Nu är det höst med andra ord
Jag bestämde mig för att skaffa ett par fleecetröjor i storlek 38 när Engelson hade utförsäljning, jag hade ju redan byxor, och jag sa till maken att jag skaffade det för 'jag kan ju kanske ha det till hösten när jag krympt i det'.
Så nu är det höst med andra ord, för när de kom passade de perfekt. 
Hå hå ja ja, så dålig koll jag har.
Vågen har visat under 77 kg ett par dagar i rad nu så det kanske inte är en slump då, eller en tillfällighet. 76,7 i morse och 76,9 igår.
Fast det viktigaste är nog hur jag känner mig. Att jag kan gå upp för trappan utan att hiva mig upp med trappräcket som stöd. Resa mig från en stol utan att stånka. Sitta med ena benet över det andra, inte bara dra till mig benet och knöla ihop mig utan faktiskt sitta bekvämt.
Det känns i kroppen på något vis, jag kan inte exakt förklara det men det är en känsla av 'det är ok' som jag inte hade förut. Det skulle kunna vara medicinen, åtminstone till viss del. Men jag tror att en del kommer från kroppen själv också. Den har haft sina veckor där den legat i balans, hittat fotfästet och nu är vi tydligen redo för nästa etapp?
Kanske? Jag hoppas det i alla fall. Det börjar bli lite tradigt att väga höga 70 när målet ligger så jämförelsevis nära. Men har jag nu tagit mig från 102 och hela vägen hit vore det väl själva f*n om jag inte ska komma sista biten också? Beroende på hur man ser det (är målet 65 kg eller 70?) har jag antingen ~11 kg eller ~7 kg kvar och ~25 kg avverkade.
Det är egentligen nu det svåraste börjar. De små framstegen ger inte samma omedelbara belöning som de stora kliven gjorde. Men de är minst lika viktiga, och det är i kontinuiteten man vinner. Inte genom en enda stor åthäva, utan genom flera små aktiva och konsekventa val.
Så jag klamrar mig fast vid mina goda vanor så gott jag kan, och väntar på resultaten.
Otåligt.
Gillar
Kommentarer
-
Fantastiskt bra jobbat LadyG, glädjer mig med dig! Den där känslan att kunna lägga benen bekvämt över varann på stolen är obetalbar, liksom att smidigt sjunka ner och knyta skosnörena, eller hoppa upp ur Rapportsoffan och snabbt hämta något i köket osv osv. Så mycket att glädjas över! Och kunna ha storlek 38!👏👏👏
-
Men alltså, vilken fantastisk utveckling! ❤️ Och jag tycker nästan att fleecetröjorna är det bästa kvittot på förändringen – tänk att köpa dem med tanken ”kanske när jag krympt i det” och sedan upptäcka att de passar perfekt redan nu. 😄
Och det du beskriver med trapporna, stolen och att kunna sitta bekvämt är ju egentligen mycket större än en siffra på vågen. Det är kroppen som berättar att något har hänt. 25 kg är verkligen ingen liten förändring!
Jag förstår verkligen otåligheten när de sista kilona känns sega, men du har helt rätt: det är kontinuiteten som gör jobbet. Du har redan visat att du kan ta dig långt, och nu handlar det kanske mer om att fortsätta än att kämpa hårdare. Heja dig – sista biten kommer också! 💪❤️
-
Målvikten är föränderlig... Och du ska se att när du nått 70 så går det av bara farten lite till.
Du har verkligen gjort ett stort jobb med din fysik även om du alltid varit aktiv.
Varmt Grattis härifrån 👏👏🌺
-
Tack seglar67, MAS63 och Bella50
Ja det är nog det att jag rör mig på ett nytt sätt nu, kroppen är ledigare på något vis. Jag var själaglad när jag kunde stå på ett ben och ta på mig strumporna igen, det tar jag som självklart nu. Nu helt plötsligt vill jag kunna göra fler saker, och det är nog som du säger MAS63 att det är kroppen som berättar att det hänt viktiga saker.
Jag provade på gymmet att lyfta en sån där 25 kg-kaka som man använder på skivstången, och det var precis att jag kunde hantera den på ett säkert sätt. 25 kg är mycket - jag hade inte fattat hur mycket förrän jag hivade upp skivstångsvikten. Det gick jag omkring med dygnet runt. Mina sömnproblem, tröttheten och humöret är, sedda så här i efterhand, fullständigt förklarliga.
Jag kanske ska låta det vara ett spann, 65-70 kg även i fortsättningen, jag minns att jag trivdes väldigt bra i min kropp när jag vägde där ikring. Jag misstänker att jag har mer muskler nu än då däremot, åtminstone är jag mycket mycket starkare än jag var då.
Vilken nackdel det är att vara hemmablind för sig själv!
Logga in för att skriva en kommentar.