icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

LadyG tar nya tag!

16:8 3125785
Matglad bullmamma i löparskor. Jag drömmer om en vältränad figur, något jag inte ens vågade hoppas på förut. Mitt mål var först att komma ner på ett BMI under 30 och därefter sakta men säkert, envis som en mula, försöka skaffa mig den där vältränade kroppen som hägrat i drömmarna. Beväpnad med den kunskap jag förvärvade vid den resan gör jag en liknande resa en gång till för att bli av med mina gravidkilo och åter kunna springa marathon.

Nu för tiden är jag en av Matdagbokens mentorer, skicka ett privat meddelande om du vill ha stöd och pepp privat eller om du vill ha någon att bolla ideer med.
22 juni 2011 12:17
11

For tidigt att ropa hej

Igår var eländigt jobbig. Någon gång under natten låste sig mellanfoten igen, och jag kunde inte be sambon om hjälp att få loss det eftersom han inte var hemma. Trots mitt masserande och fixande förblev mellanfoten envist låst. Jag försökte vicka på tårna och göra rehabövningarna ändå, vilket bara ledde till att foten blev öm, trött och ännu mer låst. Inte ens barfotalöpning på löpbandet hjälpte, en kilometer sprang jag i god fart och det kändes jättebra bortsett från att foten kändes stel och hade dålig svikt. Vadövningarna gick att genomföra, det kändes hela tiden som om det skulle knaka rätt i foten men stannade med det. Det blev inget knak. När sambon äntligen kom hem och kunde hjälpa mig satt låsningen så hårt att det tog halva kvällen innan det befriande knaket av hur foten låste upp sig igen hördes. Varmt bad, massage och flera av övningarna naprapaten lärt oss krävdes innan foten gav med sig. Så jag fick en massa träning gjord, alla rehabövningarna, alla extra fotövningar, alla vadövningar och lite bonus i form av löpning på löpbandet. Men av någon anledning kunde jag inte glädja mig åt det, eftersom jag hela tiden fokuserade på den onda foten. Jag hade nästan glömt av att den kunde göra så där, jag hade ju börjat vänja mig vid att foten uppför sig. Jag hade nästan börjat hoppas att jag skulle slippa låsningarna i fortsättningen, att den extra fotstyrkan äntligen började betala sig. Tji fick jag.

Kommentarer

  • 22 jun 2011 12:25
    Shiizuka
    Vad är det som har hänt med foten och varför beter den sig som den gör?
  • 22 jun 2011 12:47
    Det är det första kilformade benet (os cuneiforme mediale) som leder mot första mellanfotsbenet som halkar snett ibland, och då låser sig hela mellanfoten. Rörligheten i stortån blir jättedålig och det gör ont att gå. Varför det blir så vet jag inte, det har bara varit så jämt. Naprapaten visade oss en del handgrepp som sambon kan göra för att det ska lägga sig rätt igen, men de går inte att göra på sig själv. Ibland känner jag när det händer och kan snabbt ruska på foten (ser ut som en katt som blivit blöt om tassen) och då kan det hoppa rätt av sig själv, men det är inte fota det är så smidigt. Hade hoppats att extra fotstyrka skulle göra att jag slipper det där, men än så länge har det inte hjälpt. Men jag ger mig inte., förr eller senare måste väl musklerna i foten bli starka nog för att hålla pryttlarna på plats.
  • 22 jun 2011 12:58
    Shiizuka
    Aha, jag tänkte att det kanske var en springskada. Jag är ju lite orolig över att jag börjat springa fast jag fortfarande är så tung. Med din envishet så kommer du fixa det där.
  • 22 jun 2011 13:04
    Nej, det har bara blivit mer uttalat problematiskt i och med att jag springer nu. Förr kunde jag strunta i det, jag gick ändå inte så mycket att det hann börja värka. Men nu är det rätt viktigt att allt sitter som det ska. Stackars naprapaten hade att göra när vi skulle knaka loss foten första gången, hon fick ta i så hon också fick ont stackarn. Men vilken befrielse, vilken känsla när det hoppade rätt. Smärtan hade blivit som ett synfel man vant sig vid successivt. När hon knakade foten rätt var det som att få på sig ett par perfekta glasögon, ovant och härligt på en gång.
  • 22 jun 2011 13:19
    Shiizuka
    Låter underbart.
  • 22 jun 2011 13:29
    Bummlan
    Kan man inte låsa fast det eländiga lilla benet med en ståltrådsbit eller nåt? Fast den behöver väl kunna vara rörlig, förstås. Foten är verkligen ett under av ben och muskler, senor och nerver. Och den lyfter oss genom hela livet. Komplicerad historia. Och det låter verkligen smärtsamt. Skön liknelse det där smärtfri och glasögon. Jag har liknande upplevelser med min onda rygg. Man märker inte smärtan till slut. Jag märker bara att jag blir trött och stingslig. Men sen när det släpper - det är som när Lasse Åberg drack mjölk på bioreklamen. Men det är väl ni för unga för att minnas :)
  • 22 jun 2011 13:43
    Den kommer jag inte ihåg tyvärr, Lasse Åberg är annars en barndomsfavorit :-) Ja, det gör ont när fanskapet halkar snett, men det går över fort när det halkar rätt igen som tur är. Idag känner jag bara en lätt molande ömhet i foten, som om den vore mer än lovligt trött ungefär.
  • 22 jun 2011 13:58
    Bummlan
    Lasse Åberg är en fin människa, tror jag. Den molande ömheten är tröttande. Som ett evigt droppande, ungefär. Hoppas det går över. Funkar det inte att linda foten? Men det blir väl också klumpigt, antar jag.
  • 22 jun 2011 14:00
    Nja, jag försökte med sporttejp, smamma som vi hade när jag tränade kampsport men det gjorde bara saken värre så jag tror det är bättre att bara låta foten vara tills vidare. Nu är foten helt rörlig igen, så ömheten nu är bara som ett eko ungefär. En kvarvarande rest bara, det går över :-)
  • 22 jun 2011 14:02
    Bummlan
    *beamar en försiktig blåsning med truten på LadyGs lilla fot*
  • 22 jun 2011 14:03
    Tack snälla :-)

Logga in för att skriva en kommentar.