Grilltider
Det blev en grill tillslut, det är nog främst jag som varit den drivande i anskaffandet den här gången och det var mest jag som velade fram och tillbaka. Men det blev en Weber i alla fall tillslut, den kostar lite mer men den hade klyftiga lösningar och verkade helt enkelt stabilare när man grejade med demoexet. Ni vet, den där odefinierbara känslan av "hållbart".
Så, för att få en anledning att elda lite bjöd jag in pappa och hans sambo på grillning (inte enbart, men en liten del av sanningen är det).
På förmiddagen whiskymarinerade jag köttskivor samt skaffade tjockkorv som skulle grillas. Jag förbättrade en potatissallad med extra potatis, kryddor, dill och rädisor samt ökade mängden räkor i en köpt räksallad med cirka en hel burk av de där skalade man köper i lag! Snabbt och enkelt, men jag borde låtit räkorna rinna av mer, de blötte ner räksalladen lite onödigt mycket tyckte jag. Men smaken var det inget fel på!
Fast jag måste lära mig det där med grillning. Inte så att vi var för snabba, mannen i huset skaffade en mojäng man eldade i, "skorsten" kallade han den, och när han hällde ut bricketterna var de grå och fina, en färdig bädd att börja grilla över som var perfekt redan från start.
Termometern under locket sa 220 grader! Inte underligt kanske att de stackars korvarna förvreds till oigenkänlighet! Köttet däremot blev perfekt, fast jag ska skaffa en sprejflaska att ha vatten i bredvid, så att jag kan domptera lådorna för whiskymarinaren är eldsfängd! Å andra sidan, kolgrillat kött med en marinad av whisky, olivolja, tomatpuré, paprikapulver, svartpeppar och salt var en perfekt kombination.
Jag kunde dessutom glädja det bilburna sällskapet med alkoholfri öl, Mariestads gör riktigt bra öl som har så låg alkoholhalt att den säljs som alkoholfri. Perfekt för bilburna eller andra som av olika skäl inte får eller vill dricka vanlig öl. Vi satt och småsnackade, åt och hade det allmänt trevligt. Årets första grillning, och det blev riktigt bra (bortsett från korvarna som gud glömde förstås).
Idag har träningsvärken från trädgårdsflängandet tidigare i helgen klingat av så mycket att jag kan röra mig som folk igen, men jag rör mig fortfarande stelt och försiktigt. Jösses vad man kan ha mycket nytta av en räfsa och en gräsmatta full med mossa
Grannarna verkar jätteglada att vi flyttat in, på ena sidan är det en äldre ungkarl och på den andra sidan en äldre herre vars status jag är osäker på men jag tror han har sällskap. Båda pensionerade, så de är nog i alla fall 20 år äldre än oss. Snett mitt emot bor också ett äldre pensionerat par, de bör ha varit pensionerade ett tag vid det här laget. Han verkade social och trevlig medan frun var betydligt svalare och mer avvaktande. De verkar hur som helst glada att det äntligen flyttat in någon som bryr sig om trädgården, som gör något med den.
När vi nämnde att vi kanske ska ta ner lönnen och undrade om det var okej med dem lät det som att de tänkte hämta motorsågen i nästa andetag, en erbjöd sig till och med att vi kunde fälla trädet över hans tomt. Vi får väl se vad pappa tycker är bäst där, han har jobbat som skogshuggare halva livet minst (om inte mer) så jag litar på hans expertis där. Grannen är välvillig och ivrig, men vet han hur många dagars räfsande han får sen när trädet sågats upp och spånen ska städas undan? Jag tror inte det
Den där lönnen var tidigare ett lågt, tuktat prydnadsträd när förrförra ägaren hade det. De beskar ner det hela tiden så det aldrig rände iväg på höjden, men sedan bytte huset ägare för fem år sedan och nu är det vildvuxet, enormt och orsakar en massa bekymmer för både oss och våra grannar. Det fäller pinnar och löv precis överallt, det skjuter rotskott som en galning och lakar ur all näring ur jorden, jag har ännu inte hittat en enda granne som inte är beredd att komma till undsättning med motorsåg, vedkap och klyv om vi inte kan ta ner trädet och ta hand om det själva.
Alla vill verkligen ha bort monstret. Då borde vi väl kunna ta ner trädet utan att riskera vite? Eller är jag Stockholmsskadad, som tänker att man inte får ta ner träd hur som helst i staden ens på din egen mark. I Stockholm får du böta tusentals kronor om du olovligen tar ner ett träd, du måste söka tillstånd och i vissa fall får du inte ta ner trädet ändå, eftersom det utgör en väsentlig del av stadsbilden. Men om ingen vill ha det kvar, måste man verkligen låta det stå då?
Vinbärsbuskarna var angripna av någon form av sjuka, en fluga som lägger larver i blomanlagen så det inte blir bär. Alla synligt sjuka buskar är borttagna, så nu står där tre stycken kvar plus två som bara är stubbar som får komma igen nästa år om de orkar. Annars gräver vi upp dem också och sätter nya. Vi ska jämna till marken och plantera gräs där tills vidare, så får vi se hur det går. Eftersom vi tagit bort mer än hälften av alla buskar som var på tomten ser den plötsligt både ljusare och rymligare ut!
Pappa och mannen i huset rök på den gamla komposten med frenesi, plankorna som "höll i hop den" var helt murkna. Helt vanliga, obehandlade plank. I en kompost. Det förstår ju till och med jag att det är en dålig idé. Men under flera års dött material låg levande, frisk mull. Givetvis hade förre ägaren slängt även ogräsrens (kirskål främst) i komposten så jag kan inte använda den nånstans annat än som förbättring för bärbuskarna som blivit kvar, men det är ju alltid något. Sen återstår att se hur vi gör med kompost, om vi anlägger en ny öppen som den som stod där eller om vi skaffar en varmkompost. Det är (än så länge) ingen brådska med den saken.
Medan männen ändå var i farten slet de bort plankorna runt det gamla landet också, och jämnade till lite men de flyttade faktiskt gräslöken och gav den en andra chans bredvid pallkragarna, där den odlingen ska anläggas så småningom. Pappa identifierade en mycket liten, förtorkad blåbärsplanta som fick en bättre placering också. Den hade jag missat och antagligen rensat bort som dött ogräs om jag hade härjat själv.
Rabarberna börjar komma upp så pass att mannen i huset börjat prata om paj. Nässlorna blir soppa när de törs titta upp, men kirskålen får jag nog slåss med länge innan jag får bukt med den. Den är en tuffing som överlever det mesta vad jag vet. Nåja, jag repar av den när jag ser den, förr eller senare måste den ju bli utarmad om den aldrig får vara i fred, alltid blir klippt, tuktad, uppryckt och pinad.
Syrénernas rotskott har vi också fått bukt med, men det kostade oss en sekatör på kuppen. Som tur var hade vi nyss köpt den så vi kunde reklamera den och få en ny i inbyte. Den klarade inga 3 cm tjocka grenar den inte. 1,5 cm på sin höjd var den tjockaste och då brast skäret på ena sidan, så det fattades en stor bit! Så snopen jag blev!
De andra rotskotten var så små att jag kunde köra över dem med gräsklipparen. Nu är den satt på att klippa högt, nästan mer skrämma gräset än faktiskt klippa det, eftersom jag vill att det ska få växa och bli konkurrenskraftigt först. Vi har ganska mycket mossa kvar fastän jag for omkring som en dervish och fyllde korg efter korg med mossa. Jag vill inte ha bort all mossa däremot, bara tukta den lite. För mossa gör gräsmattan slitstark, mjuk och tåligare än om det är rent gräs. Just nu dominerar mossan dock, så gräsgödning och vatten anbefalldes i förmiddags när det regnade (så det inte blir liggandes och bränner), även om det känns lite fånigt att vattna gräset när det regnar
Vi gick en sväng på marknaden också och införskaffade smultronplantor, jag hoppas att de ska sprida sig självt och hitta ställen de trivs på så småningom, under buskar och häckar. Jag vill helst inte sköta dem, utan bara låta dem sprida sig dit de kan och växa där de får. De som försöker migrera till gräsmattan kör jag över med gräsklipparen men om de bosätter sig där jag inte når dem får de gärna konkurrera på lika villkor med allt annat. Survival of the fittest
Så när jag satt i fåtöljen och suckade trött efter en lång dag kände jag mig genuint lycklig, trots att fötterna blivit ett nummer större än vanligt och kompressionsstrumporna lämnat djupa märken i benen. Trots att kroppen småvärkte och brummade av trötthet på det där sättet som jag vet betyder "massiv träningsvärk i antågande". Eller kanske för att?
Jag har inte gjort något tungt, alla tunga lyft och besvärliga saker gjorde männen runt omkring mig och jag protesterar inte (jag är inte dum på det viset) men vi fick så mycket gjort ändå, fastän jag bara gick på halvfart och bara fick göra de lätta sakerna. Jag blev trött av det jag gjorde och kunde hjälpa till med ändå, jag är ju inte riktigt van vid att flänga omkring, så det var nog med det jag gjorde. Eftersom vi var så många fick vi massvis gjort på bara en dag, sådant som jag trott skulle ta flera dagars arbete att få färdigt. Det blev så fint också, och finare kommer det att bli när gräset börjat gro, just nu ser det lite öken ut.
Så det var delvis som tack för hjälpen jag ville bjuda på grillat, inte enbart för att få träna på att elda på saker utomhus även om det också är väldigt roligt. Jag ville visa att jag uppskattar all hjälp vi fått, att jag bryr mig och att jag är djupt tacksam. Ibland finns det inget tydligare sätt att säga just sådana saker till min pappa än att säga "Ta en korv till, det finns massor så det är bara att äta!"
Ibland får man anpassa språket till mottagaren helt enkelt, och säga "Tack pappa!" på ett språk han förstår. Jag vet att budskapet gick fram, för båda såg glada och nöjda ut och konstaterade över kaffet att vi inte hade gjort detta för sista gången.
Gillar
Kommentarer
-
Kirskål är inte lätt att bli av med, det är nog det värsta ogräset.
Mördarsniglar är heller inte lätt att bli av med, verkar som de klättrar. Hade planterat sallad förra året i en kruka på altanen. Krukan stod på en stol ändå tog sig mördarsniglarna dit och förstörde salladen.
Ni verkar ha fullt upp med att få ordning på tomten! Det är roligt att få ordning på allt och plantera och få det precis som man vill ha det.
Lycka till med allt!
-
Så tråkigt gasten! Sniglar klättrar jättebra, men de är för tunga för att hänga upp och ner så sätter man en liten kant (smal fönsterbräda, nån tunn list eller liknande) på kragarna på utsidan så ramlar de ner när de försöker ta sig förbi den. Måste inte köpa en dyr snigelkant, har sett att de finns, när man kan bygga själv. Nu ska det enligt grannarna inte finnas några i området, men om de kommer tänker jag vara redo. Då ska de få se..!
Kirskålen däremot... Trädgårdsdjävulen kallade pappa den och föreslog RoundUp! Han som annars är så restriktiv med gifter och sånt!
Jo, vi hade nog en hel del för oss i helgen, jag hade lite dåligt samvete för att jag körde med alla runt omkring mig men ingen verkade faktiskt tycka illa vara och det var så roligt att se hur fint det blev! Mannen påminde mig om att jag utöver trädgårdsarbetet, det jag kunde hjälpa till med, skötte matlagning, tvätt, disk och städning inomhus (det hade jag glömt) så då var det ju inget konstigt att jag var trött!
Tack!
Senast uppdaterad 15 maj 2017 09:15
-
Weber grillarna lär vara dom bästa på marknaden. Lycka till med grillningen!
Vad ni har jobbat! Det blir nog fint till slut.
-
Tack Ulla165, ja det är vad alla sagt mig som vet något om grillar, att det är en sån jag ska skaffa så slipper vi köpa en ny om några år. Jag hade nog velat ha en billigare annars, men inte om det innebär att jag måste skaffa en ny snart. Då är det ju bortkastat.
Logga in för att skriva en kommentar.