icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

LadyG tar nya tag!

16:8 1732486
Matglad bullmamma i löparskor. Jag drömmer om en vältränad figur, något jag inte ens vågade hoppas på förut. Mitt mål var först att komma ner på ett BMI under 30 och därefter sakta men säkert, envis som en mula, försöka skaffa mig den där vältränade kroppen som hägrat i drömmarna. Beväpnad med den kunskap jag förvärvade vid den resan gör jag en liknande resa en gång till för att bli av med mina gravidkilo och åter kunna springa marathon.

Nu för tiden är jag en av Matdagbokens mentorer, skicka ett privat meddelande om du vill ha stöd och pepp privat eller om du vill ha någon att bolla ideer med.
11 oktober 2018 14:12
7

Inga enkla svar

Det finns inga enkla svar, är det korta svaret på frågan som surrat på Matdagboken på sistone. Hur gör man för att hålla målvikten? Det trista svaret är att det finns inga genvägar, inga enkla svar och framför allt  inget facit.

Men det finns några saker vi vet, som även om de inte är så roliga ger en bild av vad man jobbar mot. Kroppen har en set-point, en vikt den strävar emot på ungefär samma sätt som kroppen vet hur varm den ska vara. Det är ett sinnrikt system som utnyttjar flera funktioner för att balansera vikten, däribland ingår fysisk aktivitet och då menar jag inte motion, utan spontana aktiviteter. När man mätt skillnaden hos i övrigt friska individer kan det skilja så mycket som 600 kcal/dygn enbart i spontan rörelse. Har man haft en hög vikt länge kan man nästan säkert säga att det är den vikten kroppen trivs med, och som den kommer att försöka hålla.

5236d784-eb5c-4cb8-a10f-cbaeb4d5c1b8.png

Bilden är stulen från den eminenta artikeln https://tyngre.se/Artiklar/Gå-ner-i-vikt-–-och-bibehåll-den-lägre-vikten/ som också länkar vidare till källor, fler artiklar inom ämnet och poddar. 

Först blev jag lite deprimerad av att läsa artiklarna, att kroppen kommer att försöka motarbeta mig i flera år känns ju inte så kul. Då ska man komma ihåg att jag har en hel del kilon kvar att göra mig av med efter graviditeten, och den kampen är inte klar. 

Men sedan kom jag på att det var ju faktiskt lite trösterikt också, att kroppen fungerar som det var tänkt. Det är inte lathet eller någon form av inbyggd uselhet i karaktären som gör att vikten inte samarbetar. Det är inte jag som är kass. Kroppen gör sin grej, det den är programmerad för sedan urminnes tider och det är min uppgift som tänkade och någorlunda intelligent varelse att överlista årtusenden av instinkter. 

Alla artiklar och bloggar jag plöjt igenom har till exempel poängterat vikten av sömn. Man överäter lättare om man sover dåligt. Immunförsvaret försämras om man sover oregelbundet. Det finns massor av negativa samband mellan dålig hälsa och dålig sömn. Så jag försöker, så gott det går med en bebis, att sova ut. genom att sova ut underlättar jag för mig själv att göra rätt val.

Protein mättar bättre än kolhydrater, är en annan av de där sakerna som står lite varstans. Men proteinet har så många fler fördelar än så att det är bättre att ni läser den här artikeln än att jag ska försöka rabbla dem alla: https://tyngre.se/Artiklar/Vad-händer-om-du-äter-mer-eller-mindre-än-du-behöver

Där listas också nackdelarna, för det finns några sådana också. 

Jag ser till att inte ha sådant hemma som jag inte borde äta, och inga mängder att tala om av sådan jag inte borde överäta på. Till exempel har jag inget godis hemma, skitmat ska jag inte äta alls. Rågkusar däremot har jag hemma, men inga mängder eftersom jag är svag för dem. De är bra, men bara i måttliga mängder. Jag har några hemma. I frysen, så det ska bli ett extra moment att faktiskt fixa en macka om jag ska ha en. Den taktiken fungerar på det mesta. Jag kombinerar den med mitt mantra "Hur hjälper det mig?", vilket har visat sig fungera förvånansvärt bra. Bara genom att bromsa upp, tänka lite och fundera ett varv till på om jag verkligen ska ha det där extra jag famlar efter har fått mig att avstå från saker jag egentligen inte ska äta. Saker jag kanske velat ha av ren vana, tristess eller tröst.

Styrketräning är också en av de där sakerna som alla experter jag lyssnar på pratar sig varma för. Muskelmassa förbränner mer än fett, även om effekterna är måttliga. Den stora vinsten ligger inte i det, utan i att vilometabolismen inte sänks lika mycket som hos stillasittande. En annan effekt av träning är att insulinmkänsligheten ökar och vår förmåga att reglera aptiten förbättras, långsiktigt. 

I USA finns ett register för människor som gått ner i vikt och hållit dem borta i några år: http://nwcr.ws/research/default.htm

Statistiken är ganska talande, både vad gäller motionen (90% motionerar i genomsnitt en timma om dagen) men också TV-tittandet. Det finns mer att gräva i där känner jag. Det bör ju finnas fler intressanta samband.

Sist men inte minst är Matdagboken och alla ni här superviktiga för alla oss som kämpar med sin vikt. Studien som publicerats i den ansedda tidskriften The Lancet är inte ny, den är från 2011, men den är fortfarande lika aktuell: https://www.thelancet.com/journals/lancet/article/PIIS0140-6736(11)61344-5/fulltext

De som deltog i grupper för att gå ner i vikt hade dubbelt så stor framgång som de som kämpar själva. Nu gällde studien fysiska grupper, fysiska träffar men jag kan känna att stödet och värmen från Matdagboken är minst lika viktig, kanske viktigare. Men åt var och en efter sin fason. Det irriterar mig att jag inte hittat fler studier på området, jag vet ju att KI's överviktenhet forskar i saken. 

Jag stör mig något makalöst på att jag glömt måttbandet. Min kompanjon under viktresan som tydligare än någon våg avslöjar vad min kost och träning gör med mig och för mig.

Men det är aldrig för sent att börja smiley

Det är aldrig för sent att börja.

Gillar

Kommentarer

  • 11 okt 2018 16:30
  • 11 okt 2018 18:04
    gittan52

    Så sant, det enda facit som finns är vår egen erfarenhet av vår egen resa.

    När jag tittar på grafen i din blogg så slår det mig att det kanske vore lättare om jag/vi verkligen lärde mig/oss känna skillnad på hunger och sug.

    Jag kan ha fel, men jag tror att det ofta är de gamla ovanorna vi faller tillbaks till. De som från början orsakade vår övervikt; kvällsmackan, fikabröd etc.

    Frågan är hur länge jag behöver hålla en viss vikt för att det ska vara min nya setpoint…

    Min fasta övertygelse är att om jag bara äter när jag är hungrig och äter så pass sakta att jag hinner uppfatta när jag ska sluta äta så kommer jag inte att gå upp i vikt. Men där är jag absolut inte än…

    Vad gäller hälsa och jakt/jaktapporterande hundar så är jag övertygad om att mitt liv med denna ras (jaktgolden) under drygt 10 år är en stor bidragande faktor till att jag mår så bra som jag gör.

    För min del är det en kombination av motion, som t.ex. igår när jag la ett viltspår på förmiddagen som vi gick på eftermiddagen. Då var det bara jag, vovven och en underbar natur.

    Idag hade vi apporteringsträning, då tillsammans med 4 träningskompisar. Vid dessa tillfällen blir det inte så många steg som vid ett spår, men vi rör ändå på oss, får social samvaro och upplever glädjen att se våra hundar utvecklas.  smiley

  • 11 okt 2018 21:41
    Bella50

    Jag återfaller till mina dåliga vanor som gjorde mig tjock...brödet...likadant varje gång.

    älskar smaken av bregott på bröd...mjukt som hårt...och då finns det ingen stoppknapp.

    Jag tror att det triggar igång mig likadant som jordnötter. Allt eller inget...

     

  • 11 okt 2018 22:25

    Jag promenerar oftast en timme varje arbetsdag, vilket ger i snitt 5 timmar per vecka. Utan den motionen hade jag behövt dra ner på kaloriintaget mer och då hade det nog varit tuffare att hålla vikten.

    Styrketräningen gör mycket för utseendet också, jag har inte tränat min bukmuskulatur som vanligt senaste månaden och nu har jag en mycket sladdrigare mage. Viktmässigt går jag ofta upp något kg när jag tränar, men ser smalare ut.

    Matdagboken är min dagliga påminnelse om att fortsätta kämpa för normalvikt, att inte falla tillbaka till övervikt och ett icke aktivt liv.

  • 12 okt 2018 10:41

    gittan52, ja det där med att skilja på sug och riktig hunger är klurigare än det kanske verkar. Det ställer till det att vi lever i ett samhälle där det alltid finns tillgång på mat, det är inte naturligt. Vår kropp formades av evolutionen för att klara sig på savannen, där det fanns ojämn tillgång på mat, mycket ibland och inget ibland. När vi blir sugna kan vi sätta i oss en hel måltid, i kalorier. Förr eller senare måste ju kroppen acceptera den nya vikten, men jag har inte hittat något som bekräftar det eller kan ge en ledtråd om hur lång tid det kan tänkas ta.

    Problemet med strategin att bara äta tills man är mätt och sen sluta är att för alla som har varit överviktiga kommer "stoppet", mättnadskänslan, lite senare än hos normalviktiga. Kroppen vill ju inte ha bara så den klarar sig, den vill ju ha så att den kan gå upp i vikt också. Det är det man upptäckt i en av studierna jag länkade, att hungerkänslorna inte matchar den nya vikten utan snarare den gamla och det är ganska många bloggare, av de äldsta och mest rutinerade, som fått problem. Det varar antagligen inte för evigt, det vägrar jag tro, men jag hittar inget som talar om något tidsspann. Det verkar vara mycket längre tid än någon, inklusive jag, vill tro.

    Jag är inte förvånad att så många hundägare rapporteras ha bra hälsa, och att jakthundsägare ligger i toppen av hundägarna laugh
    Efter att ha joggat med pappas jakthund förstår jag, det är en väldigt energisk och ivrig hund som älskar att röra på sig. Min runda på 6km skulle han kunna springa varje dag, lätt, utan att det vore mer ansträngande än det är att hämta posten för oss laugh

    Bella50, det är jobbigt när man har en trigger som är så lätt att få tag på. Jag får hålla mig riktigt kort och bestämd när det gäller ost, särskilt ädelost. Det är lite för lätt att få tag på också, så att aldrig handla hungrig är mitt knep där. Det hjälper lite, ädelost finns inte i alla butiker här nere. Men bröd, det finns ju överallt. I mängder dessutom, oftast.

    Medlem16, exakt! Det är därför jag surar lite för att jag glömde måttbandet, det hade varit kul att se vad de första tio kilona gjorde egentligen på centimetrarna. Men, jag får börja nu och vara glad för det lilla. Jag har ju en del kvar, 15kg ungefär, så det är ju inte så att jag saknar utmaning... 

  • 12 okt 2018 15:17

    Mycket intressant, tack! smiley

  • 12 okt 2018 22:23
    paloma

    Skönt med lite vetenskap som visar att det finns anledning till varför vikten kan göra lite som den vill. Jag trodde att över 4 år skulle räcka för en ny "vanlig"vikt, men jag tröstar mig med att det inte drog iväg så många kg innan jag fick stopp på ökningen.

    Jakthund har vi, men han är nästan för stark för mig när det är vilt i närheten. Han vet om det är jag eller mannen som håller i kopplet när vi promenerar, mig drar han iväg om han känner lukten av vilt😉

Logga in för att skriva en kommentar.