Jag har kommit längre än någonsin
Ja, som rubriken lyder, det går framåt och har gjort det länge! Jag har minskat 8 kg sedan början på januari, vilket är rekord för alla gånger jag har "startat om", "tagit nya tag", "kommit på banan igen". 10 cm har försvunnit kring midjan, och min vinterjacka som satt så tajt i december har nu en hel del svängrum. Jag är också starkare än någonsin, klarar 3 reps på 50 kg i bänkpress och 25 kg i militärpress. Har tagit 50 i bänk en gång förut, men då var det med en passare och vikten kom nätt och jämt upp.
Jag har haft små utsvävningar, men de har varit relativt kontrollerade och jag har inte låtit lördagsgodiset bli söndagsgodis och måndagsgodis. Har inte heller gått loss på hela burkar med Ben&Jerrys eller bakat äppelpaj bara till mig, utan hållit mig till lite godis och chips.
Har druckit alkohol bara två gånger på tre månader, vilket också är rekordlite, och det känns i kroppen. Dock så är det en farlig tid just nu för detta: vårsolen tittar fram och snart öppnar uteserveringarna, och ett glas vin kan locka väldigt mycket då. Jag var riktigt sugen i fredags, solen sken och mina kollegor kompade ut en efter en, men jag höll mig till planen och gick till gymmet istället.
Hur kommer det sig att det går så bra den här gången då?
Som jag har nämnt i tidigare inlägg så har boken Brain over binge ändrat mitt tankesätt kring ätande. Tidigare letade jag psykologiska orsaker till min övervikt, att ätandet var någon slags känslomässig tröst eller åtminstone något som triggades av att jag mår dåligt psykiskt. Problemet var att jag aldrig hittade vad exakt som triggade mig, och BoB sådde fröet att kanske är det så att jag inte har några djupa, psykologiska orsaker till att överäta. Kanske äter jag för mycket för att jag ätit för mycket en lång tid - dvs. det har blivit en dålig vana, djupt rotat i min hjärna, men utan andra orsaker än sig själv.
Kärnan i boken är att vi har vår "djuriska" hjärna som skriker åt oss att äta en hel äppelpaj, men det är vår "högre, mänskliga" hjärna som styr våra aktiva rörelser och den bestämmer om vi stoppar något i munnen eller inte. Det kan kännas som att den djuriska delen tar över ibland, men det är för att vi låter den ta över. Den gapar och skriker som ett barn i en leksaksaffär och vi ger upp för att vi orkar inte mer, så vi gör den till viljes. Det går inte heller att argumentera eller diskutera med den djuriska hjärnan, och alla försök att slåss mot den är hopplösa, den ger inte upp.
Det handlar om att inse att den djuriska hjärnan inte kan få oss att göra något alls. Den har ingen makt över den högre, mänskliga hjärnan. När den börjar bråka ska man snarare iaktta den, höra vad den säger men inte börja argumentera med den. Lyssna och låta tankarna passera, och tillslut försvinner de. Den ger upp när den inte får någon uppmärksamhet.
Det finns inget tankesätt som passar alla (givetvis kan det finnas de som äter av mer psykologiska skäl), men det här passar mig väldigt bra och jag rekommenderar boken till alla som testat att hitta psykologiska orsaker till övervikten men inte lyckats.
Nu ska jag ge mig ut i vårvädret och köra ett gympass. Tjipp!
Gillar
Kommentarer
-
Wow! TACK! Vilken ögonöppnare! Jag har också letat psykologiska orsaker, utan att egentligen finna några. Det här kändes helt klockrent på mig!
Det här kommer jag definitivt att tänka på mer, ignorera den djuriska hjärnan och i stället låta min mänskliga hjärna fatta besluten.
Åh...! Så taggad här nu! Du gjorde min dag!
Ska kolla om boken finns på biblioteket. Tack igen!
-
Vad kul att du tyckte det Maggan! Hoppas boken finns på biblioteket, den förklarar det hela mycket bättre och djupare än vad jag kan göra. Lycka till! :)
-
Vilket positivt inlägg och låter ju väldigt logiskt att det skulle kunna förhålla sig på det viset för många människor
-
Jättebra jobbat!
Grattis till minus!
Pepp 👍!
-
Stort grattis till -10kg.
-
Det var en spännande förklaring på hur hjärnan och våra tankar kan påverka oss. Grattis till att ätit ned dig.
Senast uppdaterad 24 mars 2019 21:09
Logga in för att skriva en kommentar.