icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

LadyG tar nya tag!

16:8 2276130
Matglad bullmamma i löparskor. Jag drömmer om en vältränad figur, något jag inte ens vågade hoppas på förut. Mitt mål var först att komma ner på ett BMI under 30 och därefter sakta men säkert, envis som en mula, försöka skaffa mig den där vältränade kroppen som hägrat i drömmarna. Beväpnad med den kunskap jag förvärvade vid den resan gör jag en liknande resa en gång till för att bli av med mina gravidkilo och åter kunna springa marathon.

Nu för tiden är jag en av Matdagbokens mentorer, skicka ett privat meddelande om du vill ha stöd och pepp privat eller om du vill ha någon att bolla ideer med.
1 januari 2017 11:32
19

Mer vilja

Jag har klurat mer på det där med att vilja, och skillnaden mellan att vilja och önska sig. Jag hittar inget bättre ord för det, men det är den där känslan av att man skulle vilja göra något men inte nödvändigtvis prioriterar det. Det är ju en sorts vilja det med, om än extremt lågprioriterad.

Jag är en av alla de där som slutat röka, minst hundra gånger. Visst påstod jag att jag ville, varenda gång jag misslyckades. Men i efterhand kan jag konstatera att om jag ville så ville jag åtminstone inte starkt nog för att göra allt jag kunde för att lyckas. Bara tillräckligt för att försöka lite halvhjärtat, och garanterat misslyckas. När jag träffade min ickerökande, underbare man slutade jag tvärt. Då var det lätt. Jag läste på, skaffade mig mentala verktyg för abstinensen, tuggummi och pratade med precis alla i min omgivning att nu skulle jag sluta.

Beväpnad med kunskap, tuggumin och nya promenadskor tacklade vi projektet ihop, han och jag. När jag behövde gå och ta frisk luft för att inte bli galen gick han med mig. När jag fick slut på tuggummin gick vi tillsammans.

Inte ens ett litet återfall blev det.

I efterhand, när jag ser tillbaka och jämför så var det milsvid skillnad på både hur väl förberedd jag var och hur mycket jag ville. När jag verkligen slutade var det inte ens fråga om "jag vill sluta" utan "jag är ickerökare". Jag bytte tankemönster på en väldigt grundläggande nivå, jag ändrade en del av min identitet. Rökningen hade varit med mig sedan jag var nästan 15 jag skulle fylla 31 när jag stampade på min sista cigarett och kastade resten av paketet i soporna utanför Centralen.

Jämför jag med alla gånger jag försökt gå ner i vikt med hur jag gjorde för att faktiskt göra det också, och inte förbli det där nyårslöftet som jag skrev om tidigare, så är det samma sak. Den här gången skaffade jag mig mentala redskap, kunskap, Matdagboken och alla er här inne som stöd och trygghet. Alla gånger jag misslyckats har jag gjort det för att jag varit dåligt påläst och dåligt förberedd. Det i sin tur misstänker jag kommer av bristande motivation. Det finns så mycket annat som är viktigt i mitt liv att just den bitar inte fått den prioritet det förtjänat. Förrän nu då.

Det började dock med tankarna, att jag började tänka på mig själv på ett annat sätt. Jag är ickerökare. Ickerökare röker inte. Det signalerar tydligare än eldskrift att här är inga cigaretter välkomna. Det kemiska beroendet släpper på 2 veckor, det psykiska beroendet (vanans makt) kan sitta i mycket längre om man har otur. Så jag gjorde mig av med en massa vanor och skaffade mig nya.

Lite som när jag gick ner i vikt. Jag kastade en massa saker, bytte ut mat jag inte kan ha hemma och skaffade mig nya vanor, för hur jag ska hantera sug och tristess. Nya mönster för att hantera känslorna och nya sätt att tänka.

Alltså, långt innan vi ens kan börja tala om motivation gjorde jag förändringar som jag knappt var medveten om då på ett djupare plan, inne i tankarna.

Det där jobbar jag med fortfarande, jag försöker till exempel låta bli att säga elaka saker om mig själv, ens på skoj. Varför skulle det vara skoj om mig själv om det inte är skoj om jag säger det om någon annan? Jag försöker verkligen tänka snälla tankar om min kropp, det är mycket trevligare än att racka ner på sig själv. Så, rumpan är bred och rund, men då sitter jag bekvämt åtminstone. Magen är rynkig och pösig, utan trosor med hög midja och rejält stöd ser den riktigt märklig ut, men se är inte det bättre än hur den var tidigare?

Det finns ytterligare en dimension i det där med att vilja och att önska sig. "Jag önskar att jag kunde sluta röka" låter lite resignerat, som om man skulle vilja men innerst inne inte riktigt tror på det. Åter igen det där med tankens kraft. Vi blir det vi tänker att är är och vi gör det vi tänker att vi kan göra.

Undrar om jag snurrade till det alldeles nu? Vad säger ni, är jag helt ute och cyklar?

Gillar

Kommentarer

  • 1 jan 2017 11:48
    FrkM

    Huvudet på spiken. Utan viljan kommer man inte långt med sin önskan.
    Jag och vill är två nyckelord. Tillsammans med ska lyckas man :)

    FrkM
    http://padetrettio.blogg.se

     

  • 1 jan 2017 11:58
    gittan52

    Motivation var ordet som dök upp i mitt huvud när jag läste om hur lätt du kunde sluta röka när du träffade din man.

    För mig var det lika lätt då jag blev gravid 1987. Innan dess var jag storrökare i många år.

    Skillnaden mellan att ”vilja” och ”skulle vilja” kanske man kunde beskriva så här:

    Jag skulle vilja gå ner i vikt, men … (här kommer hindren, ursäkter mm)

    Jag vill gå ner i vikt, och… (här kommer planer för hur, t.ex. jag ska äta si och så, jag ska registrera mm)

  • 1 jan 2017 12:16
    paloma

    Du har helt rätt, jag önskade också att jag skulle bli smal. Som om önska skulle räcka... man måste ha viljan också.

    Det finns några saker ingen annan kan göra åt dig, t.ex ta körkort, eller att gå ner i vikt, det måste du göra själv. Jag tror också att man måste vara motiverad att ändra sitt liv, det räcker inte att hålla på några månader.

    När man väl insett att det är för alltid, blir det mycket lättare. Jag har bara rökt lite i min ungdom, men min pojkvän (nuvarande man) tålde inte cigarettrök så jag slutade tvärt. Det är inget man kan göra lite ibland, till skillnad från att äta onyttigt och för mycket. Har man väl nått sin målvikt kan man tillåta sig att äta lite friare ibland, men återgår man till gamla vanor är man snart tillbaka på ruta ett.

    Att vilja och göra är viktiga ord för mig, det har gjort att jag lyckats denna gången.

    God fortsättning på det nya åretsmiley

  • 1 jan 2017 13:01
    Arrietty

    Jag reagerar fortfarande emot din användning av ordet vilja, du gör en slags värdering där det finns ett "rätt" och ett "fel" sätt, och måttstocken är då huruvida man lyckas eller inte. Lyckas man inte så "vill" man på fel sätt. Och där håller jag inte med. Jag försökte väl sluta röka i femton år eller mer innan jag slutligen lyckades, jag kan inte påstå att min vilja blev starkare, snarare blev min kunskap större om vad som fungerade för mig. Visst finns det halvhjärtat "viljande", man är egentligen inte särskilt intresserad av att uppnå målet, tycker bara att man "borde" vilja det... men jag hävdar också att jag ville sluta röka lika mycket alla de gånger jag försökte men inte klarade det, som de två gånger det fungerade (den ena gången varade i sju år, den andra har nu pågått i ...25 år)

    Jag har nu kommit så långt att jag vet vad som krävs för att jag ska kunna sluta med något. Det jag fortfarande inte riktigt har klurat ut är vad som krävs för att just jag ska kunna hantera något, som mat, eller motion, eller städning, eller ekonomi... saker jag behöver göra återkommande under hela livet utan att gå till ytterligheter åt något håll. Att vilja är en del av motivationen men räcker verkligen inte särskilt långt hur brinnande den än är!

  • 1 jan 2017 13:07

    Fast nu läste du in mer i min text än vad jag skrev igen Arrietty, vi hade den här diskussionen i förra tråden också :-)
     

    Vad skrev jag i första stycker, andra meningen och var hittar du "rätt" och "fel" annat än i din egen känsla om hur jag upplevde min resa med rökning och vikt?

    Nånstans lägger du in värderingar i min txt som jag helt enkelt får låta stå för dig, för jag kan bara förklara vad jag menar men inte tvinga dig förstå. Synd bara att du gått in för att missförstå (det är iaf så det ser ut för mig).

     

    Senast uppdaterad 1 jan 2017 13:07

  • 1 jan 2017 13:10

    gittan52, ja det var din kommentar på andra inlägget som fick mig att börja tänka ett varv till, det var därför jag inte svarade omedelbart eftersom jag behövde tänka :-)

    Paloma, där har du en poäng. Man måste inse att det är för alltid, det var nog lite det som felades mig också. Jag tänkte att "jag kan återgå till mitt vanliga, bekväma liv sen när jag är snygg" typ. Men det fungerar ju inte så, fick jag lära mig den hårda vägen.

  • 1 jan 2017 13:10

    God fortsättning på det nya året allesammans, skulle jag ju skriva också laugh

    Senast uppdaterad 1 jan 2017 13:11

  • 1 jan 2017 14:31
    Arrietty

    Tja, du skriver inte rätt eller fel men du skriver att Men i efterhand kan jag konstatera att om jag ville så ville jag åtminstone inte starkt nog för att göra allt jag kunde för att lyckas. Så är det för dig, men så är det inte för mig. Jag visste ju inte vad jag skulle göra som skulle hjälpa mig, jag försökte med saker som visade sig inte fungera för mig (men kanske gör de det för andra) men jag begrep ju inte det. När jag väl begrep vad just jag behövde för att kunna sluta röka, gick det.  Jag tycker det är synd att du inte förstår hur jag menar men vi har troligen olika erfarenhet.

  • 1 jan 2017 14:37
    Arrietty

    Gittan, ditt resonemang är obestridligt för normala människor. Men eftersom jag umgås med missbrukare, (alkoholister och narkomaner), så upplever jag det annorlunda, När jag sett en alkis komma tillbaka efter ett återfall och nu sitta där och må så överjävligt dåligt att man nästan kan ta på självhatet, jag tror inte längre att det handlar om "vilja", det går djupare än så. Jag tar inte ifrån individen dess ansvar att göra vad hen kan, men jag har svårt för att se att det är skillnad mellan "skulle vilja" och "vill". Eller snarare, jag tycker det känns lite lättvindigt förklarat...

    Senast uppdaterad 1 jan 2017 14:38

  • 1 jan 2017 15:08

    Min erfarenhet är att om jag vill något tillräckligt starkt så ser jag till att lära mig mer, ta reda på hur jag ska lyckas och sen gör jag det jag behöver för att komma dit jag vill. Omvänt, om jag är halvljummen, missar jag att vara lika samvetsgrann och jag blir både lite slarvig och halvengagerad redan från början och försöker med halvlyckade idéer som är både illa genomtänkta och dåligt underbyggda.

    Det är oftast i efterhand jag ser det dock, jag ser det inte när jag är mitt i det själv. Men för mig är mönstret i mitt beteende solklart (det kanske det alltid är i backspegeln?) och jag är inne på samma linje som gittan52 där. Jag kan vara en enastående tjurskalle på att nå dit jag vill, men bara om jag verkligen vill innerst inne.

    När det gäller alkoholism är det en sjukdom som sätter de vanliga reglerna ur spel, på samma sätt som heroin eller kokain så det är inte en relevant jämförelse.  

    Senast uppdaterad 1 jan 2017 15:09

  • 1 jan 2017 15:45

    Väldigt bra formulerat. Att vilja kan graderas hur långt som helst. Att ha vilja och motivation är nog avgörande för att lyckas.

    "Den som inte vill ha hjälp, går inte hjälpa", läser och hör vi ofta. Stämmer nog ganska väl i alla slags beroenden. Exempelvis  i Lyxfällan, där kick-ass coachen Filip, ofta frågar deltagarna; "Vad vill du göra själv?". Många svävar på svaret, för de är inte redo att ta steget.

    Själv slutade jag röka 1976 (det näst bästa jag gjort) och slutade snusa 2005 (näst näst bästa jag gjort) smiley

  • 1 jan 2017 17:52

    Intressant ämne, Jag brukar säga för att man ska lyckas ska kroppen och huvudet var överens, det räcker inte bar bestämma en sak med huvud och säga nu slutar jag röka, man måste tänka genom konsekvenserna och ha en plan för att lyckas, jag hade inte rökt så länge när jag slutade, men var pest sita med om man inte rökte, rökte 2 paket bil utan filter om dan, Sen jag bestämt mig slutade jag, blev så dålig första veckan så jag klarade inte gå uppför backen hemma. Men det funkade.

    Jag kan om kroppen är överens med mig bestämma något ting och hålla det, för gjord jag det för att testa mig själv, drack 1,5 l kaffe om dagen slutade med det i 2 förti dagars, efter första 40 dagarna hade jag suget, fortfarande blev därför 40 till, gillar inte att ha ett sug som är svårkontrolerat.

    Gjord sammaska när jag kom på att jag hade ett stort sug efter choklad (guldnougat älskad det) då blev det godis för bud i 1 år. Samtidigt för svan sockret ur te och kaffe.

    Vilja är något kan tränas upp som allt annat.

    Jag har även ganska stor erfaren het av missbrukare, men man får inte en nykter missbrukar genom en avgiftning det håller inte. Vi lyckade med några som förändrade sina liv, och var beredda lämna det gamla livet, tog runt 5 år av stöd och speciellt bonde första åren på kollektiv upp i storskogen där det var 12 mil att gå till närmaste sprit, i hopp med föredeta missbrukare som nu jobbade med att rädda andra. Jobb lön mäniskovärde igen.

    Var spelar en gång i värden där tror jag har min vilja ifrån man slår aldrig ett vad man inte kan vinna, då jag tyckte spel var för roligt lovade jag mig själv på min 35 årsdag att aldrig mer spel om pengar mådde inte bra av det, har hållit det löftet. Jag slutade när låg på bra plus drev tipsbolag som gav säker inkomst, såld det med bra vinst, hade kunnat leva på det om jag velat. Men i spel förlorar någon, gillade inte se, vad det ställde till med. Man ska aldrig spela med pengar man behöver de ska var utanför den vanliga ekonomin.

     

  • 1 jan 2017 17:59

    Trevligt att ses igen! Känns som en hel livstid sedan jag var här - och ändå så finns ni alla gamla cyberkompisar kvar. Känns tryggt!

  • 1 jan 2017 19:20
    BirtheX

    Jag läste din text med stor behållning LadyG men blev så besviken när du inte kom till det som jag skulle önska oss alla som ständigt vill gå ned i vikt. Vad är jag när jag är en motsvarande ickerökare? En ickesvullare? En icke smygätare? Trodde du hade funnit gåtan...😊 Mat behöver vi,  dock inte nikotin eller knark eller alkohol...

  • 1 jan 2017 19:34
    Bella50

    Jag har ännu inte fattat , varför jag just denna gång , lyckades med både rökstopp och viktnedgång samtidigt. Med facit är jag bara jätteglad och nöjd som det är idag. 

    Har helt slutat tänka på cigaretter och för det mesta på sött också. Sen har jag ju börjat motionera dagligen...vilken grej 😲👍

Logga in för att skriva en kommentar.