Onödigt dramatiskt
På väg till gymmet möttes jag och mellandottern av en granne som jag tror bor några hus längre bort. Det låg en äldre dam i diket som inte mådde så bra. Jag är nu inte sjukvårdsutbildad, men man gör ju så gott man kan ändå. Damen var benhård på att hon bara ville hem, vi fick inte ringa nånstans och hon ville inte ta emot hjälp i form av skjuts eller liknande. Ja, vad gör man då mer än baxar hem människan och överlämnar henne till sonen som just kommit hem från jobbet? Det finns inte mer man kan göra, inte när det är myndiga vuxna som dessutom verkar helt rediga och klara.
Men det är klart att jag funderar, varför hon låg där och om hon inte borde åkt in till vårdcentralen ändå. Men se det ville hon då rakt inte. Jag försökte övertyga sonen om att det kanske var en bra idé att kolla upp vad som hänt, men jag kunde se att han inte trodde han skulle lyckas. Han hade det där olyckliga ansiktsuttrycket som en människa har när de får en uppgift de vet att de inte kommer att klara av.
Men borde man inte ta reda på varför man nästan svimmar av och dråsar ner i ett dike, och knappt kommer upp därifrån sedan? Hade det varit min mamma hade jag tjatat hål i huvudet på henne. Hon hade åkt, om inte annat för att få tyst på mig!
Dottern och jag kom i alla fall i väg till gymmet sent om sider och körde passet. Det kändes stabilt, inte ett maxpass utan jag kände att det fanns mer i benen, och i vanliga fall hade jag kanske lockats att dra iväg med vikterna. Sannolikt hade jag dragit på mig träningsvärk så jag knappt kan gå heller. Det är i den kommunen jag brukar landa 
Måndag
Knäböj 15x3 på 20kg, 5x1 på 32,5kg, 40kg, 50kg, 57,5kg, 65kg
Bänkpress 5x1 på 20kg, 20kg, 22,5kg, 27,5kg, 30kg
Stångrodd 5x1 på 20kg, 20kg, 22,5kg, 27,5kg, 30kg
Nästa gång det kommer en mer dramatisk ökning är om två veckor ungefär, då knäböjen smyger upp till 70kg. Tills dess ska jag träna på ungefär den här nivån, med lite variation förstås, och kanske bli lite starkare
Jag ska försöka sätta ihop ett snabbkört, enkelt och smidigt schema till döttrarna så att de kanske kan klämma in träningen i sina liv.
Jag ska bara testa rutinerna själv först, så jag vet vad jag gör
Gillar
Kommentarer
-
Ja, det är ibland otäckt att bevittna och försöka hjälpa till när personen själv inte vill ha vård.
Jag och äldste sonen såg en gammal farbror (han berättade själv att han var över 90 år!) cykla omkull, och vi hjälpte honom upp. Han blödde ganska ymnigt från både händerna och knäna, det blödde igenom byxorna. Farbrorn ville bara hem till frun och han sa att han bodde nära. Sonen och jag följde diskret efter på avstånd för att se att han tog sig hem.
Inte så lång tid därefter var vi hos mina föräldrar i Kalmar, när vi såg en annan gammal farbror ramla omkull utanför servicehuset där han bodde. Det var vi och en annan person som försökte hjälpa farbrorn upp medan en tredje person hämtade personal och en rullstol.
Sonen sa att han inte vågade gå på promenad med mig igen, eftersom "gamlingarna bara faller som käglor omkring mig"...
-
Vad bra att ni hjälpte henne. Det kan vara så att grannen har dålig erfarenhet av sjukvården och därför inte vill åka till sjukhus. Min pappas sambo var så efter att hon åkt in många gånger för hjärtproblem och hjärtinfarkter men fick sitta i kö på akuten så många timmar (7-8 - 9 timmar) så ville hon inte längre åka till sjukhuset. Jag dör hellre än att sitta där hela natten svarade hon när vi försökte övertala henne.
-
Gott att ni fick hem henne iaf. Mer kan man inte göra.
Kanske kolla upp med sonen hur det gick....that´s it.
-
Alltid bra att försöka hjälpa till men det är ju inte alltid det blir som man tänker sig själv.
Och det här med din träning sånt är nog lätt hänt då och då.
-
Inte ens ambulanspersonal kan ta med sig en person som inte vill, men de är rätt duktiga på att övertala personen om de anser att det är nödvändigt.
Jag svimmade i badrummet en gång, vilket resulterade i fraktur på revbenen. Gubbe min hörde hur det skramlade till i badrummet och sedan blev det tyst. Jag vaknade till när han kom upp och undrade hur det var.
Kom bara ihåg att jag mådde illa och att det snurrade till då jag rest mig från toaletten. Gissade själv på blodtrycksfall. Vi ringde ingenstans den kvällen, men dagen efter fick jag söka vård för smärtan i revbenen.
-
MagganD, det kanske bara är ni som är ovanligt observanta
Exakt samma sak som den äldre damen sa, hon bodde ju så nära så bara hon kom hem skulle det nog bli bra. Det är ju svårt att argumentera emot, det skulle ju kunna räcka med en smörgås och en tupplur. Det vet ju inte jag, egentligen.
mosel men hu så jobbigt för er! Akutsjukvård ska man ha gott om tid för.
Bella50, jag brukar se sonen i butiken så jag kan alltid höra med honom hur hon mår om jag inte möter henne på hundpromenaden, damen brukar vara ute och gå med sin lilla hund.
aregnisw ja det är inte lätt att veta om man verkligen hjälper en person när man gör dem till viljes, eller om man skulle varit envis och tjatat med dem till vårdcentralen ändå.
gittan52, men huga så läskigt! Vilken tur att det bara var revbenen och inte huvudet eller något sådant du slog i! Det hade kunnat sluta illa
Ibland önskar jag att jag vore mer utbildad på området, så jag kunde ha sett om hon behövde vård. Jag vet ju att de som är utbildade, som lärt sig mer, kan se på ansiktsfärg, läppar, ögon osv om det är bra eller inte, känna pulsen om den är stabil/för snabb och ytlig osv. Så kanske jag inte hade känt mig fullt så hjälplös och okunnig, utan hade kunnat vara till någon riktigt nytta.
Vi tog pulsen och den kändes snabb, ja men jag saknar all form av referenspunkt till om den var för snabb, om det var hård eller ytlig. Hon kändes torr och varm vid beröring, jag borstade av henne lite försiktigt eftersom hade grus i ansiktet och jag ville dubbelkolla att hon inte hade några sår i huvudet.
Hon kanske hade rätt, hon kanske bara behövde komma hem och vila. Jag oroar mig för mycket kanske.
-
Ja det är inte lätt batt få äldre till sjukhuse eller vård, många vet redan vad felet är och vill inte ta risken natt bli inlagda då de tror de aldrig kommer hem mer.
-
Jo, med platsbristen på Svenska sjukhus så är nog risken att bli inlagd i onödan minimal. Men jag kan ju förstå att man inte vill vara på sjukhus mer än nödvändigt också, det är inget kul ställe att behöva vara på.
Fast samtidigt, om man lämnar jordelivet hemma för att man vägrat vård kommer de anhöriga alltid att känna att det var deras fel som inte körde iväg till sjukhuset ändå. Juste skuldbörda att lämna i arv kan jag tycka.
Senast uppdaterad 26 mars 2019 15:14
-
LadyG för står dinna tankar med, men är en persons högsta önska att få somna in hemma kan det var ett fint minne med, då jag en gång i livet bara hade vänner som var mycket äldre en mig, Två av minna gäng har lemnat jordelivet. De anhöriga som måt bäst efteråt är de som har fåt sommna in hemma och de har varit med har blivit ett fint avsked, de som dog ensamma på lasaretett, måde se anhöriga mycket sämre men det fungera inte så alltid. Det finns mycket saning i det gamla uttrycket dö med stövlarna på.
-
Om man vet att det är slutet är det väl en sak, då är det nog allt fint att få dö hemma men tänk om man hade fått flera goda år tillsammans om man sökt vård istället?
-
Hoppas att det gick bra för damen sedan. Förstår att du blir bekymrad.
Logga in för att skriva en kommentar.