Ett livstecken
Äntligen är det värsta avklarat.
All ved för den kommande vintern är omhändertagen.
Skjulet bakom den stora högen rymmer, om man tränger ihop det lite, runt 22m³ så med de kompletterande säckarna i ladugården har vi så vi klarar oss till midsommar, om inte vintern blir ohyggligt sträng.
Så allt jag kan dra in nu hamnar på högen som ska vara till 2027/28. Den högen är redan påbörjad, de allra största stockarna kommer jag att behöva använda traktorn för att få ner från traven. De är extremt tunga, det är inget man rubbar med handkraft direkt.
Men det är ett senare problem. Det är helt fullt överallt nu.
Jag hann börja kapa innan jag fullt ut tänkt ut var jag ska ha den här veden någonstans. 
Men gode värld så skönt det är att ha det avklarat, att ha säkrat veden inför hela året som kommer.
Den lättnaden, att se veden, är svår att förklara.
Och i rabatterna vägrar Nina Weibull att ge upp riktigt än, den remonterar fortfarande och kämpar. Underbar ros.
Vi har satt lavendel runt dem, hoppas det tar sig till nästa år, så kanske jag slipper rensa fullt så mycket ogräs.
Vikten ligger runt 78 fortfarande, väldigt stabilt med bara några hektos variation.
Men vi får väl se vad som händer framöver.
Gillar
Kommentarer
-
Minns känslan, underbart! Det var bra jobbat så nu får du pausa och titta på fina blommorna
-
Skön känsla när värmen är tryggad inför vintern. Nästan så jag känner lite mysfaktor.
-
Så skönt att vara klar, känner mig lite avundsjuk, för jag är inte klar ännu. Ja de riktigt stora stockarna skojar man inte med, de är så stora så man kan ju inte ens rubba dem, även de lite 'mindre' får jag såga på plats för jag kan inte rubba dem.
Mitt är småskaligt jämfört med ditt, du har dessutom så mycket häftigare maskiner. Farfar och pappa hade sånna, och vi barn var absolut förbjudna att ens gå i närheten av dem, säkerheten var inte så stor på dem. Klyven hade min farbror byggt, direkt livsfarlig men snabb, stark och effektiv. Gick man nära kapen så fick man onda ögat från farfar, även om den var avslagen. Undra vad som hände med de maskinerna. De stod i vedboden, stationärt (klyven var gigantisk och blåmålad och höljet var i trä) respektive ett av de stora garagen, och drogs ut när den skulle användas. Du fick mig ner längs memory lane.
Senast uppdaterad 3 september 2026 04:56
-
Att ha säkrat veden för vintern är något riktigt ursprungligt i oss människor här uppe i norden.
-
Vi ska kapa och klyva lite (med betoning på lite) vi också. Har kvar sedan tidigare så vi tar bara hand om sånt som faller eller Vattenfall tar ner.
Bra jobbat 👏👏
-
Alzarin, tack ja nu är tiden för att njuta av blommor kort så nu får man passa på!
mde7r6wc, doften av björkved är rätt trevlig både när den är nykapad och när den brinner. Det är verkligen något mysigt med det faktiskt
klaraelv, det är nackdelen med de där maskinerna. De är fullständigt livsfarliga. Men de gör stor skillnad jämfört med att stå med yxa och klyva! Fast nu har jag ögonen på en vedmaskin som kan både kapa och klyva, så man förvandlar hela jobbet med veden till ett enmansjobb, två om man vill ha någon som staplar samtidigt. I dagsläget behövs en som kapar, en som klyver och en som staplar.
BirtheX, ja jag håller med. Det ligger i generna på något vis att vilja boa in sig för vintern.Bella50, tack! Det är tungt att greja med ved så man får ta det i den takt man orkar. Farfar brukade säga att "den här veden värmer två gånger" när han höll på.
Logga in för att skriva en kommentar.