestämma sig. För övrigt är det inget annat på gång än att hämta paket och fixa till lite i några garderober. Jag ska köpa till fler sammetsgalgar, det ser jäkligt käckt ut med alla galgar lika. Och dessutom för er som inte upplevt det: när man har jättestora kläder så halkar axlarna av vanliga galgar om man inte fäster dem. Nu slipper jag det och allt ser mycket prydligare ut.
Dags att skalla dagen! Ha det fint alla, den här fredagen då vi passerat fullmåne och galenskapen kan läggas på hyllan ett tag igen.
Gillar
Kommentarer
-
Lite i taget kan bli mycket på sikt, men minus 1,8 kg är jättemycket på en vecka. När jag var i min viktminskningsresa hade sådana siffror varit en dröm😉
Tack detsamma!
-
Även om vi helst hade kunnat trycka på en knapp och gå ner allt direkt tror jag en jämn minskning är bättre för oss. Inte bara kroppen ska hänga med utan även det mentala, tycker att jag ofta hör att de som gått ner mycket fortfarande ser sig som stora och att huvudet inte riktigt hängt med.
Håller med Paloma att det är mycket på en vecka. Bra jobbat!
Jag har faktiskt också precis rensat i min garderob, hade samma problem som du med kläder som halkar av galgen tidigare men har nu sammetsgalgar i hela garderoben. Det fungerar bra, ett tips är dock att ha några kraftigare trägalgar för ytterkläder också, sammetsgalgarna kan gå av om det blir för tungt. Halkar jackorna av finns det små silicongrejor att köpa som man klistrar på galgen så att kläderna sitter kvar.
Trevlig helg!
-
Vilket härligt inlägg...jag blev glad för din skull. GRATTIS 👏👏💐
-
Tack för fina kommentarer
-
Vilket underbart inspirerande och uppiggande inlägg
GRATTIS!! Vilket härligt resultat både på vågen och de du kan se i kläder, klockarmband och Omeprazol. Det är något jag också märkt, om man äter mindre kolhydrater så slipper man halsbränna
Bara det är ju en anledning, eller hur!Jag funderade på det du sa om att inte omgivningen märker... Jag gick ner 20kg och kände mig så himla stolt och glad och mina kompisar var fulla av beundran men samtidigt som jag kände mig supersmal så insåg jag... ganska chockartat faktiskt eftersom jag ansåg mig nu tillhöra gruppen "normal-överviktig" att folk fortfarande bektraktade mig som tjockis... det var ganska hårt att fortfarande få de där blickarna... trots -20kg. Men som du säger, har man +50kg att ta av så dröjer det innan det syns på riktigt.
Ha en bra helg!
Logga in för att skriva en kommentar.