Det går bra
Löpningen igår, samma som förra veckan, men med betydligt högre snittpuls än jag hade någon gång innan. Sannolikt berodde det på stress och kaloriunderskott.
Idag känner jag av det, benen är stela och trötta. Det spelar ingen roll att jag legat på underskott, benen är som stockar
Det blev av, det är det viktigaste.
Bild: Jag stretchade efter löpningen igår. Jag kan fortfarande lägga handflatorna i golvet när jag har sträckta knän, så helt stel är jag inte.
Mycket husmanskost har det blivit när svärfar varit på besök, jag har försökt hinna med alla hans favoriträtter. Jag beklagar mig inte, jag har inget emot köttgryta, fläsklägg eller stroganoff. Det är inte direkt smalmat trots att jag ansträngt mig, men med tanke på hur vi farit och flängt (och det faktum att jag inte gått upp i vikt) så har det gått åt också.
Men nu, när jag inte behöver försöka imponera på svärfar, blir det andra tongångar. Jag går nog tillbaka på soppa/shakes en period, det är inte så att familjen kommer att svälta eftersom jag har fyllt frysarna med mat, men jag ger viktnedgången en skjuts igen.
Jag stannade upp strax under 89, och det är inte där jag vill vara.
Eftersom jag är igång och tränar dessutom så kommer det hända saker även när vikten inte samarbetar, jag märker det på jaktkläderna, på arbetskläderna och på vardagskläderna. Det glappar och sitter löst lite varstans.
Om jag går ner 13 kilo till stannar jag på 76.
Det är, i mina ögon, helt hanterbart. De första 6 kg gick jag ner i början av året, februari-april. Sedan höll jag vikten till slutet av augusti, jag hade lite för mycket att göra för att göra mer än så, men 3 september sparkade jag igång en ny fas och gick ner 7 kg till.
Om jag tar ett nappatag till med vikten nu, när jag är på gång och är motiverad, kanske jag kan nosa på 80 inom en inte alltför avlägsen framtid. Det får vi se, det går ju trögare och trögare ju färre överviktskilon man drar på.
Gillar
Kommentarer
-
Heja dig LadyG
-
Bella50
Logga in för att skriva en kommentar.