Bra föreläsning
Igår var jag på en mycket bra föreläsning om löpteknik som förklarade så mycket som jag själv märkt i min egen löpning men som går stick i stäv med etablerade sanningar. Till exempel springer jag med färre steg per minut (spm) än "det optimala". 165-170 spm brukar jag hamna på, inte de stipulerade 180 eller mer. Uppemot 200 brukar en del prata om. För eliten stämmer det, de som gör milen på en halvtimma och maran på lite över 2 timmar, två och en halv.
Men för mig, som gör milen på 55 i bästa fall gäller andra spelregler. I den fart jag springer gäller en annan siffra för att få flytet, tajmingen och den optimala kaftöverföringen. Annars far jag fram som Benny Hill istället, om jag försöker forcera antalet spm över vad som är optimalt.
Nej, det som är viktigt att kolla på är kontakttid. Kort, explosiv kontakttid ger ett snabbare, effektivare steg. Om foten bara daskar till marken, jämfört med att dunsa i och verkligen landa, har du ett effektivt steg. Det där kräver både styrka, explosivitet, balans, koordination och mycket övning. Men ingen som vet något om löpning säger att det är lätt. Det är lätt att bara ge sig ut och springa, men precis som vilken annan idrottsgren som helst så är det mycket teknik bakom. Löpning är inte lätt.
Jag älskar att förstå saker, och mina egna upplevelser av hur löpningen varit har i flera fall gått stick i stäv med internetkrigarnas motton. I vissa fall har de faktiskt både utbildningar och en massa snabba tävlingar i bagaget, det är svårt att säga att de har fel då. Men min upplevelse har varit den i alla fall. Äntligen fick jag en förklaring till varför det är så. Varför jag sprungit några av mina vassaste lopp med träningsvärk i baken (hej aktivering av gluteus maximus) och varför 170 spm känts så mycket mer avslappnat och effektivt än 180.
Det vore bra om lite studier kunde göras på motionärer, inte bara elit och subelit. Då får vi nog en annan bild av löpstegets utseende, och vilka faktorer som är avgörande för farten. Kanske skulle vi får en fördjupad kunskap om hur man tränar effektivast när man inte är elit.
Konditionsträning på fastande mage ökar fettförbränningen har ytterligare en studie visat, det är verkligen inte första gången men ibland är det skönt att forskarna verkar vara enig om en sak. Om 8 av 10 säger samma sak kan man vara ganska säker på att de vet vad de pratar om. Om 10 av 10 är eniga är det något fel, för det händer bara inte. Det finns alltid några som är rebeller och vill driva sin egen linje, mot alla odds.
Det verkar dessutom som att konditionsträning före frukost på morgonen, men inte annan konditionsträning, ökar fettförbränningen sett över längre tid även vid energibalans. Att det blir så vid underskott är känt sedan tidigare, men att effekten kan uppstå även vid energibalans är nytt. Det kan finnas andra faktorer i spel här, det har de inte rett ut än, men det är intressant ändå att effekten finns där. Det gör ju att morgonträningen, även för vikthållare, är ännu lite viktigare egentligen. Det är värt att fundera på.
Att vissa cancerceller lever exklusivt på fett har forskningen känt till ett tag, nu har det kommit ytterligare en studie på området där de försökt reda ut hur cancercellerna faktiskt bär sig åt, givetvis för att i förlängningen kunna dra åt tumskruvarna och kanske medicinera bort cancern? Det är riktigt spännande vilka framsteg de gör på området, men det innebär ju också att hypoteser man tidigare trott kunnat stämma får kastas ut med jämna mellanrum. Det är delvis det som gör forskning så spännande, man är aldrig fullärd.
Ytterligare intressanta studier som ramlat in är att styrketräning på kvällen gör att mer av kvällsmålets protein bildar muskelmassa över natten. Så rent teoretiskt sett skulle man alltså kunna träna någon form av kondition på morgonen före frukost för att maximera fettförbränningen och före kvällmaten kör man ett styrkepass för att maximera muskeltillväxten.
Sen när man ska ha ett socialt liv och hinna göra något annat med sin fritid än bara träna, det har vetenskapen inget svar på än. Men en sextimmars arbetsdag vore kanske på sin plats? 
Skulle du använda två timmar ledig tid extra om dagen till träning?
Gillar
Kommentarer
-
Inte ens eliten tränar så ofta, förmiddag och eftermiddag brukar de begränsa sig till och är de lediga kör de lätt träning på förmiddagen och har eftermiddagen ledigt :-)
Skulle tro att även det är en för hög dos, om man bara hade tänkt leva hälsosamt.
-
Två timmar om dagen - varje dag? Njaee, inte hårdträning i varje fall. Men powerwalks dagligen som delvis byts ut mot styrekträning några gånger i veckan. Jo, den vanan skulle jag gärna göra permanent. Visst fungerar det tidvis, men motivationen dalar. Och ibland kommer själva livet emellan...
-
Powerwalks får jag träningsvärk av, så allt är relativt, även vad som är hårdträning
Men en 30-40 minuter promenad, cykel eller lätt löpning på morgonen däremot skulle jag kunna leva med. De som cyklar till jobbet skulle t ex kunna göra det aningens tidigare och sedan äta frukosten på jobbet, innan arbetsdagen börjar, för att få fettförbränningseffekten.
Är man inte road av vanlig styrketräning kan man ju alltid köra poweryoga, bodypump, core eller något annat, huvudsaken är att det är roligt
-
Ja som de gamla sa, Man lär så länge man lever, när jag funderade på att tävla så cycklade jag 2,2 mil morgon och efter jobbets slut hem, och tre kvällar i väckan en tränings runda på 2,5 timme bord bil runt 5 mil, då vi cycklade i grupp och tränade på att liga på rulle så vi turades om att dra vi var 8-12 så det var bra fart då. Men har aldrig haft så bra kondition som då, vilket var tur var nog den orken som räddade livet på mig, men den resan på sjukhus tog cyckeling på ilitnivå långt bort, Var till baks på bana 2 år senare men hade blivit för feg, eller livet hade blivit värt mer men nåt hände ville inte liga i klongan och knuffas längre.
Intre san läsning om löpning, jag har aldrig gjort mer en luffsta, men tillbrinngat en massa tid med startpistol, och start block, kompisens doter var ilit löpare på sprint, när han jobade skift motade han ut mig på träningen, skjut kan du ju.
Är min erfarenhet av löpningen hon var en av sverges mest lovande juniorer, van vuxen DM som junior, men kariären blev kort efter all träning, ett knä var defekt, och klarade inte på frestningen läkarn skule kuna fixa det skulle hålla i 2 år men sen var risken att hon fick ha kryckor resten av livet. Var inte värt priset.
Ha det bra råkade tänka på det liv jag levt har nog fuskat på det mesta, det enda jag Lyckades bra med var min SM medalj i skytte, och en massa DM och RM som jag vunit. Tävlat i minegolf var bra där med hade når banrekord länge 19 på en 18 håsbana är svårslagt, men gick tog min argaste konkurent 2 år sen satte han den han var bättre en vad jag var så det var rättvist. Bovling har slagit dröm gränsen 300 var erbjuden serispel i klubb, fast plats i laget i högsta serien, vakd skytte i stället och lade bovlingen på hyllan. Har tävlat i nästan allt som smäller med jvär, även svartkrut och myningsladare, och lite grov pistol med, men på pistol hängde jag inte med.
Ha Ha vad jag var, en sam i dag riktig skriv sugen. Ber om ursäkt LadyG ha en bra dag gillar din blogg.
-
En kompis drog io backen i ett triatlon, hon blev precis som du helt avskräckt och satsade på annat efter det. Det går fort i de där klungorna, hon gled på asfalten (medvetslös) och såg ut som nån kört henne genom en papperstugg. Fy fan, det önskar jag inte min värsta fiende.
Förstår att man blir mer försiktig efter det, annars vore man nog rätt slut i huvudet om man inte fattar vinken. Nicka asfalt gör man bara en gång utan fruktan.
Men vad häftigt att du varit med och provat så mycket! Du måste verkligen hållit högt tempo, jag förstår att det händer mycket med stugan och rökning, fiske, kött, vedklyvning och allt du pysslar med. Det är inte bara för att det måste göras som det händer mycket omkring dig, misstänker jag. Du är rastlös gissar jag :-)
Du behöver aldrig be om ursäkt Afkrut, du är alltid trevlig och artig och delar med dig av det du kan och vet. Det ska man aldrig ursäkta sig för att man är :-)
-
Jag körde aldrig i kull med cykeln något alvarligt, fick några pungteringar och hamnade i diket, men hamnade på sjukhus med någon konstig inflammation, hög sänka över 600 och feber över 41 grader kyldes ner med sprit och is sägs det var inte närvarand då, vaknad en och en halv vecka, och betackades som ett levande under med sån feber överlever man inte så länge, tro det var min då vältränade kropp som fällde utslaget, eller så var det inte min tid. Men en sådan händelse ändra fokus lite på vad som är viktigt, och ja jag är tävlingsmäniska, men gillar inte lagsporter, titta på ja men inte spela, men har spelat lite i alla fall, var hyfsat bra innan jag fick glasögon, Var målvakt i fotboll och vinter tid handboll, och lite ishockey, ha glasögon fungerar inte, var junior då men stod en del matcher i division 4 med de stora pojkarna. Våran tränare spelad där. När jag kan någoting är det inte rolig, sköt en serie lerduvor föra året spöade 4 av kilarna som skjuter tävling 2 slog mig, hade inte skjutit på 10 år då, ville ha mig i DM laget efter en serie jag tyckte det var för lätt var inte roligt, och har inte råd att bli de sista procenten bättre. Tekniken sitter, kunskapen har jag, bar mängden skoot som fattas, för att nöta in att man gör lika dant varje gång, lerduvor och golf är samma sak. Nöta in svingen, lyfta lika dant varje gång.
-
Ush, vilken tur att du klarade dig! Det sägs ju att det ska vara en mening med allt, men vad det kan vara för mening med så hög feber vete katten.
Kollade på "I huvudet på Gunde Svan" och du är som han, har lite svårt för lagsporter och föredrar att vara din egen lyckas smed. Lagsporter är inte för alla, och tur är väl det annars vore det snart tomt på tennisspelare, skidåkare och skyttar.
Du har aldrig funderat på att bli tränare?
-
Jag är utbildad skytte instruktör, hade rätt att utbilda nya instruktörer på den tiden, och var kö på minna kurser jag hade. Då sköt jag landskapen 5 stor utagningar, DM, RM SM, Och alla stora jaktstigstävlingar, plus att jag tränade lite av vår damer som sköt i landslaget, och lit juniorer, var mening jag skule tagit över juniorlanslaget som tränare, men inre strider om pengar melan grenarna, och min bakgrund från fel gren, den stora skytte gren då, gjorde att jag lade ner all förbundsverksamhet, och bar körde privat träning med ett antal av dem som jag var kompis med. Hade kunat ta över förbundsstyrelsen om jag velat vi i min gren var nästa 7000 aktiva med en röst var aktiva skyttar av dom andra runt 400-600 st plus alla anhöriga de skrivit in för att få extra röster. Jag ville inte hamna i en strid då jag försörjd mig på att sälja vapen och jakt kläder och domstor kunderna var de som hade pengar. Plus att jag då var ordförande i Jaktskyteklubben med en massa oskyttar i. Som sag det kliar lite nu att testa var jag står, tro att med lite träning så är jag där uppe fortfarande, det kändes som allt fans kvar när jag provade.
-
Du måste ha tränat väldigt mycket när du var aktiv!
Men oj vad tråkig när det blir maktstrider så där, det är ju bara slitsamt. Det blir ingen gladare av. Men det krävs styrka att bara gå därifrån, och inte dras med i det. Alldeles för många blir makthungriga och tar strid istället, det är inte alltid det vettigaste att göra. Om det blåst över nu kanske du kan börja engagera dig igen, om det runnit nog mycket vatten under broarna?
-
JA finns många tankar, och en del som rycker i mig fortfarande, men plockar jag ner och damar av bössan tor jag inte jag klar av att var så där bra, då vill jag ha en gubb SM medalj och en Oldbos får skjuta båda nu, som sakt så räknas bar dom 3 första, kände så efter bar en serje jag sköt så stoppade udan bössan fort, när jag låg i toppen lade jag 50 tkr minst på skytte varje år och då sponsrade jag mig själv, till skatte myndighetens förtret, var gör man afärer med skyttar på skjutbanan, hur komer man dit med bil, och vari från kom mina kunder Danmark i söder och Sunderbyn i lappland så spretig var jag med kunder hela vägen därimellan tackm var mitt skytte. Uf LadyG det här är ett farligt ämne, blir farligare desto bättre jag mår. är inte alls tävlings inriktad, vägrar till ock med spela kort om småpengar nu för tiden.
Senast uppdaterad 28 september 2016 19:08
-
Tack för intressant läsning, skall läsa länkarna strax.
Just nu blir det inga två timmar för jag har skadat hälsenan, förmodligen tränat i överkant. Skulle springa sista milloppet i lördags men se det gick inte så det var en snopen avslutning på säsongen.
Två timmar uppdelat på morgon och kväll är inte omöjligt om jag skulle vara lite strukturerad, jo det skulle jag nog kunna tänka mig. Nu blir det mer än två timmar men det handlar inte om ren träning då utan motion för vår hund kräver en hel del som matte villigt ställer upp på.
Logga in för att skriva en kommentar.