Ok, det där var oväntat
Från att ha tillbringat livet på mage, antingen ålandes eller rullandes så satte hon sig upp för ett tag sedan. Då hade hon i och för sig visat intresse för det ett tag så helt oväntat var det ju inte, men detta var jag däremot helt oförberedd på:
Bild: Ojdå? Och där står du i dagsängen och funderar?
Paula har en dagsäng inne på vårt kontor och en nattsäng i sovrummet, och nyligen bad jag maken att sänka dem båda. Ursäkten, då Paula inte visat tillstymmelse till intresse för att dra sig upp mot saker, var att "det är lika bra att vara ute i god tid".
Detta var baske mig inte mer än max en vecka sedan! 
Gillar
Kommentarer
-
Kul, nu är hon snart den mest effektiva träningspartnern du kan ha, snart börjar jakten för att hinna med. Tur att ni sänkte sängen innan hon reste sig.
-
Hon bidrar allaredan! Testa hur lätt det är att springa på huk, som om du vore på jakt efter att försöka få stopp på en ivrigt krypande barn på väg mot något förbjudet som mamma glömt ställa undan
Jag börjar förstå varför träningsvärken i baken aldrig riktigt vill gå överTänk så otäckt det hade kunnat bli annars!
*ryser* -
När sonen var liten, strax innan han kunde gå så tog jag en dag som jag gjorde precis som han, rörde mig, reste mig, satte mig (med undantag att jag gjorde det lite försiktigare annars hade nog svankotan spruckigt), när kvällen kom var jag glad över att han gick och la sig, för fy sjutton vad slut jag var i kroppen (då var jag 21-22 år gammal och riktigt sliten efter att ha rört mig som en 10-11 månaders grabb).
-
Underbart!!!Jag såg en yogaklass på nätet där de gjorde så, följde en knattes rörelser, och det är inte nådigt så smidiga de små är jämfört med oss! Först småskrattade jag lite, när de rullade runt på golvet och fäktade med fötterna i vädret. Men det var innan junioren började resa sig, sätta sig, bända och vrida sig åt olika håll. Då var det en helt annan sak, en del av de där rörelserna tror jag inte jag skulle klara faktiskt.
-
OJ vilken tur att ni sänkte sängen, att ni var ute i god tid! Men.. å andra sidan kanske hon inte hade rest sig annars. Min sambos systerson har en 1½ åring och henne börjar det bli fart på nu. Hon tog tid på sig med att börja krypa men sen hon lärde sig att stå och gå så vill hon inte sitta still
-
Vem vet, hon kanske tyckte det såg ut som en kul utmaning efter att vi sänkte sängen
Tänk så olika det kan vara, en del barn har inte bråttom med det fysiska för att de har fullt upp att lära sig andra saker, som prata. Vissa har jättebråttom med allt, andra låter sig inte stressas av något. Och ändå jämnar det ut sig i slutänden, alla lär sig både prata och gå själva så småningom
Jag önskar mest av allt att Paula ska lära sig äta, just nu efter maten ser det ut som att jag kört ner en grästrimmer i pastaportionerna.
Jag önskar att det inte vore så kul att klappa pastan och se om den har några bra flygegenskaper. Den lilla vetenskaparen måste ju dessutom testa om gravitationen verkligen gäller hela tiden. Man skulle ha hund nu, en med stålmage som kunnat städa golvet åt mig
-
Hahaha, jag kan se Paula framför mig med händerna i mattallriken, asg.
-
Tja det där med att äta... det finns vuxna som inte kan det är jag rädd *asg*
-
Hon verkar trivas med att se världen "från rätt håll" s.a.s.
Jättegosig liten Paula
Logga in för att skriva en kommentar.