Ny vändning i livet! Från fängelse till frihet - hejdå planeringsfreak.
Jag har tänkt massor den här veckan, och kommit till en del insikter. Sedan i början på januari har jag försökt planera mat och träning minutiöst. Jag har haft X antal dagars-utmaningar och försökt strukturera upp livet in i minsta detalj för flera veckor framöver. Problemet är att varje gång jag har gjort det, så har det dykt upp saker som förstört min planering. Senast var det i måndags, då jag planerade mitt liv i minsta detalj fram till påsk. Då berättade mina föräldrar att de skulle komma in till helgen och bjuda brorsan med familj + mig på mat. Min först tanke var inte "åh vad trevligt", utan "nej, fan, hur ska det gå med min planering? Jag kan inte äta utemat, hur ska jag göra? Ska jag strunta i att vara med? Åka dit men inte äta något? Bryta min planering och börja om på måndag IGEN?". Därefter kom chefen och berättade att vi ska till Finland nästa vecka och hälsa på den delen av vårt integrationsteam som sitter i Helsingfors. Återigen var min tanke "FAAAN också, det funkar ju inte alls med min planering. Hur ska jag kunna träna och äta mina matlådor i Finland?".
Kort sagt, saker som i grunden är väldigt trevliga blir bara jobbigt med min planering, eftersom jag vet att jag inte kommer kunna följa min plan. Jag mådde på riktigt dåligt av detta under ett par dagar i veckan, funderade ut och in på hur jag skulle kunna få ihop planeringen med livet, utan att komma på någon lösning.
Då slog mig en tanke, en vidunderlig insikt som jag aldrig tänkt förut: tänk om jag bara skulle skita i planeringen? Tänk om jag skulle släppa alla tankar på planering, och bara leva? Acceptera min kropp som den är, skita i allt vad viktminskning heter och bara äta och träna för att må bra? För en "normal" person, som inte försöker gå ner i vikt, låter det här självklart, men för mig var tanken helt svindlande. Jag SKULLE faktiskt kunna göra så. Det är helt möjligt. Visst, jag väger mer än jag borde, men jag kan köpa kläder på normala affärer (om än i största storleken..) och min övervikt är inte så stor att den är direkt hälsofarlig.
Vet inte riktigt hur jag ska förklara hur den här tanken fick mig att känna, men det var som en insikt om att det finns en enorm frihet därute, en frihet jag skulle kunna ta om jag ville. Min planering har skapat ett fängelse för min hjärna och ju mer jag har försökt gå ner i vikt, desto mindre har fängelset blivit, till den grad att det känns som att jag inte längre kan röra mig härinne. Varje gång jag har brutit mig ut ur fängelse, när planeringen har spruckit, har jag blivit arg på mig själv och satt upp ett nytt mål - oftast längre och tuffare för varje gång. Och ju tuffare planering, desto mindre blir det här fängelset, till den grad att det inte går att leva i det.
Så, den här tanken har fascinerat mig under ett par dagar i veckan. Att det finns en möjlighet att leva på ett annat sätt, att slippa den hårda pressen som jag skapat alldeles själv, tillsammans med skulden och ilskan när jag misslyckats med de mål jag satt upp. En gång i tiden mådde jag bra av den här planeringen, men den har gått överstyr. Jag har blivit som besatt och hela tiden sett framför mig att till sommaren har jag gått ner x antal kg, så jag kan ha de där byxorna som jag vill ha. Men tiden går, planeringen bryts och sommaren närmar sig utan att jag närmar mig mitt mål. Känslan av att kämpa för att uppnå ett mål har ersatts med en panik över att misslyckas, allt har blivit till en stress och jag mår inte bra av att hela tiden sätta upp höga, långa planeringsmål som blir omöjliga att hålla i längden.
Den här nya tanken på friheten är som att sitta i ett fängelse och inte ta sig ut, för att plötsligt upptäcka att dörren var olåst hela tiden. Jag väljer själv hur jag vill leva. Jag måste inte leva såhär.
Efter att tanken slagit rot, har den fått gro och utvecklas under veckan. Jag vill ju fortfarande gå ner de där 10-15 kilona som är överflödiga på kroppen och kunna använda de där snygga kläderna jag har i garderoben som jag just nu inte får på mig. Men jag behöver en annan taktik, för den jag har just nu fungerar uppenbarligen inte, den skapar bara ångest genom att jag överplanerar livet, utan hänsyn till allt som jag inte kan förutse. Det är dömt att misslyckas, helt enkelt.
Så jag har nu tagit bort mitt excel-ark där jag brukar planera typ tre veckor framåt. Ingen mer nedräkning eller x antal dagars-utmaning, för det funkar inte just nu. Men jag är ändå en planeringsmänniska, och jag tror ju starkt på att planering är nyckeln till viktnedgång, så jag tänker inte sluta planera helt. Min nya plan är att planera mat och träning löst i huvudet max tre dagar framåt, inte mer. Givetvis ska jag fortsätta skriva in det jag äter i MD, men dyker det upp event med mat där jag inte har så stor kontroll, så tänker jag inte bryta ihop för det, utan ta det som det kommer. Jag släpper härmed på pressen på mig själv, och litar på min vilja att göra bra val när jag ställs inför dem. Det kommer inte alltid att gå bra, men jag kommer inte bli arg på mig själv för det. Jag orkar inte lägga så jäkla mkt energi på viktminskning, jag vill fokusera på andra saker och att maten och träningen ska komma naturligt, utan stress och känslan av tvång. Det händer mycket på jobbet nu, och det är här jag vill lägga mitt fokus. Familjen och vännerna är också sådant som jag vill ska gå före mat och träningsplanering, de är viktigare för mig än antalet kilo jag väger. Faktiskt.
För att summera: min insikt är att livet händer här och nu, och jag tänker banne mig passa på att leva, istället för att tänka att tiden fram till målvikten är en transportsträcka och att livet kommer börja när jag nått den. Det är en härlig känsla av frihet. Vi får se om det blir några resultat på vågen i och med den här nya vändningen, men blir det inte det så: fine, då får det väl vara så. Jag tänker inte bli stressad eller få ångest över det. Livet handlar om mer än bara kilon.
Oj vilket långt inlägg - har du läst ända hit tackar jag för det och önskar en fortsatt trevlig lördag! Och det gör jag även om du inte läst inlägget utan bara läser den här raden. ;)
Gillar
Kommentarer
-
Gud vilket härligt inlägg 👏👍 Tack
Stress är ju inte alls bra för vikten...så nu ska du se att det händer saker när du landat på en bra nivå....och precis som du säger. Livet pågår nu...så visst ska vi njuta av det.
Njutning betyder ju inte dåliga matval...jag tror på ditt koncept till 100%
Under min viktminskning satte jag inga delmål eller egentliga slutmål....
bara " önskemål"....men visste inte om jag skulle nå fram. Jag gav mig själv 1år...en sista chans att förändra för alltid.
Jag slutade röka..och tog tag i vikten med de medel och val jag kände till fungerade på just mig. Hade provat LCHF tidigare. Nu med 5:2 i kombo.
Jag har ändrat min inriktningen under resans gång , så att jag nu landat i 16:8 och LCLC med registrering och kalorikoll. Passar mig perfekt.👍
Min resa har gått utan återfall i någon form. Det har gått olika sakta...men åt rätt håll hela tiden. Jag lever så här nu...och är lugn och trygg med det. En härlig känsla.
lycka till nu. 🌹👏👍
-
wow, fantastiska tankar och en underbar insikt från dig!!
Jag är säker på att du kommer att må/känna dig mycket bättre nu när du landat i detta.
Stort lycka till och massor av pepp till dig
Kram
-
Instämmer med de övriga. När du släpper stressen och pressen på dig själv och börjar ta det lite lugnare så kommer det nog att lossna. Man ska kunna leva också och vara delaktig i det som händer utan att hela tiden känna skuld för att man inte håller sig strikt till sin plan. Något jag själv börjar komma mer och mer till insikt om.
Lycka till!!
-
Kan bara hålla med de andra. Lycka till!🌹
-
Du är så härligt verbal .... Alltid i dina inlägg. Det är roligt att läsa det du skriver. Du har så klara tankar och kloka är de också. Din "nya" insikt kommer att hjälpa dig att nå dina mål😄😄😄👍👍👍
-
Bra insikt! Denna gången lyckas du bättre tror jag. Gör det för din skull, ditt mående och din kropp. Inte för excelarkets skull.
-
Väldigt bra skrivet och stress och besvikelser tar på krafterna. Mer än vi egentligen inser. Jag har en egen regel när jag följer LCHF och det är att jag aldrig ser att bli bortbjuden som ett problem. Det får bli som det blir helt enkelt och så är livet konstruerat samt att det är långsiktigheten som räknas och förhållandet till mat. Tror att det kommer att gå bra för dig med ditt nya sätt att tänka!
-
Kanske kan ditt planeringsbehov tillfredställas av processmål - att ex vid varje dags slut sätta dig och sammanfatta om vilka medvetna val du gjort under dagen? Dvs dyker det upp en oväntad tårta på jobbet gör du en inre bedömning om den är värd att smakas på eller om du lever lika gott utan den - då har du gjort ett medvetet val och alltså uppnått ett processmål... Jag är "fast" i att mål stressar mig, samtidigt som jag gillar struktur och mål - då försöker jag undvika resultatmål och hitta processmål som inte blir för statiska.
-
Mycket kloka tankar där! 👏🏽
Håller verkligen med dig om att detta planerande inte får ta överhand över Livet, då blir de bara stressande - och stress är ju som sagt inte bra för viktnedgång. Sedan är det ju också så att man ska lära sig leva med ett sunt leverne, då kan man inte avstå livet under den period man försöker gå ner i vikt. Eller kan o kan, det är nog tyvärr det många gör (traditionell bantning) och sedan är man "klar" och återgår till sitt gamla leverne - och går upp igen, för att en period senare göra samma sak igen (jojobantning). Jag tror inte alls på det där och har egentligen aldrig ägnat mig åt jojobantning på det viset. Däremot har jag försökt att göra livsstilsförändring vid flera tillfällen i livet. Jag är ju lite äldre än du, så jag har hunnit med några omgångar. 😏
En viktig insikt tror jag att du har fått, och det är ju att man måste hitta en "nöjdvikt" - och den behöver inte vara lägre BMI än du har nu, även om det är lite övervikt så är den inte ohälsosam. Sedan handlar det om att försöka göra bra val så ofta som möjligt - och det tror jag du vet vad det är! Försök fokusera på dem.
Lycka till!❤️
-
Att strukturera och planera in i minsta detalj är nog dömt att misslyckas, såvida inte en viss del av oförutsedda händelser ingår.
Kloka tankar och bra insikter!
-
Mycket bra skrivet håller med dig till 100 procent. Man lever bara en gång och och livet går inte i repris så man ska nog som du säger ta vara på allt det goda här i livet då mår man nog bra mycket bättre. Krav kan göra att man till slut blir sjukligt planerande och då är det mycket illa.
-
STORT TACK för alla fina och peppande kommentarer hörni! Det värmer!
Logga in för att skriva en kommentar.