Hur blev det så här?
Ja hur blev det så här igen?
Inte så att jag inte förstår var ifrån kilona kommer,, för det gör jag absolut.. Men jag hade ju lovat mig själv att inte hamna här igen. Jag som för ett år sedan var på väg att nå mina mål (igen).. Eller i alla fall kommit en bra bit på väg efter en omstart med en tuff tid med sorgearbete och tröstätning och "det är jag värd äting". Efter att min mamma gått bort. Jag började få kontroll på livet igen och vad jag stoppade i munnen och jag hade tagit bort 7-8 kilo..
Men det var inte helt problemfritt i livet utan det som oroade mig nu var min sjuka hund och tyvärr så blev inte promenaderna så långa som de borde.. Men jag kände i alla fall att jag vänt trenden och tänkte att denna sommar kommer jag kunna ha mina sommarkläder som hängt i garderoben ett tag utan att jag kommit i dem..
Sommaren kom och med den värmen.. Min hund klarade inte av detta utan gav upp efter lång och trogen tjänst.. Jag tappade åter igen fotfästet och sorgen slog till med all styrka. Så älskad, så saknad 
.
Även om jag nu var medveten om att jag inte skulle göra samma misstag igen och ramla ner i mitt mörka hål genom att börja tröstäta eller belöningsäta.. Så blev det så i alla fall efter ett tag..
Så nu sitter jag här åter igen med ett gäng kilo som ramlat på och som jag trott jag haft kontroll över men som överlistade mig.. Inte så att de kom över en natt,, utan de smyger på så där lite i smyg när man vänder ryggen till .. POFF så har man tagit 2-3 kilo sedan sist ochjag tänker,, jag tar det på MÅNDAG..
Ja måndagen kommer,, och ofta börjar jag ganska tufft redan till frukost och dagen går hyfsat fram till tisdag eftermidag.. Ja och så har det varit nu under hösten -vintern 2016 och 2017 har jag startat upp ett antal ggr utan att ha riktigt ork att ta tag i det på allvar egentligen.
Men nu måste jag ta tag i det.. För jag kommer inte i mina kläder och blodtrycket ska vi inte tala om .. SUCK!
Kroppen värker och på mornarna är lederna mer än stela när jag ska ta mig ner för trappan och sätta på kaffet.. NEJ!! Nu får det vara nog känner jag, då jag annars torligtvis ger upp. Ja och då vet ni ju hur lätt det är att dra på sig en drös kilo till.. I min ålder som är den sk. medelåldern så är man sällan ute efter att bli trådsmal eller ha samma kropp som när man var 20-25 år.. Här handlar det oftast om trivselvikt och att ha hälsan.. Men visst 17 vill jag känna mig lite glad när jag går förbi en spegel utan att snabbt vända bort blicken som man möttes av en okänd människa där som står där och "glor" på en..
Nä fy,, dags att ta tag i detta jobb på allvar.. Hoppas att det går bra nu när jag startat en blogg och jag hoppas ni är med mig och ger lite pepp för det behövs kan jag lova 
Gillar
Kommentarer
-
Här kommer en första pepp!
Vill du ha stöd och pepp har du hamat på rätt ställe, och att blogga hjälper också till tycker jag.
Lycka till
-
Tack snälla! Ja detta med blogg är ju spännande och blir yttligare en liten utmaning, och jag hoppas det ska hjälpa till
-
Välkommen! Hoppas du ska trivas :)
Fundera lite på vad du vill åstadkomma, om du kan ge konkreta exempel till dig själv. Blogga om hur du känner det från dag till dag, det kanske kan ge dig ledtrådar till vad och varför du äter som du gör. Man avslöjar sina omedvetna val, sina nojor och sina fixa idéer när man börjar bokföra det man äter och blogga om sina känslor. Håller alla tummar för att det kommer att gå som tåget för dig!
-
Välkommen hit till detta go'a gäng som bloggar om allt som händer i livet.
Som de flesta vet påverkar ju livserfarenheterna vikten ...både på gott och ont.
Om du bestämt dig, förberett dig noga, valt din metod och gör denna livsstilförändring för ditt eget välmåendes och hälsas skull...då kör du på det.
Ta det steg för steg i realistiska och genomförbara mål...och krångla inte till det för mycket.
pepp och lycka till 👍
-
Välkommen!
-
Tack för fina pepp och välkomnande
det värmer gott!Visst är det så att livserfarenheten påverkar vikten, på gott och ont.. Ja och efter många års upp och nedgång så har jag ganska bra koll på var jag brister. Men ändå så går det åt pipsvängen då och då och jag och tappar fotfästet, vilket förargar mig. Tycker vid det här laget att jag borde veta bättre.
Jag går inte på de gamla snabbdieterna längre eller tror att svält är svaret på att gå ner i vikt. Visst kan det vara bra med en rejäl skjuts i början (passar mig) då man ser resultat. Men för det mesta så är det ju ofta bäst att följa något som man kan leva med och som man trivs med och kan fullfölja livet ut. Ofta faller jag när livet kring mig är kaotiskt eller jobbigt pga olika saker.. Men så är det antagligen för de flesta eller i alla fall för många.. Men felet jag gör då är att jag släpper på allt och tröstar mig med maten. Trots min medvetenhet verkar det vara svårt att bryta denna återkommande trend. Men nu är det dags för mig att få må lite bra efter ett par tuffa år.. Jag börjar med att försöka hitta gaisten och lusten igen som sakta börjat återvända.. Nu ska jag som sagt hitta den rätta vägen för att lyckas. Har gjort det förut och vet att det går.. :)
Må gott alla ochha en bra dag!
/ OmeLätt
Logga in för att skriva en kommentar.