Så lycklig!!!
Jag är fortfarande tung som en byrå full med hantlar men jag är på gång känns det som. Fötterna tycker förstås inte om att jag springer när jag är så här tung, det är ju inget konstigt egentligen men det förvånar mig ändå hur mycket träningsvärk man kan få i fötter.
Nu hör det till saken att jag sprang igår också, två dagar i rad har inte hänt på över ett år, kanske ett och ett halvt.
Denna gång var det älsklings idé, jag undrade hur han tänkt så han fick förtydliga, han hade tänkt följa med ut! 
Gissa om jag blev överraskad, och gissa om jag var snabb att få ut oss alla tre innan han ändrade sig! 
Nu är jag som sagt väldigt långsam, vagnen är inte någon ursäkt eftersom den rullar så lätt och är så lättkörd att det inte påverkar nämnvärt, så det blev inte så jobbigt för älskling som inte sprungit en meter sedan han sprang maradistansen på Stockholm Ultra. Hade han velat hade han nog kunnat gå bredvid, faktiskt.
Paula somnade som en sten i vagnen, igen, och sov nästan hela vägen hem. Hon vaknade, som om hon visste, lagom till vi började närma oss huset. 5,5km på 53 minuter imponerar nog inte på någon, men det är en stor grej för mig att ha kunnat träna och springa så bra som jag gjort de senaste veckorna. Törs jag påstå att jag är igång nu?
Kanske.
Hon ammar fortfarande en gång på natten och en gång i arla gryning, äter ganska mycket puréer och mosad mat och flaska, och det märks att hon utvecklas snabbt. Jag ser det på henne, när hon ligger i babygymmet, hur hon klurat ut hur ska vända sig och snurra. Hon ogillar att ligga på mage, så pappa har listat ut att hans telefon med youtube som spelar Babblarna och då helst "Första låten" lockar henne att ligga kvar på mage och titta en liten stund.
Egentligen är Babblarna ett språkpedagogiskt verktyg för att lära barn de olika språkljuden, figurerna heter Babba, Bibbi, Bobbo, Diddi, Dadda och Doddo, men de måste ju inte vara tråkiga för det. Över 140 miljoner visningar på Babblarnas Youtubekanal talar ju sitt tydliga språk
Jag tror hon styrketränar dessutom, när hon rullar över på rygg och börjar jaga sina egna fötter. Det ser jätteroligt ut, samtidigt måste det ju vara superjobbigt för magmusklerna att både hålla upp huvudet och rumpan samtidigt så att de där små korta armarna når ner till de lika korta små benen, och i bästa fall få tag på en fot!
Och det är nog det som är dagens lärdom. För Paula ger sig inte med mindre än att hon är slutkörd, hungrig och trött. Hon leker, busar och har skoj - använder kroppen - ända tills hon är fullständigt slut, och hon tränar hundra gånger effektivare än någon elitidrottare. Utan utbildning, kurser, flådig utrustning eller PT.
Undrar vad som driver bebisar egentligen, för Paula misslyckas om och om igen med något (t ex få tag i nappen) och hon ger sig inte. Hon försöker, försöker och försöker. Tills hon får tag på nappen.
När förlorar vi den målmedvetenheten? Den envisheten?
Ingen hade ens lärt sig gå om det inte hade varit för den egenskapen. Om bebisar hade varit lika uppgivna som vissa vuxna kan vara inför svåra uppgifter hade de förblivit liggandes som platta flundror, på rygg. Oförmögna att ens vända sig.
Så varför skulle jag backa och ge upp bara för att det är lite jobbigt? Min 5 månader gamla dotter skriker frustrerat och försöker igen. Och igen. Och igen.
Förr eller senare lyckas vi, både hon och jag.
Gillar
Kommentarer
-
Kul att läsa om både dina framsteg o framförallt om lilla Paula hon verkar vara lik dig för du är väl rätt så envis ändå det har du visat många gånger tycker jag o hon brås säkert på pappa med, så gullig bild på henne oxå 😊👍💞
-
haha ja jag är rätt envis ja
Fast det är pappa också, så om 1+1 blir 2 har vi en mycket bestämd liten dam på halsen -
Förstår att det känns skönt att springa igen. Längtar också dit. Inte till löpträning, men till att kunna smålunka igen. Snart är du igång på riktigt!
-
Ett steg i taget kommer man långt med 😊
-
Underbar ”redovisning” från Småland...och jag fattar ju att foten är okej att springa med. Grattis. Vilken härlig unge ❤️✌️
Logga in för att skriva en kommentar.