Det rullar på

Minutmaningen i gruppen Vi som tränar rullar vidare, är du plusmedlem kan du gå med redan idag och utmana dig själv i gott sällskap. Vi tävlar inte mot utan med varandra. Häng med du också!

Igår satt jag och gäspade framför damfotbollen, det blev aldrig spännande mot Thailand och jag hade svårt att engagera mig efter en natt med riktigt dålig sömn. Det var återigen väldigt nära att jag bara struntade i löpningen, men det är verkligen som de säger: Motivation får dig att börja, vana får dig att fortsätta.

Jag kom ut, och hade från början tänkt ett pass där pulsen aldrig gick över 150 och när jag kom hem visade klockan 147 i snitt. och det var också 147 jag höll pulsen på, perfekt! Men det som verkligen förvånade mig var hur fort det gick! 6,2km på 42:16 är fort, jag brukar behöva 45 minuter på mig om jag ska ta det lugnt. Ska jag ner närmare 40 brukar jag behöva kämpa, det brukar vara jobbigt. 

Men inte igår. Igår flöt jag fram, andades på tre steg (in på tre löpsteg, ut på tre löpsteg) och lyssnade på lugn akustisk musik i hopp om att det skulle hålla mig lugn och inte gasa. Jag är en typisk humörlöpare annars, och bra musik kan göra att jag blir på humör 

Vikten uppförde sig i morse, 76,3kg är inte så illa och det är på väg åt rätt håll. Myrsteg i rätt riktning är också framgångar. Jag hade förvisso velat väga närmare 70kg vid det här laget men jag tar det jag får, träningen går riktigt bra på alla fronter så då är det svårt att vara irriterad. Dessutom händer det ju saker med vikten och fettprocenten, bara långsammare än vad jag tycker är roligt. Jag är bara otålig helt enkelt.

Eftersom maken såg till att installera robotgräsklippare, som jag raskt döpte till Fido, i trädgården är det mindre att göra på den fronten men det finns att göra ändå. Skönt i alla fall att ha en sak mindre att bekymra sig för! Vi skulle behöva sätta upp ett staket så att inte Paula kan springa ut rakt ut i trafiken, och det känns angeläget att få det gjort riktigt snart! Hon är så snabb, den lilla vesslan 

Till nästa sommar skulle det vara trevligt att ha planer klara för hur vi ska göra för att glasa in uteplatsen. Då kan vi dessutom passa på att sätta upp markiser, byta taket på uteplatsen och byta några av läkten som börjar se lite dystra ut. Jag vill ta bort de gamla plattorna och lägga ett riktigt trägolv dessutom, mycket mysigare för fötterna än hårda plattor.

Men det är till nästa år.

I år ska vi sätta snigelkanter på alla kragar till att börja med, så kan mördarna se sig i stjärnorna efter våra jordgubbar. De som eventuellt redan letat sig upp i kragarna får jag samla ihop och avrätta. Äckliga varelser. Men som tur är har jag sett väldigt få mördare hos oss. Kanske den heta sommaren förra året gjorde livet surt för dem?

Glöm nu inte att gå med i gruppen Vi som tränar och haka på i minutmaningen vecka 25. Vi börjar på ny utmaning varje måndag!

Välkommen!