icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

LadyG tar nya tag!

16:8 2911697
Matglad bullmamma i löparskor. Jag drömmer om en vältränad figur, något jag inte ens vågade hoppas på förut. Mitt mål var först att komma ner på ett BMI under 30 och därefter sakta men säkert, envis som en mula, försöka skaffa mig den där vältränade kroppen som hägrat i drömmarna. Beväpnad med den kunskap jag förvärvade vid den resan gör jag en liknande resa en gång till för att bli av med mina gravidkilo och åter kunna springa marathon.

Nu för tiden är jag en av Matdagbokens mentorer, skicka ett privat meddelande om du vill ha stöd och pepp privat eller om du vill ha någon att bolla ideer med.
28 december 2013 06:27

Långpass och andra chanser

Idag ska många löpare springa Årets Sista Långpass, hoppas de får bra väder. Jag ska hjälpa till att dela ut buljong, cola, kaffe och godis men vi har ju bilen att gona oss i så eventuellt busväder bekommer oss inte på samma sätt. ÅSL är en gemenskapslöpning, se Facebook: [LANK]https://www.facebook.com/events/345866148892733/?ref=25[/LANK] man kan springa upp till 6 mil om man vil. Det finns flera olika fartgrupper att vara med i, alla är välkomna. Efter alla helger och ledighet återgår jag till vardagen, och får ytterligare en chans på 60. Ska jag ta den? Det är "bara" 5kg men det kan vara nog så tricksigt har jag märkt. Särskilt som jag tycker det är underbart kul att träna, som igår när jag sprang milen på under timman och njöt. Det hade jag förmodligen inte klarat om jag inte hade varit full av julmat. Men det är ju bara en kort period, sen får jag ju leva som vanligt igen. Träna och äta som jag brukar, bara i nya proportioner och det kan ju inte vara så illa. Tar man det lilla lugna borde det kunna vara överstökat på 10-12 veckor. Fast det sa jag å andra sidan förra gången också, det gick bra halvvägs ungefär. Sen gick det åt fanders. Just den här gången känner jag mig dock ursäktad, jag blev ganska tagen av kattens död. Den kom överraskande, ena dagen hade vi två spralliga katter och nästa dag var den ena borta. Men nu börjar vi vänja oss vid att det bara är en. Mimmi har vant sig för länge sedan, och har nu boat in sig i alla de bästa sovplatserna. Nu är det bara de där förargliga 5 kilona som är kvar. Det är irriterande att ha dem kvar fortfarande. Det stör mig helt enkelt. Jag borde nog göra något åt saken då, gissar jag. Jag får ju en ny chans i januari, före årets första tävling. Det blir som förra året, fast då satsade jag ilsket på att gå ner från 75 till 65 före aprils utgång och det gick ju alldeles utmärkt. Jag var klar i mars. 65 till 60 på samma tid måste vara fullständigt möjligt med andra ord.

Kommentarer

  • Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.