icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

LadyG tar nya tag!

16:8 2656368
Matglad bullmamma i löparskor. Jag drömmer om en vältränad figur, något jag inte ens vågade hoppas på förut. Mitt mål var först att komma ner på ett BMI under 30 och därefter sakta men säkert, envis som en mula, försöka skaffa mig den där vältränade kroppen som hägrat i drömmarna. Beväpnad med den kunskap jag förvärvade vid den resan gör jag en liknande resa en gång till för att bli av med mina gravidkilo och åter kunna springa marathon.

Nu för tiden är jag en av Matdagbokens mentorer, skicka ett privat meddelande om du vill ha stöd och pepp privat eller om du vill ha någon att bolla ideer med.
5 mars 2010 15:51
2

Sifferexcersis

Jag funderade på hur det kan komma sig att jag, som springer så mycket, ändå lägger på mig om jag inte vaktar mig själv. Det är ett stört beteende, just det att jag kan äta så mycket. Låt oss säga att jag äter en rejäl middag, för enkelhetens skull rotmos och korv. Jag har inga problem att sätta i mig närmare 600g mos och 3-400g korv. Vilka energimängder det rör sig om vågar jag knappt tänka på.

Låt oss sen spola fram tiden en halvtimma. Då kan jag, om jag inte tänker mig för, vara i farten igen och äta. Jag har en oanad kapacitet helt enkelt, jag blir nöjd men det ska väldigt mycket till innan jag blir mätt. Om man nu definierar mätt som oförmögen eller ointresserad av att äta mer.

Ett vanligt löppass rasslar in på cirka 1000kcal. Jag springer minst 5 gånger i veckan, varav två pass är långa och brukar landa på över 1500 förbrukade kilokalorier. Så enbart löpningen står för nästan 6 000kcal i veckan. Jag behöver i övrigt strax över 1600kcal, vilket ger strax över 11 000kcal på en vecka. Så för att kunna gå upp i vikt medan jag springer så mycket måste jag äta mer än 17 000kcal på en vecka.

Eftersom jag gått upp i vikt och sprungit samtidigt så vet jag att jag kan äta så mycket och mer därtill. Nu ska jag göra det omvända, springa och gå ner i vikt samtidigt. De där 5kg jag vill tappa är trots allt 7% av min kroppsvikt.

Det påstås att 1kg gör 3sekunder per kilometer, så då borde jag (teoretiskt sett) springa 15s snabbare på 1km och 2,5 minut snabbare på milen. Nu är jag inte riktigt säker på hur sant det där är, det är en siffra som florerar i löparvärlden men som jag aldrig sett en studie på, men det är en kul tankelek. För det betyder att jag skulle kunna komma ner på under 60 minuter på milen, och det är ett av mina delmål med löpningen.

Nu låter det säkert som att jag är världens mest organiserade, fanatiska löpare och lite småstollig kanske jag är, men vad annat ska jag fundera på när jag springer? Man hinner tänka väldigt många, konstiga saker medan man kutar. Som t ex "Om man blir omkramad när man får en kram, blir man då ompussad när man får en puss?" (en fråga jag förståss måste fråga sambon som konstaterade att "Nej, då blir man väl per definition uppäten.") :-)

Nu ska jag fortsätta botanisera i en kokbok jag hittat och som jag tycker är väldigt bra, näringsberäknad och med förklaringar till varför man ska göra si eller så och varför det ska vara nyttigt. Just att de besvarar frågan varför också, inte bara hur, tycker jag om.

Trevlig helg!!

Kommentarer

  • 6 mar 2010 10:57
    Stinta
    Den boken skulle jag behöva läsa :) Vet inte riktigt hur jag ska äta... En sak jag lärt mig siffrorna stämmer inte alltid i praktiken :p
  • 6 mar 2010 17:08
    Nej, siffrorna är mest en kul lek att ägna sig åt för att ha något att grubbla på när man springer, men det är inget jag skulle fästa någon större vikt vid :-)

Logga in för att skriva en kommentar.