icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Många vägval, många berg och ännu fler dalar har lett mig hit, igen. Att ha en kropp som jag trivs i, som visar den jag är på insidan, har visat sig vara svårt och en livsuppgift. Varje gång tänker jag att nu jäklar kommer det att fungera, bara jag tar mig upp för det här jäkla berget så kommer jag att lyckas! Insida och utsida kommer att mötas, den jag är och så som jag tror mig se ut kommer speglas på min utsida och visa sig i spegelns reflektion. Och för en allt för kort tid uppfylls min önskan och tro. Det hårda arbetet och den stränga disciplinen ger resultat och vi möts, där i spegeln. Men...så händer något, livet ger mig en hård knuff och jag faller. Faller för frestelsen och utför bergets kant. Det är så lätt att gå nedför, så enkelt och jag märker inget först, tror det är OK, jag kan hantera det. Tills jag landar vid bergets fot, hårt, hårt. Orkar inte klättra igen, fastnar ett tag. Finner så styrkan i att jag inte uthärdar skillnaden, skillnaden mellan utsida och i sida. Drivs av önskan att få mötas. Reser mig upp igen och tar sats. Tar sats för att återigen klättra upp mot toppen.
21 mars 2018 20:26
3

Trött och RUS

Medicin är bra... om man tar den

Alltså ibland blir jag så himla trött på mig själv! Varje morgon och kväll tar jag medicin. Astmaspray och medicin mot Trigeminusneuralgi. Om jag glömmer Tri-medicinen så får jag skrämmande ont i huvudet, tänk som... när du slår i armbågen "elektriska knölen" och sen multiplicerar du det med 100 och placerar det i halva huvudet istället. Så är Trigeminusneuralgi för mig. Nu äter jag ju medicin så jag har i princip aldrig ont. Sen har jag då astma också... tja, ta medicinen eller annars blir det svårt att andas.

Motivationen till att komma ihåg medicinen borde ju vara hög, men för säkerhetsskull så har jag larm på telefonen också, för att jag ska ta medicinen samtidigt varje dag. Nå, igår kväll tog jag ingen medicin alls, varken astam eller Tri. Hade inte en endaste liten tanke på att jag missat. Annars brukar jag komma på det när jag borstar tänderna eller så, men inte nu. Det har heller inte hänt på jättelänge att jag glömt... kanske berodde det på det.

Nu blev det så att jag vaknade, säkert 10 gånger i natt. Och jag, mitt korkhuvud, fattade inte varför jag vaknade, jag var ju inte kissnödig (skrämmande låg hjärnaktivitet surprise) Jag menar, en gång OK men 10!! Tillslut, kl 4.40 trillade poletten ner och jag knallade ner för att ta min medicin. Men det gick ju inte att somna så klart. Andningen var för kass för det. Så 5.20 gick jag upp och drack kaffe sen åkte jag till jobbet. 

Nu var det ju ingen bra dag för att vara trött. Nationella prov, besök av förälder i klassen, och RUS. För er som inte jobbar längre kan man ju undra om vi har rusdrycker på jobbet... Nix, RUS står för Resultat och UtvecklingSamtal. Alltså mellan mig och bossen.

Men, trot eller ej, dagen har gått jättebra och så även RUSet. Att få uppskattning för sitt arbete är så skönt. Jag menar, JAG tycker ju att det jag gör är bra och jag tycker mig se på eleverna att det fungerar, men att få höra från rektor att man är en riktigt duktig lärare, alltså det är så underbart. Och jag som verkligen älskar jobbet också. Så idag firar jag att jag hittat rätt i livet och hamnat på rätt plats.

Sen blir det en tidigt kväll för nu är jag dödstrött wink

Gillar

Kommentarer

  • 21 mars 2018 20:41

    Tack Pärlemor! Ja, fy bubblan så hemskt det var när det dök upp och innan jag fick min medicin. Funderade allvarligt på att bara kapa av huvudet och kasta bort det.

  • 22 mars 2018 10:01
    Tita

    Grattis till fin uppföljning för din goda insats!! Du verkar helhjärtat gilla ditt jobb!!

    Krya på dig och så får du hitta på ytterligare ett sätt att bli påmind om dina tabl. 

    Pepp till dig!

  • 22 mars 2018 20:11

    Tack för era kommentarer Pärlemor och Tita heart

    Som tur är blev det inte så farligt med Trigeminusen, och nu kommer jag ihåg medicinen igen... lärde mig av misslyckandet... hoppas det håller i ett tag nu!

    Jag äter någon slags epilepsimedicin, Gabapentin, ingen hög dos men tillräcklig. Utan den skulle jag ... nix vill jag inte tänka på. Nu har jag ju medicinen så då behöver jag inte tänka på det. Bara komma ihåg att ta den.

Logga in för att skriva en kommentar.