icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

Leikas blogg

LCHF 25138
Jag bor på landet med Kärleken, dottern (sonen har flugit ur boet), Leika (hunden), ett gäng höns, kycklingar, en tupp, en drake och två ankor. Ja, jag har pippi... Väljer oftast att äta lågkolhydratkost. Jobbar mycket med mig själv. Mediterar och försöker hålla undan stressen. Eftersträvar balans i livet. Efter att i många år varit ensamstående mamma och hela tiden prioriterat barnen först och främst har jag nu börjat prioritera mig själv i högre utsträckning än tidigare. Det är den balansen jag strävar efter. Där jag kan ägna tid åt både mig, barnen, Kärleken och vänner lagom mycket utan att någonting väger över. Jag har det väldigt bra och trivs med tillvaron.
23 juli 2017 11:22
1

21-årig födelsedag med en gammal kompis

Igår firades sonens 21-års dag. Han och flickvännen + hunden kom hem till oss i fredags för att tillbringa hela helgen med familjen. Med sig hade de även min 19-åriga dotter som hade tillbringat några dagar hemma hos dem. Jag blir så glad och varm av att mina barn vill umgås och extra kul är det att flickorna är bra vänner. Just nu har de samma hårfärg alla tre. De färgade håret under fredagskvällen...

Nåväl, det var födelsedagen jag tänkte berätta om eller rättare sagt om Chrisse (som heter någonting annat). Vi bodde i närheten av varandra ca tre år när barnen växte upp. Han är ett år äldre än min son och alla tre barnen lekte ofta med varandra. De inte bara lekte, de lekte väldigt fint med varandra. Konflikterna var få. Vi flyttade, först från området och sedan iväg många mil till ett nytt ställe. Chrisse bodde kvar och hamnade snett. Riktigt snett. Han utnyttjades först som kurir och sedan som langare av både alkohol, cigaretter och narkotika. Nej, han kunde inte låta bli varorna själv utan drogade en hel del. I början var det pengarna som lockade och väldigt snart var han fast.

Förra året tog han tag i sin situation och skrev in sig på ett behandlingshem. Det behandlingshemmet ligger någon mil ifrån där jag nu bor. I våras tog han kontakt med mig och vi har börjat träffas så smått. Nu bor han i ett stödboende ca en mil från mig. Vi har träffats ett par gånger han och jag. Nu var det dags för honom och sonen att träffas ordentligt för första gången på många år kanske åtta. Chrisse hämtades på morgonen av sonen och de fann varandra direkt. Det var som om de hade setts senast igår. Precis som det brukar vara med riktiga vänner.

Dagen fylldes med utflykter, bad, skratt, skämt och allvarliga samtal. På kvällen satt vi i skenet av tända ljus inomhus och drack te. Vi var alla mätta men Chrisse kunde tänka sig att trots detta pressa ner den sista biten av tårtan. Självklart fick han det. Han berättade hur mycket han har saknat gemenskapen han alltid kände med mig och mina barn. Vidare kommenterade han att han aldrig gick från mig hungrig och att kylskåpet hemma ofta gapade tomt om inte hans mormor hade varit där och fyllt på det. Då gjorde det ont i mig. Jag hade aldrig förstått det. Många gånger har jag funderat över barn som inte får ordentligt med mat hemma. Jag hade inte en aning om att en av sonens kompisar var en av dem. Vilken tur att jag gav honom både mellanmål och mat! För honom var jag den fasta punkten i tillvaron. Det var hem till mig han gick när det var för jobbigt hemma eller om han var hungrig. Jag tyckte att det var en trevlig liten kille och jag minns att han alltid sökte upp mig när han kom för att leka med sonen. Vi småpratade alltid lite innan de lekte och han kom alltid och tog farväl av mig innan han gick hem.

Nu finns jag återigen i han liv som en fast punkt. Vi har kommit överrens om att han är välkommen hem till mig och min sambo för att bara vara, eller få prata. Han har ett enormt behov av att prata och är väldigt saklig när han berättar om sin uppväxt. Jag känner hans mamma, eller kände, och det gör det extra skönt för honom att berätta. Det är absolut inte frågan om någon offerkofta. Tvärtom gillar han inte folk som tycker synd om sig själva då det påminner honom för mycket om mamman som bär den koftan hela tiden. Vidare har vi kommit överrens om att jag får säga nej till honom om han blir för mycket.

Han är glad för min sons skull som har både fast jobb, egen bil, körkort, sambo, lägenhet och hund. Självklart vill även Chrisse ha det och just nu är det hans mål i livet. Han har styrkan att kunna glädjas med andra och det är en fin egenskap. Han vet att han är där han är idag på grund av sina val. Han vet också att han varje morgon väljer hur hans dag ska se ut. Det är en väldigt klok och insiktsfull ung man. För mina ungdomar är det nyttigt att lyssna till hans berättelser om sin uppväxt även för mig och min sambo.

Det han saknade mest under sin uppväxt vara att göra saker med sin mamma. Hon satt helst hemma, kedjerökte och tyckte synd som sig själv. Otaliga är de utflykter han har följt med mig och mina barn på. Hon erbjöds att följa med men hade alltid någon undanflykt.

I slutet av augusti börjar Chrisse sin utbildning och jag hoppas av hela mitt hjärta att han orkar fullfölja den. Just nu har han medvind och det går lätt för honom. Den grå vardagen kommer att komma och det är då han måste kämpa. Det är då jag har lovat att stötta honom genom att finnas och lyssna. Inte komma med pekpinnar då det kan hjälpa till att stjälpa honom.

 

Kommentarer

  • 23 jul 2017 19:37
    gittan52

    Så trevlig läsning smiley

     

Logga in för att skriva en kommentar.