Smalfet
Jag har stött på termen smalfet och funderat över dess betydelse. Jag tror jag greppat vad det handlar om nu. Det verkar som att termen smalfet syftar på normalviktiga personer som bantat bort det mesta av sina muskler men bibehållit kroppsfettet.
De ser oftast normalbyggda ut, men har en kroppsfettsprocent som överstigger den i grädde. Rätta mig om jag har fel, någon!
Det som slår mig är att det måste ju vara fruktansvärt svårt att göra något åt ett sådant tillstånd? Bara bränna fett, ja då blir du underviktig. Börja bygga muskler, ja då lär du bli överviktig igen. För det är rätt svårt mig veterligen både att bygga muskler och deffa bort enbart kroppsfett samtidigt för de allra flesta.
Det bästa kanske är att inte hamna i den sisten till att börja med? Den här länken är förresten en av de bästa samlade råd och tips för viktnedgång jag någonsin läst: http://www.kolozzeum.com/forum/showthread.php?t=26881
Kommentarer
-
Jag trodde det kallades huvudfoting????
-
Greebo: det låter klokt! Men sen sägs det, både i LdyGs länk och på mitt viktcneter (som är de egentliga källorna jag har) att även om man har mycket fett att ta av så försvinner det muskler vid bantning. Och mer om man inte tränar för att bibehålla.
-
SKSKSK, ingen aning - jag utgick mest från den här diskussionen: http://www.kolozzeum.com/forum/showthread.php?t=118976 där de verkar vara skapligt överens (men de kan ju vara överens om fel sak, det vet jag inte) :-)
Senast uppdaterad 3 oktober 2021 13:21
-
Ja, det är frågan. Och det är där jag tror att den egna uppfattningen, galen eller inte, spelar en stor roll. först går man (jag) igång på att fettet försvinner. Sen räcker det inte med att byxorna glider på lätt, utan man (jag) vill även att de ska sitta stadigt och inte flyta omkring liksom. Och då kommer behovet av träningen. Och det börjar bli nån slags balans och saker och ting börjar bli bra. För välbefinnande är ju så mycket mer än att gå och släpa omkring på en dunk vatten i onödan.
-
Tror att så länge man har någorlunda gott om fett att ta av så är det det som försvinner, men sen gör man nog bäst i att dra igång med lite träning för att klargöra för kroppen hur man vill ha det! :)
-
Sant som det är sagt :) Och det får duga livet ut!
-
Skulle tro att - om man ska vara kinkig - så är det nyttigare med det fett som sitter under huden, det som vi uppfattar som löst och fladdrigt. Det sitter inte runt organen och kväver dem, åtmistone och underhudsfett bidrar inte i någon större utsträckning till sjukdomsrisker heller, det är det viscerala fettet som gör. Så med den logiken bör en smalfet ligga pyrt till, medan alla som har det mesta av sin vikt som underhudsfett inte ligger lika illa till ur hälsosynpunkt. tänker jag fel? Hoppas inte, för jag har en del underhudsfett nämligen och vill nog gärna se det som nyttigare än att ha det runt hjärtat, typ!
-
Jag ser det som att häststackarn struntar i om jag är smalfet eller bara smal, hon är nog nöjd med att släpa på nästan 18 kg mindre i vilket fall! XD Bummlan: Snyggare än dig själv kommer du att bli! :)
-
Jag skulle vilja definiera mig som smalfet. Är ju smal (enligt BMI och sånt och har tom schysst fettprocent), men det fett jag har är löst liksom. Det är det jag ska forma till nu tänkte jag. Och mycket till muskler har jag ju inte. Men de kommer :)
-
Eller mi. De första 18 minuskilona tror jag inte jag höjde ett pekfinger i onödan. Men enligt den där magiska vågen de har på viktcentret ska jag inte ha tappat speciellt mycket muskler. Utan rent och skärt fett. Men, som du säger, hästen (eller i mitt fall soffan) gör ju ingen skillnad på det :). Och faktiskt inte kläderna heller nämvärt... Bara spegeln!
-
Hmmm... Kanske bör börja rida med någon form av sele så att hästkraken kan frakta hem min döda lekamen ifall man skulle råka trilla av pinn efter Mr Viceral har vridit om kniven! :P Men allvarligt talat , det här är väldigt intressant, förra rundan så tränade jag som en tok, och visst var det säkert sundare, synd man inte mätte sin fett% på den tiden, då hade vi kunnat använda mig som försökskanin.
-
Äh, jag vet inte. Men det låter vettigt det du säger. Det låter lite som föräldragenerationen (min alltså, som sannolikt har äldre föräldrar än båda två) sa att folk kunde vara smala med åderförkalkade. Alltså ha inomfett, som de sa. Då tänker vi lika. Och det är ju det som är det farliga, om jag förstått det hela rätt. Intressant läsning, din länk. Jag har kommit halvvägs, men ska läsa klart den sen.
-
Men då kan inte du vara smalfet Bummlan? Nej det här går inte ihop. Jag får tänka ett varv till på det här.
-
Nåja, jag är inte normalviktig med någon standard så jag borde kanske ta itu med det först, men man kan ju inte låta bli att undra ändå. För om det är fett% och inte vikt i kilo som är det viktiga (heh) så jagar vi ju lite fel saker, både här och på andra "bantningssidor" när vi jagar kilon utan att bry oss om vad de består av? Hur ska man veta att man tappar rätt saker när man går ner i vikt - egentligen?
-
SKSKSK: Nej, det kallas biaframage... :P
Logga in för att skriva en kommentar.