Jo jag sa just det att det är .... lördag morgon.
Hej alla! -0,8 den här veckan och det känns riktigt bra, trots att det nog är det lägsta jag gått ner hittills. Bra för att jag förstår: oregelbunden sömn, sena middagar, ojämn fördelning av matintaget, en utelunch. Jag är ett organisations-freak och mår som bäst när allt är regelbunden rutin. Det gör min värld begriplig och hanterbar. Helst skulle jag indexera och färgkoda även toabesök och tjejträffar 
! Nä, inte riktigt, men vi har alla våra kors att bära. Jag skulle gärna vara äventyrslysten och spontan och gilla överraskningar. Men nu är jag inte det och har inte varit sedan jag var runt trettio och knappt då heller. Det är inte så att inget hänt i livet. Jag har sagt upp mig och packat och flyttat utomlands på vinst och förlust. Jag har rest ganska mycket när jag var yngre. Jag har bejakat en hel del av mina behov och lustar
och jag har älskat passionerat och galet och följt hjärtat. Men inte mått sådär överdrivet bra av det, alltså.
Jag har lärt mig vad som ger ångestpåslag och vad som gör mig lugn och trygg. Jag är helt enkelt inte någon livsallätare längre - jag lever som jag lärt mig den hårda vägen för att skapa harmoni och glädje. Jag älskar min vardag mer än någon annan del av livet. Jag har vad man brukar kalla "ett rikt inre liv" och där händer det grejor! Lite skrämmande kan man tycka, så skulle jag inte ha några som helst problem med att spendera ett halvår ensam på en öde ö, så länge det fanns mat, vatten och skydd mot vädrets makter. En del av oss mår faktiskt inte bra av för mycket input och måste vara noggranna när vi väljer människor och omgivning.
Hade jag vetat det här som ung hade jag kanske gjort andra livsval - t. ex. valt en annan karriärväg. Jag hade valt helt andra kärlekspartners och vänner och bekanta. Men sådär kan man ju inte tänka om man inte vill bli knäpp och bitter och SÅ känns det inte. Jag bara förstår varför livet mellan varven varit så förvirrande och plågsamt och varför jag varit så galet ledsen och arg.
Det är inte lätt att acceptera den man är i stället för att längta efter den man vill vara. Jag är ju t.ex. fet men vill vara smal. Jag vill skriva en bok men jag läser bättre än jag skriver. Jag vill vara finlemmad och gracil men jag har en benstomme som skulle göra en wrestlare avundsjuk. Jag skulle vilja vara social men jag gillar inte mänskligt umgänge på det sätt som många gör. Ibland måste jag klocka ur och gå hem, både metaforiskt och på riktigt. Det är bara att gilla, för att inte säga älska, läget. Och leva så att man blir tillfreds och glad.
Nu frukost. På riktigt.
Gillar
Kommentarer
-
Den där ön lockar mig också
-
Jag upplever också att jag blivit allt mer introvert med åren. Njuter oftast när jag är ensam och kan låta tankarna vandra. Blir trött av att ha mycket folk och rörelse omkring mig. Återhämtar mig bäst under skogspromenader där man får återhämtning av naturen.
Klart att man ibland kan fundera över hur livet hade blivit om man hade gjort andra val. Reflektion är ett grundläggande behov hos mig, men det är klart att man ändå inte vill fastna i ältande och bitterhet. Men en sund reflektion över varför man gjort de val som man gjort och fundera på vad man kan göra annorlunda i nuet och framtiden.
-
Stor kram
-
Så skönt att höra, Medlem16 och Emmi11, att jag inte är ensam "folkilsken" haha. Jag funderar nästan aldrig, Medlem16, över vad som hänt om jag gjort andra val. Det känns inte konstruktivt. Men jag kostar på mig att veta att jag många gånger valt fel just för att jag idag vet vad det lett till för mig. Den insikt jag har idag finns det inte en chans att jag skulle ha haft för tio, eller tjugo eller trettio år sedan så det där med vad som skulle kunna ha varit känns inte alls viktigt. Jag blev ju som jag blev av mina val på gott och ont. Mest gott får jag nog tycka
. Tills det gått tio år och jag inte begriper varför jag tröttade ut mig på irrelevanta saker 2019 :). -
Jag har, genom åren, minskat min umgängeskrets rätt så rejält.
I våras insåg jag att jag inte ens uppskattar för många timmars samvaro med grannparen vi umgåtts med i 30 år.
Visst hade min tillvaro varit annorlunda om jag gjort andra val i livet, men det är inte alls säkert att det hade varit till det bättre i slutändan.
Jag tänker att jag gjorde det jag gjorde efter bästa förmåga och jag kunde absolut inte veta då hur det skulle bli sedan.
-
Jag har fördelen att vara sambo med en man som inte har behov av socialt umgänge... först kändes det konstig och knäppt men efter ett tag insåg jag att han vet vad han snackar om och framförallt... han mår så enormt bra, av att bara vara med sig. Han behöver inte bekräftelse från andra, han gillar sig själv som han är. Det är så enormt tryggt att bo ihop med en så jordnära och trygg person. När jag var yngre gillade jag socialt umgäng, gärna fester och glam ofta. Men nu... nä nu vill jag sitta hemma med min sambo, lyssna på en god bok eller se något spännande på TV och bara mysa. Har behov av att pausa från andra människor eftersom jag jobbar med människor hela dagarna.
Jag älskar att läsa dina inlägg.. de får mig att fundera på mig och på hur jag ser på saker och ting. Du inspirerar mig, tack för att du skriver så öppet om dig själv
Logga in för att skriva en kommentar.