icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

LadyG tar nya tag!

16:8 2268884
Matglad bullmamma i löparskor. Jag drömmer om en vältränad figur, något jag inte ens vågade hoppas på förut. Mitt mål var först att komma ner på ett BMI under 30 och därefter sakta men säkert, envis som en mula, försöka skaffa mig den där vältränade kroppen som hägrat i drömmarna. Beväpnad med den kunskap jag förvärvade vid den resan gör jag en liknande resa en gång till för att bli av med mina gravidkilo och åter kunna springa marathon.

Nu för tiden är jag en av Matdagbokens mentorer, skicka ett privat meddelande om du vill ha stöd och pepp privat eller om du vill ha någon att bolla ideer med.
22 oktober 2011 12:49
5

Intressant...Läskigt men intressant

Igår blev det en ganska knepig matdag, jag fick gissa ganska vilt eftersom vi åt ute på lunchen. Indiskt, jättegott och starkt. Men kcal? Ingen aning. Middagen glömde jag helt bokföra, men klyftpotatis, bearnaisesås och fläskfilé käkade vi iaf, och chokladglass till efterrätt. Sen satt vi och spelade spel hela kvällen, och de få gånger jag ville ha en smak i munnen dög det med Läkerols mörkblå halstabletter. Antagligen gick jag väl +-0 igår, vågen gungade bara till lite grand jämfört med annars. +0.2kg kan lika gärna bero på att jag sovit fram tills nu ungefär och känner mig tung, trött och gäspig. Förra veckan vid den här tiden hade jag gått upp +1.4kg över natten :-) Å andra sidan slår min vikt vilt, jag kan pendla rätt mycket på ett dygn så jag förmodar att det har med vätska, kolhydrater och glykogen att göra. För storlek 36/38 (byxa, trosa) sitter fortfarande bekvämt utan att strama om baken, det är låren som får lite bekymmer möjligen. Det känns larvigt att behöva ta en storlek större för att få rum med benen i byxorna bara. Jag som trodde låren skulle bli slankare av löpning när jag började :-) Sen läste jag på kolozzeum (ett träningsforum) att om man tränar musklerna växer de. Tillslut. "Jaja," tänkte jag. "Det gäller nog inte mig. Jag tränar inte [KURSIV]så [/KURSIV]mycket." Och det gjorde jag inte. Då. Jag läste på samma forum att konditionsträning och muskelbyggande inte riktigt går ihop, de genererar helt diametralt motsatta signalsubstanser. Så jag oroade mig inte, några stora muskler skulle jag inte lägga på mig. Men ideligen slås jag av att mina vader, när jag spänner dem, förmodligen skulle spräcka moderna boots. Jag börjar t om tycka om att ha kort kjol och short, för då syns det att jag har rejäla benmuskler. På magen börjar de första konturerna av magmusklerna skymta, även om jag måste spänna magen för kung och fosterland [KURSIV]och [/KURSIV]stå i rätt ljus för att se nått. :-) Så när hände det? Ja, jag vet inte. Men jag inser att drömmen om en vältränad kropp inte är omöjlig längre. Visst, huden på magen kommer aldrig mer att bli sig lik. Striae kan man inte träna eller dieta bort tyvärr. Löshuden kanske aldrig blir sig lik heller, men det går att lösa med stabila underkläder gjorda förändamålet. Det är ju en petitess i sammanhanget. Och mitt i alla tankar upptäcker jag att jag blir lite rädd, för vad ska jag ta mig till om jag verkligen lyckas? Eller om jag redan har lyckats, och det bara är min tröga hjärna som inte bgeripit än, vad gör jag då? Det är läskigt att vara nära att uppfylla ett livsmål. En del av mig vill inte. En del av mig tycker det är skönt med ett givet mål, en stadig kurs och om målet uppfylls tappar man lätt bäringen. Kortsiktiga mål är lätta att lägga upp, men de kan aldrig ersätta ett övergripande långsiktigt mål. De är en del av en större plan, och utan en större plan känner jag mig lite vilsen. Jag behöver ta en lång, långsam runda och älta det här ordentligt. Vad ska jag fokusera på när jag nått målet? En ny tioårsplan hostar man inte upp i första taget, så det är lika bra att börja grubbla nu.

Kommentarer

  • 22 okt 2011 14:04
    Så rätt Tänk att man är rädd för att nå sina mål. och det gäller inte bara vikt och motionsmål Ha en bra dag och va rädd om dig
  • 22 okt 2011 22:46
    Klart att man är rädd, det medför ansvar och att våga ta nya utmaningar. Jag är livrädd för att nå min målvikt för vad ska jag då fokusera på. Så det var nog meningen att jag skulle få hem hunden som jag fick tillbaka för 3 veckor sedan. Nu ska han tränas och jag ska rensa huset. Även mitt arbete behöver mer fokusering. Så Ja, det är klart att man är rädd !! Men du [FET]LadyG[/FET] som springer så mycket, det kommer att ge sig själv på en av dina springturer. Helt plötsligt så bara vet du, jag Lovar !!!
  • 23 okt 2011 00:48
    Tack för er uppmuntran. Jag tror du har rätt Thyndra, det ger sig med tiden. Tänk att det ska vara så svårt att påbörja något nytt ibland?
  • 23 okt 2011 12:14
    Min gåva inom poesi är kanske inte så stor men jag skrev dessa rader när jag vunnit SM med en av mina hundar 1991. Min tro på mon framtid sätts ständigt på prov, Min tro på min framgång i livet. Att våga Att vinna det kräver ett mod som många ej tror är sig givet. När du kan ta en förlust som en erfarenhet Se att den ej kan göra dig illa, då har du Allting att vinna !!
  • 23 okt 2011 12:29
    Så otroligt träffande. Du har en begåvad penna. Sambon förstod mitt dilemma när jag diskuterade saken med honom igår kväll, och han tyckte som du att det ger sig med tiden. När jag kommer på det så gör jag.

Logga in för att skriva en kommentar.