Vågar knappt tro det
Jag fick nyss veta att läkarna börjat plocka bort maskiner och några av de tyngsta medicinerna. Det är nu två dygn sedan vi fick veta att moster drabbats av kallbrand i tunntarmen på grund av dålig cirkulation, förutom blodförgiftningen och divertikulit (inflammerade tarmfickor som spruckit). Den brutna lårbenshalsen är i sammanhanget det minst farliga.
Hon andas själv, och svarar på beröring. Fästmannens andra moster, den yngsta av tre systrar, är där nu, och de får faktiskt lite kontakt. Även om det bara är irriterat viftande för att lillsyrran kittlar storasyrran under foten, det har hon aldrig gillat. Till och med irritation är bra. Hon orkar bli arg. Det är så mycket kamp i moster, hon är så tuff.
Jag kan inget göra för henne, och det gör så ont att slitas mellan hopp och förtvivlan. Men jag hänger upp mig på att de sa att "det finns en liten chans". Då finns det en chans i alla fall. De sa inte att vi borde ta farväl medan vi kan. De sa inte att vi bör förbereda oss på det värsta. De sa att det finns en liten chans. En liten. Hon börjar vakna. Det känns som att den lilla chansen blir lite större för varje timma som går. Inbillar jag mig. Önsketänker? Kanske. Jag är rädd för det. Men jag är hellre hoppfull och försöker hålla modet uppe. Alternativet vore ju att deppa ihop, ta ut förlusten och sorgen i förskott. Vad sänder det för energi till moster som just utkämpar den tuffaste striden i sitt liv? Samtidigt undrar jag om jag är korkat naiv som hoppas och vågar tro, trots oddsen. Fast jag är nog hellre naiv och hoppfull, ändå. Trots allt.
Katterna ser med förvirring på hur vi möblerar om, så att deras mat är högt och hundskyddat. Deras stolpar blir fler, bokhyllorna ännu mer lättåtkomliga och med fler utsiktspunkter. De nosar förvirrat på hundgrejorna som dykt upp och kissade resolut på hundsängen med Busters doft, ingen jättepöl utan en typisk revirsprejning. Vi har dunkvis med "ta-bort-kiss-lukt" (UrineOff) för både katt och hund, och gott om kattsand och hundbajspåsar.
Det händer så mycket runtomkring oss just nu att jag är djupt tacksam för rutinerna vi arbetat in kring mat, och då i synnerhet nödproviant (de få färdigrätter jag tycker är ok). Det finns några från Findus utan konstiga tillsatser som jag anser ok när inget bättre finns att tillgå, när tiden är för knapp eller orken helt enkelt inte finns. Vi har gjort slut på de färdiglagade reserverna nu, de lagren var aldrig tänkta för några längre kriser. Mer någon enstaka dag, för att slippa vara kreativ i köket varenda dag.
Jag misstänker att rutinerna och de goda vanorna runt maten kommer att sättas på ännu hårdare prov framöver. För säkerhets skull skaffade jag hem Gerimax Multi Plus Ginseng. Det känns som att vi kommer att behöva det.
Gillar
Kommentarer
-
Håller tummarna att det går bra med din pojkväns moster, och hoppas att katter och hund går bra ihop.
Hoppet är det sista som överger oss.
-
När kommer den tredje fyrfotingen?
Den lilla damen verkar trots allt vara en krutgumma om hon håller på och vaknar till nu. Hon behöver säkert en lång konvalecenstid men hon kan helt klart klara pärsen. Håller tummarna. Hon kommer att bli glad då ni berättar om hunden för henne.
Hoppas att allt går bra!
-
Håller tummarna att allt blir bra !
-
Tack snälla <3
Det kommer att bli fullt hus med tre katter och en hund, gissa om vi kommer att få ändra rutiner och vanor ganska rejält. Men det bara måste gå. Något annat är otänkbart.
-
Det blir säkert jättebra ❤️👍
-
Fy va hemskt. Visste inte att man kunde få kallbrand i tunntarmen. Hoppas din moster kryar på sig!
-
Så tråkigt med sjuka släktingar. Jag hoppas det går bra.
Kul för er med ny familjemedlem i form av en hund? Vi har haft katt och hund tillsammas och det har funkat jättebra. Du ska se att katterna fostrar hunden...
-
Hoppas allt går bra med allting nu peppkram
-
Det där låter riktigt jobbigt! Hoppas verkligen att allt går bra! 🌸
Logga in för att skriva en kommentar.