Ibland blir jag fundersam
Det är svårt, det där med statistik. Så under dagens braskande rubriker, om att även lätt övervikt hos gravida ökar risken för missbildningar, hittar du sannolikt inte en enda redovisad faktiskt siffra. Jag har letat, eftersom det ju är lite intressant.
Tillslut hittade jag fakta i ämnet, tack Jacob Gudiol för det. Åtminstone en som kan läsa statistik även om resten av medierna inte vill, kan, hinner eller orkar försöka redovisa verkligheten bakom skräckrubrikerna.
"Så risken för missbildning vid graviditet när mamman är normalviktig ligger omkring 3,4 procent och risken när mamman är ungefär 4 procent högre. Detta är alltså en relativ riskökning så den faktiska risken när mamman är överviktig är 3,4*1,04 = 3,54.
Med andra ord är det minimala absoluta förändringar i risk i det här fallet.
Forskarna gjorde sen justeringar för andra typer av riskfaktorer som man känner till och resultatet förblev i princip det samma.
Det här är med andra ord lite av skräckrubriker som nog mycket väl kan skrämma upp nuvarande gravida. Om en överviktig mamma även föder ett barn med missbildning så kan information likt den här nog lätt göra att det klandrar sig själv. Det är ju möjligt att övervikten har bidragit men med så små skillnader så tycker jag inte att man kan lägga någon skuld.
Så för att summera. Det finns många orsaker till varför man bör försöka undvika övervikt, oavsett om man är gravid eller inte. Det här är inte direkt en av de större orsakerna." Källa: Träning, kost och hälsa
Kollar man in bilden med tabellen får man fram de aktuella, absoluta riskerna. Det handlar alltså om att istället för 3,4 procent för BMI 18,5 < 25 får vi 3,54 procents risk för BMI 25 < 30, det blir 3,77 procents risk för de med BMI 30 > 35, vi får 4,18 procents risk för BMI 30 < 35 samt 4,65 procents risk för personer med BMI >40.
Visst finns där en riskökning, men att (som vissa) medier få det att låta som att det skulle vara mammas fel helt och hållet om barnet föds med en missbildning är bara sjukt fel. Jag vill inte tro att journalisterna medvetet försöker skuldbelägga blivande mödrar (det finns inget vinsintresse i det, om man ska vara cynisk och bitter), så det betyder att det antingen är en hänsynslös klickjakt eller ren och skär okunskap i botten.
BMI är, i brist på faktisk uppmätt kroppsfettsprocent, det bästa vi kan åstadkomma så jag tänker inte bråka (mycket) om den saken. Men jag funderar förstås på hur det ser ut bland blivande mödrar som är vältränade, de med muskelmassa som drar upp vikten till höga BMI-tal. Jag undrar, eftersom jag vet att jag låg på en normal kroppsfettsprocent (enligt Paúluns sista Bodpodmätning åtminstone) men jag har ett ganska högt BMI ändå eftersom jag väger en hel del, och det blir bara högre och högre. Dock ökar inte vikten på grund av mycket styrketräning längre, utan tack vare Lille Skutt som nu borde väga 2kg och vara cirka 45 cm lång, och i stort sett en färdig bebis bortsett från lite hull, lite tillväxt på längden och lite sådant 
Nu vet jag, tack vare vår eminenta sjukvård och alla noggranna undersökningar, mätningar, blodprov, scanningar och tester, att risken för att något ska vara fel är minimal, 1 på 20 000 enligt barnmorskan. Det är större chans att vinna 2 000 på Triss (1:14 285) eller slå en yatzy med 5 tärningar på ett slag (1:1 296) men dagens rubriker stör mig ändå. Jag irriterar mig på dem, helt enkelt för att de någonstans slår an en sträng och oroar mig.
Trots att jag vet oddsen, trots att jag litar på mödravården och trots att jag misstänker att det bara är klickjakt det är frågan om.
Som om inte en blivande mamma har nog att fundera på, så kommer de där forskningssanalfabeterna och skräms.
Fult gjort tycker jag.
Gillar
Kommentarer
-
Jag försöker tänka klart, men det hindrar inte oron från att gnaga ändå.
-
Jag är inte lättskrämd av forskningsrubriker...läser dom knappast. Lugnast så...
Du har- och mår nästan oförskämt bra. Njut och var lugn tycker jag 👍
Senast uppdaterad 10 juli 2017 21:36
-
Det var svårt att inte se rubrikerna på SVT innan idag, de var överst på sidan som ett enda stort anklagande pekfinger på förmiddagen. Jag var själv tvungen att ta reda på fakta för att lugna ner mig. Det tycker jag är rätt dålig stil av SVT, som trots allt ska vara "Public Service".
"Scare mongering", kallar jag det när man gör på det viset. Vet inte vad det kallas på svenska, men det amerikanska uttrycket fungerar rätt bra.
-
Jo, visst är det så LissaLo. Och även om man får fram fakta så är det inte så att tankarna slutar gnaga för det. Hoppas en god natts sömn ska radera ut dem.
Liten har lagt sig på tvären igen, lilla tjalle tvärvigg, och bökar friskt så det är åtminstone inget fel på aktiviteten eller livligheten. När Lille Skutt gör sina saltormotaler känns det som att hela magen böljar, jag förstår inte att en bebis kan vara så gymnastisk där inne - att det finns plats!
-
Med statistik kan mman visa mycket fel, detsom det talas tyst om är den stor riskgruppen vid alvarlig sjuk dom det är en normalviktig utan någon kondision. Han har ingen reserv, en överviktig som blir sjuk går ofta ner i vikt vid svår sjukdom och får mer kondition och över lever lättare, en vältränd överviktig bord inte räknas som riskfaktor sen beror allt på hur mycket med. Ta typ hjärtinfrakt en 20 kg överviktig man ska ha störe chans att överleva en en mager otränad man, pratade med en chef på hjärtavdelning över en kaffe på biltema, Han var så ireterad på BMI och svensk sjukvård.
-
Jag är ju journalist och kan erkänna att jag vinklat statistik så mycket det nu bara går, inte i "klickjakt" (min mesta tid i yrket har varit före internet) utan för att det ska gå att sätta rubrik och för att det är otroligt mycket lättare att skriva när det finns en tydlighet och inte ett "kanske är det litegranna åt detta hållet" Men efter att ha tagit en universitetskurs i detta med statistik skulle jag vilja påstå att de flesta överdrifterna bottnar i en okunskap om hur statistik ska läsas. Där är ju Jacob Guidol en klippa, det känns ju inte heller som att han gör ett urval för att lyfta det han själv tycker (som vissa LCHF-förespråkare gör) Jag tror det var Tage Danielsson som i sin "Grallimatik" komparerade "lögn, förbannad lögn, statistik" och vad gäller övervikt och graviditet skulle jag nog påstå att det finns väldigt många fler faktorer som påverkar mer än vikten och att individen i slutändan inte är ett statistiskt exempel utan en unik kombination av faktorer.
-
Afkrut, det stämmer, det är faktiskt farligare att vara otränad och ha dålig kondition än det är att vara överviktig, när det gäller hjärtat. Ska man ha en chans att överleva behöver man marginaler, och det har man inga om man inte har någon som helst kondition. Sen kan man ju överdriva allt, det finns säkert de som tränar sig till döds också, men jag tror faktiskt det är lite svårare.
Arriety, jag har inget minne av att journalistutbildningen lärde ut den där typen av hårdvinkling men det kan vara för att det var över tjugo år sedan, jag minns antagligen bara det jag haft nytta av. Där jag jobbade var det andra som satte rubrik, inte journalisten, men här är det ju inte ens fråga om att det bara är en hårt vinklad rubbe. Hela ingressen och brötexten är ju vinklad på hur farlig även lätt övervikt hos modern är för barnet. Det finns det inget stöd för i statistiken. Risken är marginell, och det måste journalisterna ha vetat om de verkligen läst undersökningen, både SR och SVT gör samma fuling. Tack och lov hittade jag Jacobs lugna analys, som var betydligt bättre än de så kallade professionella skribenternas. Det säger en hel del om statusen på journalistkåren nu för tiden, när en outbildad entusiast är bättre med ord och tydlighet, gör ett vettigare urval, sovrar och faktagranskar bättre än de som påstås ha det till yrke.
Här är det läge för ett irriterat "det var bättre förr"
Jag vet inte vad som stör mig mest, artikeln i sig eller förfallet inom journalistkåren. Man måste inte ens ha journalistutbildning för att få kalla sig det. I mina ögon är alla utan examen från journalisthögskolan skribenter, de kan vara jättebra skribenter men de är fortfarande outbildade inom journalistik. "Journalist" borde skyddas, på samma sätt som "fysioterapeut", "dietist" eller "logoped".
Fast det är säkert för sent för det nu. Det skulle ha gjorts för 50 år sedan, minst.
-
Fast längre tillbaka i tiden så var en god väg in i journalistyrket att jobba sig upp. Ett slags lärlingstid nästan.
Tror att sån journalistik som är så dåligt underbyggd delvis förklaras av att media måste skära ner mer och mer. Då finns det inte tid för kritisk granskning.
Har själv gått Poppius och jobbat lite som frilans. Det var länge sen, men redan då betalade tidningarna så lite de bara kunde.
Fast vad jag egentligen skulle säga är, att man får ju bara vetenskapliga svar på det man frågar. Läser i Ruby Wax bok om mindfulness, Lugna ner dig, följande :
"National Institute of Health i USA publicerade resultatet ac forskning om mefitatörer resp icke-meditatörer. Resultaten visade på en massiv minskning i mortalitet jämfört med de som inte mediterade. Meditationsgruppen visade upp en minskad dödlighet på tjugotre procent under en nittonårsperiod. Det fanns också en trettioprocentig minskning i dödsfall orsakade av hjärt-kärlsjukdomar."
Det handlar ju inte om riskerna vid graviditet. Men visar att flera vägar leder till Rom. Vårt samhälle är bara så inkört på att det är fetman som är boven.
Och för mig som visseligen är alldeles för överviktig, men mediterar 40 minuter om dan sen 2002, känns det ju bra. Det är inte kört ändå ☺
-
Ännu en skräckrapport tänkte jag när jag såg och hörde detta på TV. Sådana kommer ju med jämna mellanrum numera. Sensationshunger? Jag brukar strunta i dom, men blev dock illa berörd denna gången - med tanke på målgruppen. Så himla onödigt att skrämma blivande mammor ionödan!
-
Flamenco, jag började precis på det sättet som outbildad 17-18-åring rakt ut ur gymnasiet och jobbade mig upp, och fick ett gott råd av min dåvarande redaktionschef, att skaffa en formell utbildning som kompletterade min talang (hans ord, inte mina). Han menade på att en utbildad journalist alltid smäller högre än en begåvad skribent, när det gäller att dela ut uppdrag och betalning. Jag har aldrig ångrat det, även om jag gjorde en avstickare på en si så där 10-12 år som systemadministratör (på den tiden var systemteknikerutbildningen bara 12 veckor och jag hade fast tjänst långt innan jag var klar)
Utan den avstickaren hade jag kanske aldrig träffat Mannen i mitt liv, så det var en bra omväg jag tog för att hamna i journalistiken igenDet enda jag ångrar ordentligt från den tiden är att jag inte ansträngde mig lite mer för att ta till mig kunskaper i fotografering, men då trodde jag inte jag skulle behöva det. Det finns ju utbildade fotografer, varför skulle jag..?
Kunskap är inte tungt att bära, har jag lärt mig i efterhand. Det hade inte skadat om jag hade engagerat mig lite i fotograferingens ädla konst.
ulla165, visst är det lite fult gjort att hårdvikla så, särskilt som många kan vittna om hur lite stöd man får från sjukvården om man vill bli av med sin övervikt. Majoriteten av oss får ta kampen helt själva, jag får en bestämd känsla av att övervikt/fetma inte ses som ett sjukvårdsproblem av alla. Långt ifrån alla erbjuds ens lite rådgivning, än mindre något mer omfattande.
Men neka människor hjälp med operationer eller graviditet på grund av vikten är helt i sin ordning verkar det som. Det är alldeles för många som får nej till hjälp, och inte får någon uppföljning för att jag ska vara bekväm med artikelns vinkel. Om det är någons fel alls så är det väl ändå politikernas, som sett till att vårdapparaten haltar så allvarligt att folk faller mellan stolarna. För vad? För att kunna fortsätta ta ut vinster i välfärden och skicka till Caymanöarna - våra skattepengar?
-
Ja en fornell utbildning är alltid bra. Och har man praktiska kunskaper innan så kan nan tillägna sig den ännu bättre. Själv valde jag sen att bli språkvetare, tog en fil kand i svenska efter att ha jobbat med texter några år. Jag tyckte det var ett privilegium att få ägna dagarna åt att förstå teorin bakom det som jag i stor utsträckning redan behärskade intuitivt.
-
Spännande! Om man tycker om att arbeta med språket måste det ju vara rena drömyrket, fast jag inbillar mig att det kan vara lite frustrerande också (eller så kanske man blir mer tolerant mot språkliga dumheter ju bättre man själv behärskar språket)?
Eller så är det bara jag som har för kort tålamod
-
Ha-ha, jag vet precis hur det är och hur det känns att bli nobbad! Innan jag upptäckte Matdagboken, sökte jag hjälp hos en sjukgymnast (läkarens rekommendation) och fick höra att jag "var välkommen tillbaka när jag var 10 kilo lättare". Och jag som hade sökt någon sorts hjälp hos henne... Min läkare tröstade mig och sa att jag tyvärr nog hade råkat ut för en något tråkig individ och sedan var det han som tipsade mig om 16:8 (fast han eg inte fick göra det, sa han).
-
ulla165, så otroligt surt! Förstår om du blev både arg och besviken!
-
Och ledsen!
Logga in för att skriva en kommentar.