Nöjd
Låter det konstigt om jag säger att jag är nöjd med en viktuppvång på ett halvkilo när jag försöker gå ner i vikt? Det var styrketräning igår, och jag ska bara vara väldigt glad att jag alls kan gå upprätt tror jag för jag gjorde dels min egna variant av crunches med medicinbollen (och den är ju inte så snäll som jag skulle önska kanske), crunches på pilatesbollen och avslutade med draken med viktskiva.
Samma pass som förra tisdagen, var planen.
Planen ja.
Draken som jag gjorde den med viktskiva går att se här:
Jag jobbar på det där med balansen, jag är långt ifrån så stabil som hon är. Ett värdigt mål att sträva efter alltså.
Förra veckan, när jag knappt kunde gå dagen efter, gjorde jag 5 repetitioner per set och 3 set med 5kg-vikten. Men någonstans fick jag för mig att det var 10 repetitioner per set jag skulle göra. Jag kunde inte riktigt förstå hur jag kunde få sådan brutal mjölksyra i fötterna, det fick jag ju inte förra veckan. Men jag kämpade på. Underbenen började brinna också. Baken klagade, baksida låt hade också åsikter.
Det var när jag skulle gå och anteckna vad jag gjort som jag såg missen. Jag hade börjat med 5 repetitioner per set. Inte 10.
Så det var med viss fruktan jag invändade dagens känsla i kroppen. Jag råkade ju dubbla mängden drakar jag gjorde! Men vet ni vad? Det är inte så illa faktiskt.
Fysioterapeuten jag gick hos tidigare rekommenderade draken när jag berättade att jag ville träna upp mig så att jag inte längre behövde mina specialgjutna inlägg. Hon tittade, analyserade och grubblade och kom fram till vilka övningar jag skulle tjäna mest på. Och hon hade rätt. Jäklar vad de kan, de där 
Med hennes övningar och hjälp att lära mig dem, och hennes förklaringar till varför hon trodde jag behövde just dem, fick jag verktyg att träna bort behovet av inlägg. För mig fungerade det, inläggen behövdes inte i takt med att jag blev starkare i fötterna, och som bieffekt upptäckte jag att jag faktiskt blev snabbare.
Nu är jag långt ifrån de 15x3 stabila drakarna (per ben!) som jag fick som hemläxa den gången.
Å andra sidan körde jag dem utan vikt på den tiden. Undrar hur stor skillnad det gör?
Jag kunde, tack vare stryketräningen, börja springa i superlätta, odämpade racingskor. Det längsta jag sprang i mina racingskor var en halvmara, men då kände jag att 2 timmars löpning i sådana skor nog var min bortre gräns.
Nu för tiden skulle jag inte klara en halvmil ens i dem, men det hänger ju ihop med att jag inte väger 63kg och klarar inte av de styrkeövningarna jag klarade då.
Men jag jobbar på det, och det känns som att kroppen är med på noterna.
En annan sak som kanske borde ha satt sina spår var att maken bytte spisfläkten igår, och medan han grejade med skruvarna skulle jag hålla åbäket på plats. Nu väger inte en spisfläkt ett halvt kilo direkt, den var tung som en flodhäst!
Men det blev bra tillslut.
Och när träningsvärken lättar kommer vikten att sjunka, det är då den kan göra såna där bisarra 1-2kg-skutt nedåt, och då blir det också bra.
Gillar
Kommentarer
-
Vet man bara varför man ökar i vikt är det lättare att acceptera.
Hoppas du har rätt om vikten, sådana skutt är sköna att ta👍
-
Precis, den här gången känns det rättvist 😄
-
Vad skönt🙂
Logga in för att skriva en kommentar.