Terrängtramp
Eftersom klockan blev sent igår, för sent för långpass åtminstone, så gav jag mig ut på en äventyrslöpning utan direkt mål annat än ta reda på vart två vägar tog vägen.
Det visade sig vara en lyckträff, jag hittade nästan som av en slump en runda som mycket väl kan bli en bra milrunda om jag får till 800m till och det ska väl inte vara några som helst problem!
I den här omgivningen är det inte alls ledsamt att springa. Det är fridfullt, koltrasten sjunger så det ekar i skogen och jag tassar omkring på viltstigar, grusvägar, småstigar och bitvis obanat. Jag har kompassen med mig, så jag inte ska villa bort mig helt.
När jag tittar i Google Maps hittar den ingenting där jag är, men på Lantmäteriets hemsida finns det en annan verklighet. Där syns stigarna jag trampat, de flesta i alla fall. Jag tror faktiskt jag sprang på en viltstig en bit för en bit av GPS-spåret matchar inget av de utritade spåren men jag hittade snabbt tillbaka igen.
Jag hittade två trevliga cyklister som visade mig att det gick att springa ytterligare en krusidull, därav att jag kom så nära milen som jag gjorde. Tänka sig att hitta trevligt folk mitt ute i ingenstans, det hade jag inte räknat med. Tack vare att Garmin är så smart som den är vet jag att jag i själva löpningen gjorde rundan på 1h 19 minuter, inte så illa för att vara en terrängrunda. Totaltiden däremot blev 1h 45 minuter eftersom jag pratade bort en stund också
Jag kom hem lagom till fotbollen, som var lika mycket en besvikelse som jag trodde det skulle vara. Sverige kämpade tappert, Tyskland spelade bättre och resultatet blev vad jag trodde. Hade Tyskland fått utdelning på alla farligheter, hade vi inte haft en sagolik tur i början, hade det säkert stått 4-1 som jag gissade. Det känns fel att skylla på en spelare när det var hela laget som backade hem. Hela laget som stannade upp och tittade på klockan. Hela laget som slutade spela fotboll sista 5.
Det är faktiskt ett lagspel. Man vinner tillsammans och förlorar tillsammas.
Förhoppningen är att jag idag ska springa en runda, kanske till och med hitta lite nya stigar igen? Vem vet vart det bär, om jag har tur?
Tassade upp på vågen förresten, efter midsommarhelgen har jag lyckats tappa ett par hekto trots att det är den tiden i månaden då jag borde vara som absolut tyngt! Tänk om tålamodet börjar betala sig nu, äntligen? Törs jag hoppas?
Ja, lite i alla fall.
Gillar
Kommentarer
-
Jag har också märkt att google maps inte ser allt, men det är bra när man vågar sig ut på okänd mark, då kan man hitta guldkornen!
Kul med viktminskningen också. -
Tack Eleaor!
Visst är det så! Jag trodde jag skulle behöva forcera betydligt mer obanad terräng än jag gjorde, det fanns en massa spännande stigar att följa så det blev i slutänden inte alls mycket jag behövde springa utan stigar som vägledning. Husruiner, gamla stenmurar, ett ödehus, en fornlämning av något slag - ingenting av allt det där vet Google något om. Den delen av kartan är helt vit, "finns inget där". Öh... jo, massor!
Och jag får springa omkring och upptäcka det!
Senast uppdaterad 24 juni 2018 14:20
-
Låter som en härlig löptur, jag har inte lika okänd mark här, men den är inte dålig för det, utanför vår tomt passerar upplandsleden, så det är den jag brukar ta mig ut på, riktigt fina skogsstigar, önskar att jag kan börja springa någon gång, men jag ger inte upp, testar då och då. Men jag kan ju inte minska i vikt bara för att kunna springa, då är nog risken att jag blir anorektisk.
Härligt att vikten verkligen har lossnat för dig nu, nu är det inte bara en tendens utan det är uppenbarligen ett faktum.
-
Det var helt underbart!
Åh, vilken lyx att ha upplandsleden inpå husknuten med fina stigar! Förstår om det lockar att ta sig ut på dem! Men varför skulle du behöva gå ner i vikt för att kunna springa? Har du ont någonstans?
Eller missförstod jag ditt resonemang där
-
Nä, du förstod helt rätt, det tar på lederna när jag springer, antagligen så blir det kraftiga stötar, springer antagligen fel. Har inga problem med mycket vikter men det blir för mycket när jag springer.
-
Aha, du skulle behöva lära dig ett mjuklare löpsteg alltså? Ja det är inget man direkt bara lär sig, det är ju en viss teknik det också och är man inte superbiten kanske man inte satsar på löpskolningsteknik och PT med den inriktningen det första man gör. Oftast är det ju när man väl är biten man kommer på att "ja just det ja, tekniken också" :-)
Löpning är ju lite mer förlåtande på det viset, man kan chansa och börja med halvdan teknik och komma undan med det. Marklyft och knäböj är inte alls lika förlåtande, har du dålig teknik lyfter du inte tungt (åtminstone inte mer än en gång)
-
Precis så sist var det marklyften som blev lite fel, men tack och lov ingen större konsekvens av att jag slarvade. Btw jag testade knäböj och satte stången längre bak på ryggen (smith), och voila yrseln borta. Men nu måste jag hantera höftböjaren, hade svårt att ta mig ner i djupa böj, på tisdag tänker jag ta en bendag och till dess ska jag försöka mjuka upp höftböjaren.
-
Förstår att det är underbart att springa i så vacker natur!
Logga in för att skriva en kommentar.