icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

LadyG tar nya tag!

16:8 5846880
Matglad bullmamma i löparskor. Jag drömmer om en vältränad figur, något jag inte ens vågade hoppas på förut. Mitt mål var först att komma ner på ett BMI under 30 och därefter sakta men säkert, envis som en mula, försöka skaffa mig den där vältränade kroppen som hägrat i drömmarna. Beväpnad med den kunskap jag förvärvade vid den resan gör jag en liknande resa en gång till för att bli av med mina gravidkilo och åter kunna springa marathon.

Nu för tiden är jag en av Matdagbokens mentorer, skicka ett privat meddelande om du vill ha stöd och pepp privat eller om du vill ha någon att bolla ideer med.
23 januari 2014 20:14
1

Laktat och maximal syreupptagning

Jag laddade som inför en tävling, dvs inget jäkla underskott och ingen djupsömn på hela natten. Hög puls, högt blodtryck och spänd förväntan. Den här gången visste jag vad jag gav mig in på, och jag såg fram emot det med skräckblandad förtjusning. Testet var en födelsedagspresent från min älskling och nu var det dags. Jag var ute i förskräckligt god tid, jag var ju nervös så det räckte men också taggad. Ingen uppvärmning före testet, det sköter testledaren om. Innan dess tas ett vilolaktas så de vet vad man ska utgå ifrån. 64,2kg vägdes jag in på, på en tvättäkta Statmosvåg med balansvikter. Det är jag helt övertygad om att det stämmer. Själva laktastestet var en ganska behagligt historia, det kändes inte som en väldigt jobbig upplevelse direkt och det tog en stund innan han lyckats få upp min laktas i 4 mmol/L. Vid 11km/h började det hända grejer, vilket är betydligt högre fart än förra gången. Sen kom själva utmaningen. Det som kräver att man spänner pannbenet och flexar viljestyrkan ordentligt. Laktattestet. Då är det meningen att man ska springa i en given fart i allt brantare lutning tills man har mjölksyra precis överallt och det känns som att man fått slut på allt syre. Då ska man försöka öka lite till. Jag försökte låta bli att pipa förskräckt när han satte löpbandet på 10,5km/h (5:43 min/km). Förra gången satte de bandet på snälla 9,5km/h (6:40 min/km) ju - hjälp!!! Fast jag visste ju att det skulle bil jobbigt. Jag hade föresatt mig att köra slut på mig så mycket jag bara kunde, allt skulle krämas ut. Så jag sprang, och han ökade lutningen tills jag var uppe och sprang på 7% lutning. Det var jobbigt, och jag ville egentligen kliva av redan då men en ökning till ville jag försöka på, så han fick öka till 8% också. Den lutningen stod jag ut med i hela 15 sekunder innan jag verkligen måste hoppa av. Det lustiga var att pulsen tokvägrade att gå över 176. Vid 6% gick den upp till 175, vid 7% till 176 och där vägrade den att gå högre. Kanske bara "en sån dag" helt enkelt, för jag hade verkligen inte stått ut med mer mjölksyra. Testledaren mätte laktatet, 10,1mmol/l 1 minut efter och 10,0 mmol/l 3 minuter senare. Så nu är jag utrustad med nya pulszoner, en justerad maxpuls och en fast beslutsamhet att inte låta 10km/h (6:00 min/km) sätta några ytterligare myror i huvudet på mig. Varför jag fortfarande hakar upp mig på det där vet jag inte, det är någon dum fix idé jag fått. Det ska bort. Det är inte så illa att ha förbättrat VO2max med 10% sedan förra testet, men det jag tycker är det allra bästa är att jag faktiskt bevisligen blivit snabbare i alla pulszoner. Bild 1: Bosön är ett trevligt ställe, jag har många goda minnen härifrån. Bild 2: Taggad och redo. Bild 3: Laktattestet var mysigt. Bra uppvärmning. Bild 4: Allt mäts. Inget lämnas åt slumpen. Bild 5: Nu var det slut!

Kommentarer

  • 24 januari 2014 09:04
    Burner4
    Grymt jobbat och kul att få läsa om hur ett sådant test går till och hur du upplevde det :-) Mycket inspirerande!!!

Logga in för att skriva en kommentar.