Karlstad igen
För 17 gången var det dags för Karlstad 6-timmars.
I november sprang jag mitt senaste långpass. 17 km. Då kraschade höften, efter för mycket springande på samma sida av vägen.
Rehab. Styrketräning. Återfall. Rehab. Styrketräning.
Summan av allt jag sprungit sedan de senaste tre månaderna kan räknas i ensiffrigt: 7km sedan mitten av november. Det är ingenting.
Men jag har gjort mina höftövningar. Mina musslor och väggpressar. Mina enbensövningar. Mina lyft och mina pressar.
Jag tänkte inte missa loppet.
Fast uppladdningen kunde ha varit bättre. Vi åkte dagen efter min pappas begravning. Jag kan inte påstå att jag sovit så mycket (2 timmar de senaste dygnen) men i bilen slumrade jag.
Det var skönt att vara framme, stackars maken fick köra hela vägen själv.
Jag hade planerat att hjälpa till.
Jag hade inte planerat att drabbas av insomnia.
Vi tog oss igenom ett snöoväder för att komma till Karlstad, och väl där föll vi in i rutinerna. Förberedelserna är lätta när man gjort dem tillräckligt många gånger.
Kraven inför loppet var 'var med'. Försök att inte krascha höften.
Frukost.
Det där är prima löparbränsle om man ska vara igång länge. Inte lika högoktanigt som kolhydrater (det är raketbränslet som man också behöver en del av) men i flerstegsraketen som en ultralöpare är behövs alla möjliga sorters bränsle. Fett är det långsammaste, det som räcker längst.
Kolisar går lätt att få tag på arenan, i sportdryck och godis. Men fett? Inte lika lätt.
Karlstad visade sig från sin vackraste sida, även om detta var det mesta jag såg av den. Sedan såg jag mest insidan av arenan och 200-metersbanan vi sprang på.
Travade på, höll mitt lufsa-lunk tempo som jag kände kunde fungera för dagen och räknade varv. Redan efter 10 minuter kände jag att höften hade åsikter. Så fort jag slarvade med hållningen gnällde den. Så fort jag var ute i doseringen i kurvan skrek den högt.
Så, det var bara att springa snyggt då, så jag kunde hålla mig på det platta.
Nummer 36, vinnaren, är en riktigt härlig löpare. Hans löpsteg är något jag beundrar. Lätt, han liksom flyter fram, även när han borde vara trött. Minimalt med stötar som suger musten ur benen.
Kom 50 varv. Kul. Lyssnade på musik i telefonen, och dagdrömde om att komma över 100 varv.
Vågade inte räkna distans, för jag tänkte att om jag talar om för benen hur långt det är kanske de börjar ha åsikter om det med.
Så blev det 75 varv. Inte så illa. Det kändes, förstås. Men jag låtsades att jag inte hörde. Det fungerar det med, ett tag.
När varven började närma sig 100 började vaderna gnälla. Men nu hade jag fått vittring på halvmaran, 21 km.
Med kramp i båda vaderna avslutade jag de två sista varven och rasade ihop i en inte alltför missbelåten hög. Höften höll.
Blåsor på vänsterfoten, öm i vaderna och dyngtrött i diverse muskler – men höften höll.
Jag fick backa 3 år för att hitta ett längre löppass, de allra flesta har de senaste åren hamnat mellan 5 och 10 km, med enstaka visiter på 15-17 km.
I sammanhanget är 21 km riktigt riktigt bra.
Det var skönt att komma hem till katterna, som genast beslutade att min säng är deras.
Nu tänker jag vänta tills alla små skavanker är borta igen, innan jag försöker återuppta träningen. Mest styrka. För det är den som höll ihop mig i Karlstad.
Utan styrketräningen, även de där irriterande så "löjliga" övningarna som inte verkar göra något eftersom de är så bedrägligt lätta, hade jag inte sprungit 2 mil.
Och kan jag springa 2 mil på nästan ingen konditionsträning alls på flera månader, men på ren rutin och råstyrka – då borde jag kunna springa ett maraton till hösten.
Jag är anmäld till Jönköping Marathon 2026 redan, så det är väl säkrast att jag sätter igång och tränar för det? 
Gillar
Kommentarer
-
Bra jobbat att få ihop två mil. Hur länge får man hålla på? Just nu gör bara tanken på att springa i två km mig jättetrött.
Du är värd att ta lite vila innan du börjar om igen.
-
Tack klaraelv
Egentligen får man hålla på 6 timmar, men jag klev av innan dess. Det kändes som det smartaste
-
Bra jobbat, jag är imponerad av din bragd. Jag skulle inte klara av att springa runt runt så länge.... nu får jag ju inte springa, men jag skulle nog inte gå två mil heller...
-
Tack Flisan57
Det blir ju lite slitage på fötterna, jag hade blåsor mellantårna när vi var klara!
-
Wow... Säger bara WOW, vilken prestation! Och så tufft du utmanade dig själv och din kropp! 🙏
Jag tvivlar inte ett ögonblick på att du fixar en mara till hösten! 😮👍😄
-
Härligt att läsa 👍
-
Tack MagganD och Bella50
Just nu är halvvägs en prestation, men det är exakt ett halvår dit så ...
Tänkte jag börjar idag, det är väl en lika bra dag som något?
Logga in för att skriva en kommentar.