icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

LadyG tar nya tag!

16:8 2681981
Matglad bullmamma i löparskor. Jag drömmer om en vältränad figur, något jag inte ens vågade hoppas på förut. Mitt mål var först att komma ner på ett BMI under 30 och därefter sakta men säkert, envis som en mula, försöka skaffa mig den där vältränade kroppen som hägrat i drömmarna. Beväpnad med den kunskap jag förvärvade vid den resan gör jag en liknande resa en gång till för att bli av med mina gravidkilo och åter kunna springa marathon.

Nu för tiden är jag en av Matdagbokens mentorer, skicka ett privat meddelande om du vill ha stöd och pepp privat eller om du vill ha någon att bolla ideer med.
22 oktober 2013 22:52

Fascinerad

Förra veckan sprang jag samma milrunda som jag sprang idag. Det gick nästan exakt lika fort, runt 62 minuter. Den stora skillnaden är upplevelsen. Idag joggade jag, förra veckan fick jag koncentrera mig för att inte sakta ner och mot slutet blev det jobbigt. Jag trodde först det var mentalt, tills jag jämförde passen lite noggrannare. Snittpulsen idag låg mycket lägre än förra veckan, och högsta noteringen var inte alls lika hög heller. Det är en fascinerande stor skillnad faktiskt, på bara en vecka. Det kan vara så att kroppen äntligen börjat hämta sig efter 100km-loppet. I så fall har det tagit största delen av två och en halv månad. Innan fick jag höra av rutinerade ultralöpare att det kunde ta uppemot två eller tre månader innan kroppen kändes som vanligt igen på träning, och jag var inte helt säker på att det var sant. För jag har ju repat mig mycket snabbare från diverse maratonlopp, hur stor skillnad kan det vara tänkte jag. Utmattning som utmattning? En mara är ju också jobbig, man springer slut på sig lika bra på 42 som 100km väl? Nej, inte riktigt visade det sig. Långt därifrån, faktiskt. Åtminstone är det så det känns, och som det ser ut när jag kollar på min träning. Jag får helt enkelt ge det några veckor till, och se om inte kroppen börjar digga långpassen lite mer också. Det kändes rätt okej i helgen, men det var "bara" 20km. (jag vet hur det låter, men allt är relativt. Det som är långt för mig kanske är sprint för dig och vice versa.) Jag märkte en viss skillnad redan för två veckor sen, det spratt till i snabbspringarmusklerna och jag drog iväg ett bra pass. Jag har hållit mig i herrans tukt och förmaning efter det, och försökt låta bli att brassa på allt för mycket med varierande framgång. Jag tror jag fortsätter med det, för det verkar ju ge resultat :-) Efter löpningen blev det wok med shiratakenudlar, och glassbilen kom förbi. Det kanske kan tyckas vara kontraproduktivt att köpa glass från glassbilen när man är mån om att hålla vikten, men jag är galet förtjust i de små strutarna (som heter just småstrutar). Småstrutar: [LANK]http://www.hemglass.se/Produkter/E-SHOP/Soegeresultater/struttglass_smaastrutar_Hemglass-1.aspx?M=eCom_Catalog&PID=[/LANK] 33g styck ger under 100kcal per glass, jag har för mig att jag räknade fram 75kcal eller något i den stilen. En liten glass kan man unna sig ibland, om den är god. Småstrutarna tycker jag är goda, lagom stora dessutom. Strutarna är bra, de är redan måttade och klara. Ingen risk att jag "råkar" ta för mycket eller "glömmer" att väga.

Kommentarer

  • Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.