Ibland ska man ha tur
För en vecka sedan vägde jag exakt lika mycket som jag gör nu. Det är ren och skär tur, för jag har gjort flera avsteg från planerna. Några små, några inte fullt lika små.
Löpningen behöver bränsle intalar jag mig, men jag vet ju att i längden håller inte det resonemanget så jag får skärpa mig lite igen.
Viktstabil är inte det jag vill vara just nu.
Tre gånger denna veckan lyckades jag komma iväg och springa, perfekt som jag planerade. Avser att göra om det nästa vecka och se om det blir någon skillnad snart. Kroppen vänjer sig, den blir effektivare, musklerna blir mer samspelta. Även om jag inte ändrar något på löpbandet bör det synas på snittpulsen, den borde sjunka i takt med att jag blir bättre på det jag gör.
Det är då det kan vara dags att antingen öka farten eller tiden jag springer, en av dem. Inte båda.
Med tanke på att jag återigen är anmäld till Karlstad 6-timmars i februari, så är det väl lika bra att jag ökar tiden då. Det är stor skillnad på att kunna springa 30 minuter och 360 minuter.
Och ska det vara görbart att springa hela tiden behöver jag sluta vara viktstabil och gå ner mer i vikt.
Jag har varit med alla år i Karlstad sedan loppet startade och jag har inga planer på att sluta
Gillar
Kommentarer
-
Heja dig..
-
Tack Bella50
-
Loppet fixar du, betydligt lättare. Du är ju envis - eller hur?!
-
BirtheX, heh inte jag väl?
Jag har en fantasi om att komma längre än jag gjort på sistone, kanske t om uppemot en tre, fyra mil men då måste jag förtjäna det också.
Logga in för att skriva en kommentar.