Ny vecka som börjar lite kyligt..
Måndag igen och livet går vidare här hemma med en hund som har tratt och är konvalecent. Jag kommer inte ut så mycket och det har varit och är en ganska tuff tid.
Vikten ja den gick ner i rasande fart när jag trodde att jag skulle mista Wilmer .Jag varken åt eller sov några dygn. Men nu är hen hemma igen efter iläggning nummer två på djursjukhuset.
Jag har sakta fått hoppet åter och är nu mer än livrädd för allt som liknar orm ute i naturen känner jag.
Jag har ätit ifatt det som trillade av när jag mådde dåligt, och har faktiskt tillåtet mig att göra det med. Har helt enklelt inte orkat att tänka på mig själv så mycket. Bara försökt att vara tacksam över att Wilmer är med oss fortfarande.
Men jag har inte kastat in handuken utan kommer ta tag i mig själv med hälsan snart igen. Allt har sin tid och nu har jag konsentrerat mig på min huggormsbitna hund ett tag ..
Det har åskat och blåst isvindar i dag och vi hade 8,4 grader här i eftermiddag när åskan kom. Det var skillnad för en vecka sedan då det nästan var 28 grader några dagar..
Jag tände tom några ljus inne och satt och drack lite te i soffan och myste. Nu har jag en kyckling i airfryern som får bli min kvällsmat. Det är bra mat tycker jag., både gott och nyttiga proteiner.
Ha en fin vecka!
Gillar
Kommentarer
-
Ja, som hundägare är man ju ute mycket i skog och mark. För att inte tala om hunden...
Jag är livrädd för ormar och ser dem hela tiden! Det visar sig (oftast) vara: ett gammalt kassettband, en fläktrem, bananskal, en gummilist, ett skärp etc.
Jag hade faktiskt en tanke på att göra en fotobok som skulle heta "Ormform" där jag skulle plåta 40-50 ormliknande prylar i naturen... 🙄 -
Vad gott att höra att hunden är hemma igen och på bättringsvägen. Usch för ormar!....ett ormbett är verkligen inget att leka med.
För ett par år sedan när jag och hundarna var på promenad....så tvärstannade yngsta hunden och blev väldigt intresserad av något vid sidan om oss. Såg att hon var både nyfiken och rädd för hon blev väldigt lång. Jomen....där i gräset låg en huggis som nog var minst lika rädd och vad redo till attack. Som tur var hann jag få iväg alla hundarna därifrån....men fy vad nära det var!
-
Skönt att Wilmer är hemma igen och jag önskar god bättring
-
LinusPL JA du det är mångaggr som man fått hjärtat i halsgropen av ormliknande saker i naturen.
Elka Nej ormbett kan verkligen ställa till det på allvar.. Tom att hunden dör eller får men på inre organ för alltid. Vilket gud förbjude på Wilmer.
Lovis Ja det är verkligen skönt att ha honom vid min sida igen..
Logga in för att skriva en kommentar.