Här är det full rulle igen
Det är svårt att få en bra bild på svarta löpartights, ni får tro mig på mitt ord när jag säger att de sitter superskönt! 
Igår sprang jag, för första gången sedan jag blev förkyld och det kändes så himla bra. Jag hade min platta med Star Trek DS9 som jag kunde titta på, jag tuffade fram i ett tempo som var rimligt och jag orkade hela 45 minuter utan att behöva gå en enda gång.
Efter det pustade jag trettio sekunder och kastade mig, försenad, över styrketräningen tillsammans med dottern. Stackars nyvakna människa, jag släpar ut henne i ottan (hon jobbar natt, så för henne är det typ 6 på morgonen). Men jag är helt säker på att det är lika bra för henne som för mig att träna. Vi behöver det, båda två.
Så jag stånkade runt med vikterna också, och skyndade mig lite för att det inte skulle ta hela dagen.
Jag har saknat det där! Att kunna träna, och göra allt jag vill.
Plåtmat när den är som bäst!
4 kryddade kycklingbröst i delar, 300g sötpotatis, 2 stora morötter, 1 palsternacka, 1 zucchini, 2 buketter broccoli och en halv blomkål. 200°C mitt i vanlig ugn i 20 minuter, lägg på kycklingen och kör i igen i 20-25 minuter. Använd folie om det blir för mörkt.
Det är ca 1 300 kcal på hela plåten, delat på 4 blir det cirka 325 kcal exklusive eventuell yoghurt, fetaost eller annat tillbehör. Det får man räkna ut och lägga till separat.
Eftersom jag börjat med en del vanlig mat också så har vikten hoppat upp lite, men i morse hade det börjat vända neråt igen. Jag räknar med att den ska fortsätta sjunka.
Lunchen (250 kcal) och mellanmålen (250 + 250) är fortfarande Modifast (ca 750 kcal), middagen räknar jag ut här. Upp till 1 200 kcal är det 450 kcal, det är en ganska normal middag. Inte den allra vidlyftigaste, men absolut inte det snålaste jag varit med om heller.
Satsar man, som jag gjorde idag, på sjukt mycket grönsaker och kyckling kan man lasta på ganska mycket utan att det blir många kalorier.
Och mycket vitaminer blir det också!
Jag ser fram emot att träna imorgon, så pass att jag redan börjat packa träningsväskan. Planen är att åka tidigare, hinna med ett löppass och en kort vila innan styrketräningen. Det står marklyft på schemat, så jag överväger starkt att ta med en shake.
För en sak har jag märkt, och det är att jag kan träna bättre och hårdare om jag inte har ett enormt underskott. Jag håller mig lättare i skinnet om inte underskottet är gigantiskt, jag sover bättre om jag inte är hungrig och jag kan träna bättre om jag dels fått sova och dessutom inte hela tiden går på ångorna. Och kan jag träna bättre, förbränner jag mer. Ironiskt nog får jag ett större underskott på det viset (glöm inte efterförbränningen också, det gjorde jag. Den ökar rejält om man kan träna hårt.) 
Nå, det är ju lättare att vara tålmodig nu när jag kan träna, när jag får göra de där sakerna jag längtat efter. Då är det lätt att vara tolerant, tålmodig, förståndig och klok. Jag ska vara rättvis vid mig mitt tidigare jag och erkänna att jag inte hade varit här om jag inte hade varit hård och omedgörlig, och oresonlig när det gäller avsteg från kostplanen. Jag hade inte haft utrymme att vara snäll och tålmodig nu om jag inte hade varit sträng och hård innan.
Var sak har helt enkelt sin tid, och nu är det tid för träning. Då fyller man på med det finaste bränslet och ger kroppen chansen till den bästa sömnen. Då respekterar man att kroppen behöver fylla på energi, tränar hårt när det ska tränas hårt och fuskar inte genom att smygträna på vilodagarna.
Jag ser så mycket fram emot att ta ett avsnitt till av Star Trek DS9, 45 minuter avslappnad jogg. Två sådana pass i veckan till en början, och tre styrka. Det är ganska bra proportioner.
Så kul det ska bli!!!
Gillar
Kommentarer
-
Vilken underbar text och hyllning till träningen. Btw - dina löpartights ser super bra ut, men det är nog för att du ser bra ut!
Jag är nog lite avundsjuk på din energi och ditt engagemang i förhållande till träningen. Hur jag än försöker få till det räcker liksom inte engagemanget till. Motivation finns men ännu finns det ett motstånd. Jag tar inte någon stress över det eftersom jag vet att bara det försvinner kilogram så minskar motståndet. Jag tycker nämligen inte om den biofeedback min överviktiga kropp ger mig i rörelse eller via speglarna i gympasalen, så då är det bäst att inte utsätta sig för detta. Jag blir bara nere och ledsen och då finns det risk för att jag dämpar känslan med mera skräpmat.
Jag gör mina pilatesövningar hemma regelbundet men måste nog medge att jag saknar gymtränings- och dansgrupperna jag deltog i då jag inte behövde släpa runt på så mycket ballast. MEN, jag kommer dit, sakta men säkert. Du har gett mig den insikten genom din framåtanda då det gäller löpningen. Gillar att du har satt ett mål för när du kan ta upp din löpning. Jag har i mitt sinne gjort det samma med gymgruppen, så tack för det sättet att motivera till träning men också till att hålla sig till sin matregim. "Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge!"
Idag blir det också kyckling här hos oss - grillad - mums! Med det rödkåls- och grönsallad samt kokta bönor. som du skriver: Massor av proteiner och goda näringsämnen men få kalorier (ca 450/mål)
-
Din entusiasm för att träna hårt går inte att ta miste på!
Jag behöver påminna mig om de där endorfinerna som kommer som en sån fin belöning efteråt för att få lite motivation.. Det är som att de håller i sig längre och längre varftefter en gör framsteg med träningen och orkar mer. Tack för tips om bra mat helt enkelt!
-
Tack MAS63, jag förstår din aversion mot speglar och biofeedback helt och hållet.
Tack och lov är det väldigt få speglar på vårt gym, man får (om man vill veta hur tekniken med vikterna ser ut) be någon filma. Det är väldigt bra har jag kommit fram till. Jag vänder mig inåt i mig själv då och känner efter istället, det gjorde jag sällan på det andra gymmet där det fanns gott om speglar.
Biofeedbacken kan jag inte göra så mycket med, tightsen är hyfsat tighta och har hög midja som håller ihop den lösa huden, och eftersom de är så nya orkar de hålla ihop mig lite bättre vilket är skönt när jag springer. Jag har gått ner så mycket och fort att jag är lite lös i konturerna kan man väl säga. Det reder sig med tiden, men tills dess behöver jag ha träningskläder som hjälper mig att springa i takt med mig själv
Och nya, supersköna skor förstås. De sitter som bomull på fötterna, ny dämpning som tillsammans med det mjuka löpbandet tar emot och avlastar benen från stötarna när jag springer gör hela skillnaden faktiskt. Det är ganska många kilo kvar innan jag vågar springa ute däremot, men det kommer
Tack BirtheX, det blir som ett självspelande piano, för att kunna fortsätta njuta av träningen måste jag äta nyttigare och ju nyttigare jag äter desto mer orkar jag träna
Det svåra är att hitta in i den där karusellen, orka hänga i tills kroppen är med på noterna och börjar få upp flåset lite. Det kan ta lite mer än bara några pass om man är ovan, men jag tycker det känns som att min kropp bara väntat på att jag ska sätta igång på riktigt någon gång. Som om den minns. Dumt säkert, det var 7 år sedan jag körde på det här viset med dubbla pass och intervaller och grejer! Det är nog bara mentalt
Logga in för att skriva en kommentar.