Då var det klart
Vi stannade en hel helg på hotellet i Öster Malma, åt gott och såg massor av vilt. Riktigt vilt också, inte bara de fåglar och kritter de hade i hängen och voljärerna.
Snart är väl älgarna vi har i hägn de enda som finns kvar, så jag tog en extra lång titt på dem när vi hade chansen. Han brydde sig inte mycket om oss, kon blev lite nervös däremot.
Fick inga bra bilder på mufflon, vi väntade på dem länge men de var så skygga att vi bara skymtade dem. Men vi fick se dem lite i alla fall. 
Jag hade en "nöff-batalj" med ett vildsvin också, han och hans entourage var i hägn annars hade jag aldrig vågat. Vi gruffade åt varandra och fnös lite, sedan gick han med knorr på svansen och tog fruarna med sig.
De här dagarna maken och jag var där promenerade vi sjukt mycket, det fanns ju så mycket att se! Vi spelade biljard i slottets källare, promenerade i skogen och i närområdet, och åt trerättersmiddag på slottet. Vi åkte inte på någon bröllopsresa när vi gifte oss, det var ju hit man ska åka om man vill bli ompysslad och omhändertagen. Vi blev mycket bortskämda! 
Jag sköt upp på Svenska jägareförbundets skjutbana vid Öster Malma igår, på söndagen, samma ställe som jag åkt till för att träna. Jag kände mig trygg och inte jättestressad, jag hade ju redan resten av examen.
Jag fick till och med låna samma bössa som jag övat med, en Tikka T3 .308 med ljuddämpare. Bra balans, inte så mycket rekyl och lätt att lägga an och hitta skjutställningen med. Skjutkäppen är jag van med, det är bara en vanlig rundstav jag håller i.
"Det finns ingen anledning att skjuta utan stöd när man får ha det". (Ted Lagrelius, SJF)
För tre veckor sedan gjorde jag hagel, markmål, lerduva, säker vapenhantering och avståndsbedömning, samt precisionsskyttet i bänken och med jägarmässigt stöd, så det behövde jag inte göra igen. Det var bara högviltsprovet kvar, älgen. 80 meter bort är den, då gäller det att vara stadig på handen. Litet vingel med mynningen ger enormt utslag 80 meter längre bort.
En serie är ett skott på stillastående tittar åt vänster, ett skott mot löpande älg åt vänster, ett skott mot stillastående åt höger och ett skott mot löpande åt höger så fyra skott totalt. Det räcker att vara innanför den stora vita markeringen, det är förstås alltid åtråvärt att vara så nära 5¹ som möjligt men det bekymrade jag mig inte för den här gången. Till den dagen hade jag fortfarande inte satt alla fyra i en serie, än mindre tre serier.
För att bli godkänd ska du skjuta tre godkända serier, du har tre försök på dig och du får tillgodoräkna dig serier du klarat. Så nio försök att få tre godkända, kan man säga.
Skytteinstruktören vi hade för tre veckor sedan, Ted Lagrelius, hade otroligt tålamod och var mycket pedagogisk. Att det tog sån tid att fatta för mig kan jag inte skylla honom för, förra högviltsprovet fick jag ingen godkänd serie av de 9 man har på sig. Vi har dessutom få elever, bara 6 stycken på 2 instruktörer så vi hade verkligen gott om tid. Lyxigt värre, jag fick svaren på alla frågor jag alltid kommer med (speciellt "varför då?") och det kändes som att jag faktiskt fick veta saker, jag lärde mig något. Det var ingen docerande föreläsning, utan ett överförande av kunskap.
Så jag var lite frustrerad över att inte kunna omsätta teorin i praktiken, men jag tänkte ju inte ge mig heller. Denna gången började jag med tre serier, där jag tappade i löpet eller tappade ett stillastående (och det ska ju bara inte hända, det ska ju vara en 5¹ om något!), så jag sade till maken, inför andra försöket, att "får jag inte med mig minst en godkänd serie nu kan vi lika gärna åka hem för chansen att jag skjuter tre godkända serier i rad är ju obefintlig".
I andra försöket började jag med att skjuta bort mig. Men sedan hände något. Alla fyra satt i poängcirkeln t om. Jag reflekterade inte ens över det utan laddade in fyra nya. Jag skulle bara avsluta mitt andra försök, jag var helt tom. De satt. "Ladda in fyra till", sa skjutledaren så jag lydde, fortfarande så där tom. Jag kunde inte ens räkna, jag fattade inte att jag fick börja på mitt tredje och sista försök. Och de fyra sista satt de med. Det var inte några vingliga turträffar, ingen slump.
Det är tolv skott i rad som satt där de skulle. Plötsligt bara fungerade det. Det var som instruktören sagt, han kollade för tre veckor sedan när jag övade och sa "ändra ingenting, det lossnar". Och jävlar i min lilla låda, när det lossnade satt skotten, den ena serien efter den andra.
Det är en mäktig känsla, när någon man kämpat med att behärska plötsligt fungerar. Jag önskar att jag kunde kalla fram den där känslan av tom koncentration på beställning, för det var samma typ av hyperfokus som jag upplevde när jag klarade lerduvan. 4 skott, 4 duvor. Hjärnan lägger sig inte i med en massa trivialiteter som tankar, man bara existerar exakt just i ögonblicket och gör det som måste göras så bra man bara kan.
I vanliga fall brukar jag somna i bilen, om jag inte kör. Den här gången satt jag och sjöng för maken som körde de 32 milen hem. Det var tur att det var han som körde för i det rus jag befann mig i hade jag antagligen sprängt ljudvallen med vår Megane
Som en extra bonus visar det sig att jag gått ner i vikt, jag vägde mig på torsdagmorgonen och nu i morse hade jag tappat 1,7kg av det jag gick upp innan. Så nu är jag och nosar på lägstavikten igen. Mycket är säkert vätska som runnit av mig, men det kvittar lika för det går åt någorlunda rätt håll. Bakslagen följs av en bra nedgång, så trenden är rätt även om vägen inte är spikrak.
Det gäller att komma ihåg det när det står plus på vågen. Ge inte upp de goda vanorna bara för att kroppen inte lirar just den dagen.
Ändra ingenting. Det lossnar.
Precis som med skyttet.
Gillar
Kommentarer
-
Gratulerar till typ allt! Vilken känsla! 😃👌
Bilden på älgen är helt fantastisk! 🙌
-
Tack, helt obeskrivligt skönt att ha det avklarat. Som jag har våndats!
Han var samarbetsvillig, trots värmen
-
Grattis till både viktnedgång och skyttet! 👍🏆😊 Ja men så är det....plötsligt så händer det!
-
Tack Elka!
-
Stort grattis till en fin helg med bra skytte. Så kul att du fixade detta galant. Det är beundransvärt kan jag säga..
Det är verkligen fint på Öster Malma och jag var där iaug 2021. Vi hade med en härlig helg med supergod mat och vackra omgivningar.
Vi var där då Bassetklubben hade träff och utsällning. De hade även bjudit in en specialdomare och en veterinär som gick igenom de olika Bassetraserna noga.
Vi bekantade oss med lite olika dessa raser och vi var ju främst där för att träffa lite Basser fauve de Britange vi var mest intresserade av. Men även Petit basset griffon vendéen. Tre veckor senare hade jag tingar en Fauve hanvalap i Jämtland till min man, som var överlycklig.
Det kommer bli en spännande höst för dig!!
-
Tack OmeLÄTT! Ja det är fantastiskt där, inte det billigaste stället jag varit på men lätt ett av de vackraste. De har helt makalösa ytor för kennelklubbar, det var hundklubbar på plats båda gångerna jag var där. Andra gången tror jag de spårade något, eller möjligen tränade spårhundar (eftersök kanske?).
Ja tiden står inte still, vill jag få prova och uppleva allt jag vill vara med om får jag se till att det händer snart. Annars finns risken att det hamnar i högen "jag borde ha..."
-
Vilken härlig läsning...och varmt GRATTIS till framgångarna.
-
Tack Bella50
-
Nä billigt är det inte
men maten var god 
och vi hade med hund som de hade speciella rum man kunde hyra så de fick vara med. Det som var lite tråkigt var att jag glömde en mobilladdare som jag ringde om direkt, men de skickade den aldrig trots att jag sa att jag stod för frakten.
Logga in för att skriva en kommentar.