Svåraste tiden. Ny plan = ingen plan. Små saker.

Det är möjligt att det bara är min motivation som är onormalt låg, men är inte det här den absolut svåraste tiden att försöka gå ner i vikt? Röda dagar mitt i veckan, solen värmer ordentligt för första gången på många månader och sommarens ledigheter är bara runt hörnet. Jag har försökt vara "duktig" de senaste veckorna, haft panik över att jag måste vara tjock IGEN på festival, haft nedräkning till Sweden Rock och tänkt att om jag har X antal kalorier i underskott så kan jag gå ner Y antal hekton tills det är dags, men ju högre jag har satt ribban desto sämre har det gått. Jag har varit rejält stressad och nästan gråtfärdig av irritation, satt alltför höga mål och istället fallit av helt. Vilket gör att jag står på plus minus noll igen.

Men det är ju just det här som är problemet: allt eller inget. Att en känner sig "duktig" när man äter lite och "dålig" när man äter mer än planerat. Som om ens värde skulle ligga i vad man stoppar i munnen. Jag har höga krav på mig själv, och när jag bara når 95% av vägen så blir jag less och ger upp helt, äter allt som står i min väg för att "imorgon ska bli en duktig dag, då jäklar, men idag är förstörd". Antingen äter jag för att hamna på kaloriunderskott och antecknar då minutiöst, eller så suddar jag dagens intag och frossar.

Och i början på veckan kände jag att det här måste få ett slut. Jag har hamnat så himla skevt i mina tankar att det inte är hållbart. Jag kommer uppenbarligen ingenvart på det här sättet, för att inte tala om alla fina dagar som jag grubblar bort genom tankar på vad jag ska äta och vad jag inte ska äta, bitterhet över att inte kunna ha på mig de kläder jag vill ha ännu en sommar, ständiga tankar på min kropp, hur den ser ut och hur den borde se ut. Så i måndags kände jag att mina tankar slog knut på sig själva, och jag tänkte: fuck this. Jag orkar inte mer.

Så min nya plan är väldigt enkel: jag har ingen plan. Inga delmål eller tidsramar, utan bara en enda regel: jag får äta precis vad jag vill och känner för, så länge jag för matdagbok över det. Detta är helt nytt för mig, som sagt, antingen skriver jag allt in i minsta detalj, när det går bra, för att sen inte anteckna något alls när det går dåligt. Vilket ju såklart funkar så länge man inte går överstyr på de dåliga dagarna, eller att de inträffar alltför ofta, vilket fallet har blivit för mig.

Detta har jag följt en vecka nu och mina första känslor var: åh herregud vilken lättnad! Jag kände mig fri i mitt inre! Jag kände mig också fri i mitt yttre faktiskt, som en parentes, och drog på mig en klänning jag egentligen tycker jag är för tjock för när jag mötte upp några vänner för vindrickande och parkhäng. Inte så att den passar dåligt, jag tycker bara den avslöjar fel saker. Men när jag stod framför spegeln tänkte jag: ja, jag ser ut såhär just nu. Det är fan bara och gilla läget. Jag kände mig inte som jag brukar: snygg men jävligt fet, utan fet men jävligt snygg. Herregud, jag kan inte låta livet stå helt stilla under sommaren bara för att jag väger 20 kilo mer än jag borde.

Efter den här frihetskänslan, som varade några dagar, blev jag lite nedslagen i hur otroligt mycket kalorier det är i vissa saker - ett vanligt mål på Burger king är nästan hela mitt dagsbehov i en enda måltid, och choklad ska vi inte ens prata om. Det här är ju sånt som jag såklart egentligen visste, men det är skillnad att summera det och skriva in hur mycket man ätit, och sedan se hur stort kaloriöverskottet kan bli på en dag. För ja, det blir alltid ett överskott för min del. 

Sen är det ju faktiskt bevisat, vilket MD framhåller: den som skriver ner vad hen äter, kommer i slutänden äta mindre än den som inte skriver ner. Jag har visserligen ätit allt fel den här veckan, men har avstått den där extra chokladkakan som jag egentligen skulle kunna tänka mig att äta. Jag ser också möjligheterna att förbättre mitt katastrofala ätande, och göra det något mindre dåligt. Typ att skippa den där extra dipsåsen som jag börjat med på senare år när jag köper burgare. Använda mindre ost i tacogratängen, den blir god ändå.

Så ja. Min nya plan är ingen plan alls, inga andra krav än att skriva in allt som intas, även om jag måste höfta ordentligt ibland. Men när det gäller Max och Burger king, ett par av mina laster, så har de faktiskt exakta kaloritabeller på hemsidan så här behöver man inte höfta något alls, allt står exakt. Jag har lagt ner att nå något specifikt viktmål i juni eller augusti. Mitt resultatark i Excel ser ut såhär just nu:

Jag håller koll på vikten varje vecka, men jag räknar inget snitt eller totalvikt, har inte markerat några delmål. Min plan är förstås inte att hamna på stort överskott varje dag, som jag gjort den här veckan, men jag ger mig själv frihet och släpper på pressen ett tag. Pressen har inte gett mig nåt annat än stress och dåliga resultat, vilket är ett tydligt tecken på att det inte funkar. Nu ska jag njuta av sommaren, försöka vara balanserad och inte vara så hård mot mig själv. Jag är rätt duktig, även om jag äter för mkt.

Hm, jag skrev "små saker" i rubriken, det var nåt mer jag tänkte skriva... Jo, en sak jag tänkte på med lite vemod var när jag hängde tvätt igår: alla mina byxor och tröjor är så breda att jag måste knöla ihop dem lite för att de ska få plats i torkskåpet. Jag minns när jag flyttade in här tillsammans med exet för några år sedan, då tog mina linnen upp max 75% av en stång, byxorna något mer, men jag behövde aldrig trycka ihop dem. Väldigt trivial tanke, men som sagt, ibland tänker man på de små och triviala sakerna i livet.

Och med den lilla tanken ska jag avsluta detta inlägg. Jag önskar er alla lycka till, oavsett vilken taktik ni kör nu i försommarvärmen. Och förstås: många av er har fått fantastiska resultat efter månader av slit - STORT GRATTIS till er!! :)