icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Försöker hitta balansen när det gäller sömnen, kosten och träningen.
10 december 2011 10:22
3

"Tjockis" forever

Jag läste nyligen Anna Halléns "LCHF-husmanskost" och kände mycket väl igen mig i hennes beskrivning om sitt liv som tjockis. Idag har jag nått min målvikt men jag känner att jag ständigt får jobba för att hålla vikten. De senaste veckorna har jag nu kört LCHF och det verkar som den kosten kan få mig viktstabil. Men det är inte alltid lätt. Nu i veckan var jag ute med jobbkamraterna på restaurang. Jag ville inte hålla på och krångla så det blev till att äta den vanliga menyn. Jag försökte så gott som möjligt att välja rätt men kände inte för att försöka byta ut saker när man är i så stort sällskap. Jag måste erkänna att det var lite svårt för mig att slappna av eftersom jag inte visste vilken effekt ett avsteg skulle ge. Det gick dock bra. Så länge man höll på att gå ner i vikt är det lätt att få stöd, men när man har nått fram verkar det som om många inte förstår att man måste fortsätta att hålla sina nya matvanor. -"Men inte behöver du gå ner mer, du är ju så smal" kan man få höra när man inte vill ta en bulle eller en tårtbit. Mycket i det sociala livet innebär att man ska kunna klara av att äta olika saker. Att försöka gå ned i vikt eller försöka hålla vikten är inte bara en kamp mot ens egna tidigare matvanor utan det är också en kamp för att kunna fortsätta vara social trots de nya matvanorna.

Kommentarer

  • 10 dec 2011 10:25
    Twix
    Mycket bra skrivet, kampen är inte över för att man nått målvikt, den fortsätter för att kunna hålla vikten.
  • 10 dec 2011 10:46
    Jag förstår dig ävenom jag inte är där idag.. att hela tiden få höra att man är "så smal.. otroligt att du kan hålla dig.. inte behöver du tänka på det" drev mig till svåra ätstörningar under flera år och jag var tillslut tvungen att söka hjälp.. jag blev livrädd för att jag skulle lägga på mig något. Jag säger inte att du kommer att hamna i träsket av ätstörningar men det är lätt att detta fokus på mat och vad äta eller inte blir en nojja. Jag upplevde att jag styrdes och samtidigt upplevde jag fullständig förvirring vilket kunde resultera i att jag inte åt på flera dagar för jag kunde inte komma på vad som var bäst.. eller senare åt jag allt och kunde inte behålla något.. Förståelse var det jag behövde. Stöttning och peppning.. någon som gick ut och gick en runda med mig.. snackade lite "skit" bara.. men ofta fick jag höra att det behövde inte jag ju.. Jag hoppas att du också har någon/några "bra" runt omkring dig i din vardag som kan förstå och bli ett bra stöd. Lycka till!!!!!
  • 10 dec 2011 12:03
    Balela
    Håller med mycket ni alla har skrivit. En stor del av motgångarna när man försöker gå ner i vikt beror po motarbetet från omgivningen. Det underlättar inte att socialt umgänge efter en viss ålder händer helt och hålet runt matbordet.

Logga in för att skriva en kommentar.