En galet bra idé
Klaraelv föreslog i en helt annan diskussion att man kunde ta ett par för små byxor och ha som måttstock, något att sträva efter att komma i.
Jag blev jätteentusiastisk över detta, tack för påminnelsen Klaraelv! Det var ju så jag gjorde i början när jag hade mina favoritträningskläder som jag ville komma i, de hängde på en galge i sovrummet så jag inte skulle glömma det.
Jag hittade ett par gamla favorit-jeans som jag inte kunnat ha på många år. Storlek 38. 'Jaja, vi får väl se hur högt jag får upp dem,' tänkte jag när jag började dra på mig dem. Jag förväntade mig att de skulle stanna på halva låren som förra gången.
Men jag var redo för besvikelse den här gången. Redo att ta ett foto för att kunna jämföra till nästa gång åtminstone.
Gissa om jag blev förvånad när de gick över höfterna, och löshuden på magen. Den påminner lite om en sacko-säck i konsistensen, så den klämde väl ihop sig nånstans 
Det där är alltså inte stretchbyxor, det är gamla nötta jeans. De sitter alldeles för hårt runt midjan, och jag skulle tveka att försöka dra ett djupt andetag i dem, men jag kunde knäppa dem? 
Jag väger för övrigt fortfarande 78kg. Eftersom jag är 160cm blir det BMI 30,4.
Om jag går ner de där 8-10 kg kilona jag längtar efter att bli av med ... då sitter de antagligen perfekt, kanske till och med lite löst?
Det var en galet bra idé klaraelv 
Gillar
Kommentarer
-
Svårt att förstå att ditt BMI är så högt. Du tränar mycket och borde jämföra dig med någon annan skala vilken vet jag inte. Hur som helst är du jättefin
-
Tack mde7r6wc, jag håller med, BMI blir väldigt konstigt nu, jag har - enligt skalan - fetma klass 1. Och i mitt huvud har jag det, men på bilden ser jag inte en fet kvinna. Överviktig, ja. Mullig. Men det är inte alls samma bild som i mitt huvud.
Jag anade att jag har dålig koll, senaste byxinköpet skvallrade om det (jag skaffade storlek 44, det är så stort så jag kan dra av dem knäppta), men att det var så här stor skillnad kunde jag ändå inte tänka mig.
-
Heja! Det händer saker. Jag tror inte att det handlar om så många kilon innan de sitter bra. Du har ju en massiv bas av muskulatur (som ju väger en hel del mer än fett - säger de visa) och nu då du förbränner det där mulliga så kommer de att sitta som ett smäck!
-
Tack MAS63, det är jättekonstigt för min självbild stämmer ju inte alls, det är inte konstigt att jag fått fel storlekar hela tiden. Någonstans ligger den gamla självbilden, 102 kg tung, kvar. Det där kommer jag att få jobba på tror jag, för jag har inte fattat det här.
-
Fetma? Absolut inte. Du är ju jättefin och har bara "lite att ta av" som man sa förr.. Korkat med BMI för dig som tränar. Dumt att det inte finns bättre mått att mäta med.. Jo du borde gå till en sån där kroppsscaning-våg.. Inte av hemma-typen utan sånna som finns på vissa gym med handtag bl a. De mäter mycket bättre muskelmassan visceralt fett etc.
-
Tack BirtheX, det vore ju lite spännande förstås, jag tror inte vårt gym har något annat än en gammal Statmos-våg (en sån där med motvikter)
Om man går enbart på BMI har jag fetma, och jag hade det garanterat när jag vägde 102. Men sedan dess har jag jobbat som ett djur på gymmet, och försökt behålla mina muskler medan jag går ner i vikt. Det kan vara så att jag i min entusiasm att försvara mina muskler också byggt lite
Det kanske inte är så dumt med en platå ändå. Kroppen är kanske klokare än huvudet. Jag behöver komma ikapp lite, uppdatera mjukvaran eftersom hårdvaran förändrats ganska radikalt.
-
Det där med BMI kan bli så missvisande för endel, för mig så fungerar det, även fast jag byggde massor med muskler, även väldigt tydliga ena så låg jag långt under i BMI, medans andra kan gå som överviktiga enl BMI fast de knappt har fett på kroppen. Finns midja/höftkvot som verkar fungera bättre för många som måttstock, den fungerar inte på mig, fast jag har ett midjemått på under 75, men när man har höfter som en pojk, vad kan man göra? Kvar finns då att mäta längd och midja, eller höjden på midjan.
Finns många måttstockar, men enklast är nog att gå på kläder, då ser man det enkelt och snabbt förändringarna.
Att prova kläder på affär kan kännas som ett träningspass, man börjar med storlek 44, sedan 42, sedan 40 och så vidare för att till sist stanna på 36 eller 38 beroende på vilken modell det är. För hjärnan vägrar inse att man inte längre är lika stor som man varit. Jag kom fram till att bästa sättet att spara både tid och ansträngning var att fråga någon av expediterna vilken storlek de trodde att jag skulle ha, och började prova från den rekommendationen.
Logga in för att skriva en kommentar.