icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

LadyG tar nya tag!

16:8 3023744
Matglad bullmamma i löparskor. Jag drömmer om en vältränad figur, något jag inte ens vågade hoppas på förut. Mitt mål var först att komma ner på ett BMI under 30 och därefter sakta men säkert, envis som en mula, försöka skaffa mig den där vältränade kroppen som hägrat i drömmarna. Beväpnad med den kunskap jag förvärvade vid den resan gör jag en liknande resa en gång till för att bli av med mina gravidkilo och åter kunna springa marathon.

Nu för tiden är jag en av Matdagbokens mentorer, skicka ett privat meddelande om du vill ha stöd och pepp privat eller om du vill ha någon att bolla ideer med.
31 december 2020 12:18
10

Jag tar det piano (jag vet, uselt skämt)

2020 var inget höjdarår. Så jag tänker anstränga mig riktigt ordentligt nu för att hitta det positiva, det jag ska göra mer av. Jag har börjat lära mig spela piano, till exempel. Jag pluggar finska. Jag tränar. Jag kontrollerar vikten och jag mår bra.

Hittade en sida som går igenom sånt som en total nybörjare kan behöva lära sig, om man vill kunna spela piano. Piano/Steg 1/Låtar och övningar - Wikiversity Jag lärde mig ju aldrig noter även att jag väldigt gärna hade velat, anledningen till det skrev jag om tidigare. Detta får jag en chans att fixa nu.

En fördel är att sidan är på svenska, och den är en skriven resurs. Jag blir så trött på alla dessa videoklipp, som man inte kan söka i eller skumma igenom utan måste sitta och titta på i sin helhet för att hitta det där intressanta man nästan glömt men vill veta mer om! Jag fungerar bäst om jag kan se, läsa och minnas den vägen. Mina öron är inte alls lika kompetenta som mina ögon när det gäller att hitta saker som ska lagras i långtidsminnet.

Jag övar lite på pianot varje kväll, enkla saker. Måste skaffa någon form av nothäfte, men det kan ju knappast vara svårt att få tag på. Tills vidare spelar jag på gehör, och har faktiskt klurat ut både "Amazing grace" och "Nu grönskar det" fast det går gräsligt sakta.

Fast, till videofilmernas försvar ska sägas att det finns pedagogiska resurser också. Kulturskolan Stockholm till exempel, vilken skatt! Für Elise lektion 2 - YouTube Där går de igenom en massa saker jag inte visste att jag ville veta, men som verkar viktigt (hur man håller händerna, pedaler och sånt t ex). Nu förstår jag varför jag nästan får kramp i fingrarna ibland, jag måste lära mig rätt position helt enkelt och använda rätt fingrar på rätt ställen (inte försöka sträcka ut de två jag är bra med till tangenter de knappt når!) laugh

Om det är en sak pandemin gett oss, förutom magsår och oro för våra nära och kära, så är det en digitaliseringsprocess utan dess like. Skolan har gjort en makalös omställning, en process som skulle ha tagit  minst 5 år har genomförsts på 1 år, handeln likaså. Jag har säkert sagt det förut, men jag är så imponerad! Nu är jag systemtekniker i grunden, och har kanske en lite annan insikt i problematiken, men det är ingen lek det skolan har gjort. Det är en herkulisk uppgift att lägga om från analogt till digitalt under drift, om ni förstår vad jag menar? 

Utan allt detta skolan gjort, främst för våra barn, hade jag inte haft möjligheten att ta del av all kunskap som finns därute, och sitta hemma och gå på skrivarkurs, lära mig piano eller plugga finska. Så mitt i allt elände är jag väldigt tacksam, för jag har fått ta del av kunskaper som tidigare inte var tillgängliga för mig. Som jag inte kunnat ta del av, på grund av distansen. Men nu måste jag inte åka flera mil till samhället för att lära mig alla dessa saker. Jag knäpper på Google Meet för att ta del av klassrumsundervisning och läser och ser på förinspelade klipp, och det enda jag inte får är klasskamrater (och dem saknar jag i ärlighetens namn inte eftersom jag aldrig haft dem till att börja med). Jag får nya vänner genom Google Meet och håller kontakten med några av dem privat, vi kommer så bra överens digital smiley

I gymmet och i löparspåret är det lättare, där kan jag en massa redan och är ingen nybörjare. Jag har kommit dit hän att jag kan leka lite, jamma om det hade varit musik. Det tänker jag dra nytta av fullt ut året som kommer. Jag har en mara att klara.

Jag skulle vilja lära mig grunderna för att åtminstone kunna göra mig förstådd lite grand på finska, lite mer än Kiitos och Hyvä Päivä. En del gräver synapserna fram från barndomen, jag spenderade jättemycket tid med mormor som barn och jag lärde mig trots allt en hel del finska för vi pratade ju. Det jag kan bäst är, inte helt förvånande, prata mat. Det är ju inte så svårt att peka på en korv och säga makkara

Men sen kommer vi till alla dessa ändelser. Minä, minulle, minua .... de tar aldrig slut!? Jag är inte bra ens på svensk grammatik, jag bara pratar språket men jag skulle inte kunna skilja ett adverb från ett adjektiv ens under vapenhot! Ändå hanterar jag, i mitt tycke, svenska språket ganska bra. Men utan riktiga kunskaper i grammatik kommer jag att få memorera mycket... 

Och det går inte att lita på Google translate, för den verkar inte heller förstå skillnaden mellan minulla on nälkä (jag är hungrig) och minussa on nälke (I mig är hungrig). Men för varje ord jag lär mig, tar till mig, greppar blir jag lite lite bättre. Det kanske stämmer att man måste plugga 10 år för att lära sig grunderna i finska, det vet jag inte men då har jag ju något att syssla med, något som jag vet mormor hade gillat laugh

2020 blev också året då jag släppte taget om en roman och skickade in manus till förlag. Sannolikheten att det blir en bok är ganska låg, men jag tyckte så mycket om att skriva den här berättelsen att den måste få chansen. Den handlar om ett Sverige som kanske aldrig funnits, och om de väsen man trodde på förr, skogsrået, Näcken, vättar och andra oknytt. Folket på Tunet lever sina liv sida vid sida med de osedda, de väsen som finns överallt. Men människor och de osedda går inte ihop, och en dag lägger sig flodnymferna av välvilja i människornas förehavanden på ett sätt som ger konsekvenser för flera generationer framåt. Frågan är om det är av ondo eller godo.

Jag älskade att skriva de osedda, Näcken och Skogmannen klev fram som av sig själva och presenterade sig. Det tog 10 månader från start till sista redigering så det gick fort dessutom, men så satt jag nästan varje ledig stund och tänkte, skrev, redigerade eller pysslade med skogmannen. Eller sitta och dricka ingefärate mitt i natten med maken, och diskutera varför saker hände som de gjorde, vem som tänkte vad, vem som gjorde vad. Maken har varit mitt allra bästa bollplank, utan honom hade det inte blivit någon skogman. Bara en rätt bra berättelse, men kanske inte ens en slutförd råmanusversion. Varenda gång hjulen började slira var han där, med rätt ord, rätt idéer. 

Även om inget förlag nappar kommer jag alltid att älska de här karaktärerna. Det var vemodigt att sätta punkt, sista redigeringen. Jag hade kommit så långt jag kunde med hjälp av mina testläsare och makens ovärdeliga hjälp. Stänga filen. Trycka 'Skicka' och veta att det kan ha varit sista gången jag skrev om dem. Givet, om ett förlag nappar har de säkert åsikter och en lista med saker som behöver fixas, men jag räknar inte med det. 

2021 då? Jag tror ju inte på några dramatiska förändringar, men jag tror på en långsam ljusning. En långsam skiftning. Som med vikten. Man tappar inte 20 kilos övervikt i en handvändning, och man vänder inte en pandemi över en natt. Men vi ser vändningen det här året, tror jag.

2021 är året Paula fyller 4, damen börjar bli stor nu. Jag tror vi får se mer av hennes formidabla vilja. Det är inte så att jag krattar för henne, eller curlar. Det vet mina vuxna barn också. Det gör inte barnen några tjänster. Försök själv först. Våga försöka, testa och misslyckas några gånger. Går det fullständigt åt helvete finns jag där, men försök själv först. Barnen är inte hjälpta av att jag hjälper dem med allt, lika lite som jag lär mig piano genom att någon spelar för mig. Vi lär oss genom att försöka, göra fel, försöka igen.

2021 fortsätter jag skriva. Jag skriver klart minst en bok till. Jag fortsätter plugga, vidgar mina vyer. Tränar. Går ner i vikt. 

Men i övrigt tänker jag närma mig 2021 som jag närmar mig en skadad katt, med stor försiktighet och långsamma rörelser. Inget nytt, inget bombastiskt firande. Jag vill inte ha fler överraskningar nu.

Gillar

Kommentarer

  • 31 dec 2020 13:35

    Tack detsamma Macle, gott nytt år! Med lite tur kanske någon nappar så det blir en bok smiley 

  • 31 dec 2020 14:34

    Hyvää uutta vuotta 😘😘

  • 31 dec 2020 15:38

    Och det är nu jag inser att jag inte vet vad "tack detsamma" heter på finska! laugh
    Men gott nytt år till dig också Ai68ram laugh

  • 31 dec 2020 16:45

    Gott Nytt År till dig!

     

  • 31 dec 2020 17:28

    Gott nytt år Efwa! 

  • 1 jan 2021 02:19

    Gott nytt år! smiley

  • 1 jan 2021 02:46

    Gott nytt år Johan smiley

  • 1 jan 2021 07:02
    pralin

    låter bra heartheart

  • 1 jan 2021 10:17
    Jessand

    Gott Nytt År till dig.. får se om detta blir året jag försöker mig på att skriva en bok, har ju alltid tilltalats av tanken och har ideer i huvudet  Skulle var jätteroligt att få läsa din bok så håller tummarna för utgivningsmiley

  • 1 jan 2021 10:24

    Tack pralin occh Jessand!

    Jag har gått skrivarkurs på distans, delvis för att få lite rutin på det hela, och jag måste säga att det har gett mig oväntat mycket! Är du sugen på att skriva en bok kanske en kurs kunde vara en mjukstart, för att känna på lite olika genrer, tekniker och skaffa sig verktyg för framtiden? 

Logga in för att skriva en kommentar.