Frostvakt, i maj?
Jo men de senaste nätterna har temperaturen nosat på ensiffrigt, och i natt ska det bli runt nollan och det gillar inte tomater.
Det läcker ut ganska mycket värme tror jag, växthuset är skevt så det förslår efter att körsbärsträdet gav det en körare. Och inte blev det rakare efter Dave ... 
Vi får väl se hur tomaterna klarar det. De blev lite solbrända när jag glömde dem i direkt sol medan jag grejade ute.
Det gillade de inte heller.
Tomater är riktiga primadonnor... Jag som tyckte gurka var överdramatisk 
Fast klarar de natten som kommer så klarar de sig, för sedan ska det bli 7-8 grader på nätterna och det klarar tomaterna utan frostvakt.
I värsta fall får jag väl kasta mig in på någon plantskola och investera i nya plantor, det är ju inte en väldigt unik växt som ingen någonsin sett förut
Lagom till en skur kom hade maken fått upp tankarna, så nu har vi sett att det fungerar igen. Helt rakt står det inte, men rakt nog. Man kan väl säga att det lutar åt rätt håll
'Pyjamasarna' till tankarna borde komma vilken dag som helst, så vi slipper algtillväxt.
Jag väntar på reservdelar till växthusdörren, så kanske den går att öppna igen utan att man riskerar att få den i huvudet 
Och jag har inte hört ett pip från Hylte om de borttappade pallkragarna ... 
Så tröttsamt.
Där pinnarna ligger skulle jag vilja ha ett trädgårdsland så småningom. Kanske en pallkrageodling med snigelkanter och nät?
Jag ska få tag i mina kragar från Hylte först, sedan får vi se vad jag kan komma på. En plan jag hade var annars en no-dig lösning, men det förutsätter ju att man inte har en miljon äckliga sniglar, ett flertal rådjur som vittjar rabatter på det godaste och flera harar som äter upp resten.
Efter moget övervägande har jag bestämt mig för att se om jag kan får hjälp med vikten av vården.
Enda gången vikten rör sig nedåt är när jag går över på strikt Modifast, och jag kan komma på många anledningar till varför det inte är bra i längden. Alltså behöver jag en extern bedömning. Kanske har klimakteriet ställt till med något? Jag vet inte. Jag vet bara att jag behöver dra ner på kalorierna till under 900/dygn för att tappa vikt, och det är inte bra. Då är det något som är fel.
Den som först säger "har du provat att skriva ner allt du äter" på vårdcentralen åker nog på en propp... 
Fast jag ska inte förutsätta att jag blir illa bemött, det behöver inte bli så den här gången. Men visst drar jag på mig rustningen och gör mig beredd på fördomar, påhopp och okunnigt bemötande... Det gör jag ju.
Det är också därför jag dragit mig så länge för att ta hjälp. Men nu är det gjort, och nu får vi se vad som händer. Ett gäng rör blod ville de ha till att börja med, så lite lättare blev jag väl av det här
Ikväll ska jag passa på att springa på idrottsplatsen medan yngsta är på simskolan, det ser jag fram emot med skräckblandad förtjusning. Hoppas höften uppför sig, den har varit lite bråkig.
Gillar
Kommentarer
-
Frostnätter i maj är inte att leka med! Jag minns första året med mitt tunnelväxthus (45kvm). I mitten av maj, när jag nyss flyttat ut alla meterhöga tomater och noga bundit upp dem med snören, möttes jag en kall morgon i dörren av en konstig, kväljande sötaktig lukt. Alla tomater hade frusit! Att köpa +40 nya plantor var inget alternativ, jag klippte ner och hoppades på nytt liv. Och lyckligtvis sköt allihop nya skott från roten, det blev bara lite senare skörd.
Det blir intressant att följa vad vården säger och gör. Vilket bemötande man får är ju så väldigt beroende av vem man möter. Hoppas att du får träffa någon som både är intresserad och kunnig. Det lär ju inte vara så svårt för dig att göra klart att du vet vad du talar om. 😉
-
Hoppas att du får till ditt springande och att höften håller! 🙏
Och att det inte slutar så här:
😂
-
Det här låter som ett riktigt klokt beslut, även om det säkert tar emot. Att behöva gå ner under 900 kcal för att se resultat är ju en tydlig signal om att något inte stämmer – det är inte hållbart, och det är bra att du tar det på allvar.
Jag fattar verkligen din inställning till vården också. Många har varit där och fått förenklade råd som inte matchar verkligheten. Men du gör helt rätt som går dit ändå, trots motståndet – det är styrka, inte svaghet.
Och bra att du redan verkar ha en sund inställning: du söker svar, inte snabba lösningar. Förhoppningsvis möter du någon som faktiskt lyssnar och kan hjälpa dig reda ut vad som händer i kroppen.
Håller tummarna för både bra bemötande, tydliga svar – och att höften sköter sig på löpningen framöver🤞
Senast uppdaterad 6 maj 2026 07:27
-
Hoppas verkligen du blir bra bemött av vården. Förstår mycket väl din oro.
Men du behöver kanske vara beredd på att möta någon med mindre vetskap än du. Du har ju stor kunskap, dels om dig själv men också viktminskning och kroppen överlag efter alla år med träning och nutrition. -
Seglar67, det är så ledsamt att råka ut för sådant, särskilt om man dragit upp plantorna själv. I år köpte jag plantor, jag orkade inte dra upp egna mitt i allt som varit. Men till nästa år ...
I natt påstår mätaren vi satte mellan plantorna att det var 1 plusgrad i växthuset men plantorna står upp och ser lite uppnosiga ut, så det kanske klarade sig.LinusPL *gapskratt* Den var bra!
Det gick förvånansvärt bra, inte så fort som jag skulle önska men höften trilskades bara lite, på rätt sätt.
Tack MAS63, det är så himla jobbigt att träna som jag vill på så lite kalorier, så det går ut över min livskvalité att det inte fungerar. Någonting är ju fel, någonstans. Så mycket kan jag ju känna själv, men jag behöver vårdens hjälp för att reda ut vad - de siktade in sig på sköldkörteln direkt lät det som (iaf om man ska tro proverna de beställde, TSH, T3 och T4 fritt), och blodsocker, järn, och levervärden. Jag tror jag förstår vad de letar efter.
Om de inte hittar något hoppas jag de har en plan B, för är det inte sköldkörteln som underfungerar vet jag inte vad det kan vara.
Tack BirtheX, än så länge verkar de - peppar peppar - vara trevliga men det är sköterskor och undersköterskor jag träffat och jag har sällan träffat såna som varit annat än förstående och snälla. Det är läkare jag har ett horn i sidan till, och den ende jag gillat hittills på vårdcentralen har fått jobb på ett större sjukhus (en AT-läkare, superbra, det kändes som han lyssnade på riktigt). Får se vem jag får träffa härnäst, det är hög omsättning på läkare (det är störande egentligen, att aldrig få bygga upp ett förtroende, aldrig känna att man blir bemött av någon som kan ens historia).
-
Precis, dessutom måste det ju vara en stor nackdel för läkaren att aldrig få facit på om det var rätt behandling/medicin? Vad blir det för erfarenhet att bara träffa patienten en första gång?
-
Ja, för de kan ju inte förlita sig enbart på journalanteckningarna, de är ju sällan ifrån lika kompletta som kunskapen hos behandlande läkaren. Och det är lite jobbigt - för oss båda - att jag ska behöva dra samma litania på nytt för en ny, som bara menar väl.
Logga in för att skriva en kommentar.