Veckan som gick
Jag håller i mina tre pass i veckan, och landar på ungefär 4 mil i veckan på det viset. Det är jag inte missnöjd med. Jag fick tag i fel löpartights igår, jag tyckte de satt lite hårt. Men jag kom i dem och hade kunnat träna i dem när jag började misstänka att jag tagit fel. Av med dem och titta. Jodå. Medium.
Jag kom i kompressionstights storlek Medium, men det satt hårt 
Oavsett vad vikten håller på med så märker jag att kroppen reagerar på löpningen. Det händer något, något som inte hände när jag bara gick ner i vikt. Kroppen börjar bli tuffare, tåligare.
Igår sprang jag 3,5 timma på löpbandet inne i det större samhället eftersom jag inte hade tillgång till det lokala. Här i vår lilla by är de vana vid att jag springer mycket, men på Hälsostudion tittade de lite nyfiket. De tittade väldigt nyfiket när jag tjoade glatt överraskad när en skådespelare, Peter Capaldi, som spelat Dr Who i senare episoder, dök upp i säsongen jag tittar på just nu! Jag höll på att ramla av löpbandet av överraskning! Jag älskar den serien.
Bild: Trött och glad efter 25km löpning på löpbandet.
En kille som var stor och bred på alla ledder, inte tjock men vältränad, började prata efter passet. Han var lite nyfiken på vad jag gjorde, och började prata styrketräning. Inte nedlåtande, bara nyfiket och intresserat. Kanske såg jag ut som att jag hängde med i det han pratade om, för vi diskuterade träningsteori och synergieffekter och han höll med om att det var vansinne att träna allt utom konditionen. Det är mycket lättare att låta bli att svimma när man gör tunga marklyft, om man har bra kondition. Vi var rörande överens, visade det sig.
När jag konstaterade att jag måste styrketräna för att orka med de långa löppassen nickade han förstående, och även om jag har svårt att tänka mig den mängden människa röra sig fort någon längre tid så tror jag absolut att även tyngdlyftare måste konditionsträna. Nu pratar vi alltså om personer som curlar 50kg-hantlar och har överarmar som vanligt folks lår. Så mycket muskler kräver en reäl syretransport om det inte ska bli nattinatti vid en plötslig ansträngning.
För mig är det tvärt om. Jag har en rejäl syretransport, men jag behöver musklerna för att kunna utnyttja den under en längre tid. Musklerna blir trötta, och då spelar det ingen roll hur mycket syre jag kan skyffla runt. De små kraftverken i musklerna, mitokondrierna, blir trötta. De orkar inte konvertera socker/fett till användbart bränsle i samma omfattning. Det går saktare.
Lösningen?
Gå ner i vikt. Träna långpass, lågpuls. Ät lagom mycket kolhydrater.
Jag vet allt detta redan, jag behöver bara påminna mig om det ibland.
Bild: Panerad torsk, rivna morötter, strimlad vitkål, broccoli, brysselkål och mathavre med gröna ärtor.
Paula tittade på tallriken med skepsis och sa "Ett berg av mat" och det är så det blir när vi håller oss till planerna, och jag ska försöka få i mig allt jag behöver. Eftersom det är så mycket grönsaker är det inte så många kalorier, men mängden vitaminer och mineraler är skyhögt, och det behöver jag.
För att inte hamna i ett läge då jag blir för hungrig har jag hittat ett bröd som fungerar, som är lite mindre och fortfarande mättar bra till mellanmål. Danskt rågbröd, står det på påsen. Från Pågen. En skiva är cirka 40g och ger knappt 100kcal varav 13,6g kolhydrater, 2,6g fett och 3,1g protein. Lite smör och en skiva skinka på det så blir det 140kcal varav 14g kolhydrater, 5,9g fett och 6,2g protein.
Bild: Danskt rågbröd med smör och skinka är inte så dumt.
Det handlar alltså om att tanka bra bränsle och därefter försöka omvandla det till något bra. Hjälpa kroppen bygga upp sig och bli starkare. Om jag ger den förutsättningarna och rätt byggstenar kommer den att bygga upp. Om jag inte gör det kommer den att riva ner, stavas också överträning.
Det är alltid en balansgång man går när man pressar sig för att bli bättre, för att flytta sina gränser måste man först veta var de är och kanske gå över dem också.
Men, det är farligt att leva. Hur ska jag veta att det inte går om jag inte försöker?
Ha det gott allesammans och ha en skön vecka!
Gillar
Kommentarer
-
Heja! Och älskar rågbröd - just nu har jag dille att äta det med ärtpesto.
-
Åh danskt rågbröd en favorit...eller ja jag älskar ju nästan alla former av bröd ....
som tur är även bröd bakat utan gluten ...även om det inte är mycket som går upp emot ett nybakat syrdegsbröd. Ska bli spännande att testa lite nya bröd nu kommande veckor...ser även fram emot att pröva ärtpesto som nämns ovan av Utter Mina mattallrikar kommer nog likna dina framöver, med mycket olika grönt på tallriken.
-
Ärtpesto är ju underbart! Tack för påminnelsen utter!
Jessand, det är lätt att tro att man måste gå hungrig för att man ska gå ner i vikt men jag är inte så säker på att man måste det. Ett visst sug måste man nog lära sig hantera, men man klarar inte av det om man kämpar emot hunger varje dag. Hunger är kopplat till överlevnadsinstinkten, och den har man rätt svårt att ta strid med faktiskt. Men lite lagom, lite sug. Det kan kroppen gå med på att strunta i. Därav alla grönsaker. Man måste få äta sig mätt.
Logga in för att skriva en kommentar.