icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Många vägval, många berg och ännu fler dalar har lett mig hit, igen. Att ha en kropp som jag trivs i, som visar den jag är på insidan, har visat sig vara svårt och en livsuppgift. Varje gång tänker jag att nu jäklar kommer det att fungera, bara jag tar mig upp för det här jäkla berget så kommer jag att lyckas! Insida och utsida kommer att mötas, den jag är och så som jag tror mig se ut kommer speglas på min utsida och visa sig i spegelns reflektion. Och för en allt för kort tid uppfylls min önskan och tro. Det hårda arbetet och den stränga disciplinen ger resultat och vi möts, där i spegeln. Men...så händer något, livet ger mig en hård knuff och jag faller. Faller för frestelsen och utför bergets kant. Det är så lätt att gå nedför, så enkelt och jag märker inget först, tror det är OK, jag kan hantera det. Tills jag landar vid bergets fot, hårt, hårt. Orkar inte klättra igen, fastnar ett tag. Finner så styrkan i att jag inte uthärdar skillnaden, skillnaden mellan utsida och i sida. Drivs av önskan att få mötas. Reser mig upp igen och tar sats. Tar sats för att återigen klättra upp mot toppen.
26 juli 2018 13:12
6

Vallonblod eller ej...

… det är frågan.

Som jag gissar det så har jag inget vallonblod alls, för den här värmen tar knäcken på mig. Varför pratar hon om om valloner nu då? Tja, en anledning kan vara solsting… inte omöjligt alls trots att jag inte varit ute i solen… kanske värmeslag då istället…? Japp så är det nog.

När jag var liten pratade mamma mycket om det här att vissa av oss hade vallonblod i sig, jag tror det var när vi diskuterade att hon och jag hade bruna ögon men alla andra i familjen blå. Förklaringen hon hade var vallonerna som kom och blandade upp de nordiska färgerna med mörkare och varmare färger. Vi var alltid väldigt stolta över våra bruna ögon och sjöng allt som oftast “Leende guldbruna ögon, har jag förälskat mig i… “ Sånt som man får höra när man är riktigt liten, det fastnar liksom och blir till en grundmurad sanning. Skrämmande egentligen, när man tänker på det.

Hur eller hur, om det nu är så att jag ska ha vallonblod i min kropp och därmed ha bruna ögon till mitt blonda hår (OK cendré m gråstänk) och därmed också tåla värmen bättre… tja då har det blivit fel någonstans. Min favoritplats just nu är i fåtöljen framför fläkten. Orkar inte röra mig utanför den, svetten rinner i floder och helst vill jag stå under duschen hela tiden. Men, eftersom det är torrt och vattenbrist så gör jag såklart inte det. När det är som varmast får jag kämpa för att hålla ögonen öppna, är så trött.

Som grädde på moset så har jag fått tillbaka de där underbara (ironivarning!!) klimakterievallningarna. Passande va i den här hettan! Så även när kvällskylan kommer så helt plötsligt väller hettan över mig och svetten rinner. Mesta tiden går jag omkring och känner mig som en Post-it lapp. Kan fastna på alla ytor wink

 

Men, jag har en fläkt, jag bor nära en sjö, vi har AC i bilen om jag måste åka någonstans, och jag har ledigt, behöver inte åka till jobbet och spendera dagen där i den här hettan. Jag kan sitta i min fåtölj och njuta av bordsfläktens svalkande bris. Så ärligt talat, det går ingen nöd på mig alls.

 

Hoppas ni är rädda om er där ute i hettan. Drick vatten och vätskeersättning, vila och försök svalka er när det går.

Kramar från mig och Fläktis laugh

Gillar

Kommentarer

  • 26 jul 2018 14:30

    Jag är halv-portugis så troligen därför som jag tål värmen bra. Fast just nu sitter jag på ett kontor med AC och kan titta på hur de som bor mittemot solar på sina balkonger :-) De sitter inte så länge.

     

  • 26 jul 2018 17:22
    anna54

    Min fläkt hälsar tillbaka🤗. Så tacksam över den

     

  • 26 jul 2018 20:54
    Mabban

    Även jag fick höra, att jag hade vallonblod i mej!!! Min mamma var brunögd och svarthårig, och jag har bruna men var cendre´färgad när jag var liten!! Nu naturliga grå slingorwink

    Jag har släktforskat och det fanns inte en enda droppe vallonblod i släkten. På en kurs sa man, att förr hade alla brunögda vallonblod, för bruna ögon skall inte svenskar, sa's detlaugh

    Sköt om dej och var försiktig i värmenheart

  • 26 jul 2018 21:10
    LissaLo

    På tal om valongener.... Vi hade som grannar en familj där frun hade valongener. Hon kom från ett brukssamhälle dit valoner invandrat  och därav... Hon och dottern har de typiska mörka  och lite utstående ögonen och frun nästan svart hå och dottern mörkt brunt. 

     

  • 27 jul 2018 10:58

    Släktforskade på pappas sida, så långt bak det går att utröna på hans sida har vi hållit oss i Småland med få undantag som gjorde utflykter till Blekinge, Skåne och andra länder wink. På mammas sida blev det svårare, hon var finska och hennes pappa ryss men sen tog det stopp. Men jag får förmoda, utifrån det lilla jag vet om min släkt, att jag är ljusblond, blir aldrig riktigt brun utan mer ljust bronsfärgad om jag lyckas undvika att bränna mig och jag har gråblå ögon att jag saknar vallongener. Spännande det där med slätforskning, historia och rötter. Jag skulle vilja göra samma sak med Oves sida nu, tänk vilket släktträd Paula skulle kunna få laugh

     

  • 28 jul 2018 21:05

    Varmt är det, vattnar minna stakars växter, har fått lov rädda min klipta gran den börjad torka och syrenerna visnade ner de har med fått vatten, ocg själv blir det sjön varje dag 27,5 grader i vattnet.

    Är det kris får det bli lite kyla på luftkondineringen i huset. Nya bilen har häftig klimatanlägning 2-3 min är tempen ner på dräglig nivå utan att vara dragig, mycket bätre en min gamla som var bra den med.

    Har även en fläckt på ute platsen nu för nu blåser det frå det hålet jag har lä av.

    Senast uppdaterad 28 jul 2018 21:06

Logga in för att skriva en kommentar.