icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Många vägval, många berg och ännu fler dalar har lett mig hit, igen. Att ha en kropp som jag trivs i, som visar den jag är på insidan, har visat sig vara svårt och en livsuppgift. Varje gång tänker jag att nu jäklar kommer det att fungera, bara jag tar mig upp för det här jäkla berget så kommer jag att lyckas! Insida och utsida kommer att mötas, den jag är och så som jag tror mig se ut kommer speglas på min utsida och visa sig i spegelns reflektion. Och för en allt för kort tid uppfylls min önskan och tro. Det hårda arbetet och den stränga disciplinen ger resultat och vi möts, där i spegeln. Men...så händer något, livet ger mig en hård knuff och jag faller. Faller för frestelsen och utför bergets kant. Det är så lätt att gå nedför, så enkelt och jag märker inget först, tror det är OK, jag kan hantera det. Tills jag landar vid bergets fot, hårt, hårt. Orkar inte klättra igen, fastnar ett tag. Finner så styrkan i att jag inte uthärdar skillnaden, skillnaden mellan utsida och i sida. Drivs av önskan att få mötas. Reser mig upp igen och tar sats. Tar sats för att återigen klättra upp mot toppen.
24 februari 2020 11:57
11

Tillbaka igen, efter ytterligare ett år

Här är jag igen... ytterligare ett år har gått och nu har jag firat 51. Vikten är åt helvete, är tillbaka som mitt stora feta jag. Känner mig självsäker och trygg i mig själv, psykiskt, men samtidigt känner jag mig obekväm i min kropp. Det är konstigt... har märkt efter alla dessa år att det finns en gräns. Min ligger någonstans på 130-133 kg. Om jag passerar dessa kilon så är det inte längre tryggt och OK, då mår jag dåligt, blir orolig och obekväm. Detta trots att jag inte väger mig så egentligen borde väl måttet vara i cm.

I helgen var jag på en bussresa till huvudstaden. Teaterresa med en kompis där vi såg "En värsting till syster" som var suveränt bra. Vi gick på stan också och gjorde av med pengar, åt på restaurang och drack drinkar. En fantastisk helg helt enkelt. Men bussresan är inte så bekväm när man har så stor övervikt och dessutom långa ben. Det är trångt och mina knän värker av att inte kunna sträcka ut. Jag känner mig ivägen när folk ska gå förbi. Att gå på stan skrämde mig, ont i hela kroppen och totalt utmattad, av egentligen ingenting. Hjärtklappning och kallsvettig. Minns att jag tänkte "Nej, jag vill inte ha hjärtinfarkt i Stockholm, inte ligga på sjukhus här, vill hem". Galen tanke men ändå... så mycket rädsla i dessa tankar.

Och vart är det jag vänder mig när jag blir rädd, orolig och behöver stöd? Jo till er på Matdagboken, alla mina vänner här. Jag har kikat runt på andra alternativ men ingen är så bra som denna. Visst, den kanske har mer avancerat hemsida eller mer funktioner i appen men de har inte det här... möjligheten att stötta varandra. Det här är rätt för mig!

Min tanke nu är att köra igång en kickstart igen, antingen en "riktigt" här eller också bara genom att leta recept och välja en veckomeny... har inte bestämt mig där än. Men också att registrera min mat och väga mig. Hela mitt jag skriker i motstånd mot att registrera maten men jag vet att det är enda sättet att klara detta. Har försökt utan och det fungerar inte helt enkelt.

Idag är en bra dag att ta tag i mitt liv. Solen lyser, jag har haft en jättebra helg (trots lite skrämskott) så nu är det dags igen. Sen tar jag en dag i taget och ser vad det blir av det hela. En dag, ett steg eller en stund i taget... mot ett hälsosammare liv.

Ha en skön måndag mina vänner heart

Gillar

Kommentarer

  • 24 feb 2020 12:29

    Välkommen tillbaka!

    Jag minns en flygning när jag vägde som mest, det var så trångt och jag fick svårt att andas. Hade bmi på 39 då. Visst är det roligt att gå ner i vikt även för utseendets skull, men den största vinsten för mig är hälsovinsten. Men så sent som för några veckor sedan fick jag lite oro när jag skulle sitta i baksätet på en bil med två andra, jag hade glömt bort att jag sedan några år är normalviktig. 

  • 24 feb 2020 13:35
    gittan52

    Kul att du är tillbaks men tråkigt vad gäller anledningen.

    Nu hoppas jag att du inte slutar blogga utan fortsätter, oavsett vilka val du gör och hur det går.  wink

  • 24 feb 2020 14:59

    Tack ska ni ha!

    Gittan, jag ska försöka men livet slänger olika saker framför fötterna på en och ibland måste man välja andra saker att ta tag i först, framför bloggandet och då finns inte riktigt orken. Men jag ska försöka så gott det går :-)

    Känns skönt att vara här igen smiley

  • 24 feb 2020 15:02
    aregnisw

    Välkommen tillbaka Kicki det var nog ett bra beslut du tog. Pepp pepp o lycka nu till med allt yes

  • 24 feb 2020 15:24
    Bella50

    Halloj...så " fröken" är tillbaka...( du jobbar som lärare om jag minns rätt🤔)

    Jag gillade dina trevliga inlägg. Välkommen och varmt lycka till. Ta ett steg i taget nu så kommer detta gå bra👏👏

  • 24 feb 2020 15:28
    piaan55

    Välkommen Kicki

    vi är många som är kvar och kämpar med viktresan. 
    vi hörs. Lycka till. Skickar lite pepp från västkusten. ☘️☘️☘️

  • 24 feb 2020 15:45

    Tack så mycket allihop. Det är så härligt att ni är kvar här heart

  • 26 feb 2020 08:22
    Jessand

    Välkommen tillbaka och lycka tillsmiley

  • 27 feb 2020 06:28

    Är i samma sits som du, Kicki frown tillbaka och viktkurva nedåt har dröjt...

    Men att vi är här nu igen och kämpar vidare är grymt! 💪🏼🤩

    Ska uppdatera profil och blogg. Försöka göra en bra dag i taget till många bra dagar och veckor..

    Nu kör vi vidare! 👍🏼Ha en fin dag! 🌷

    Hej från Helen smiley

  • 27 feb 2020 17:42
    klaraelv

    Roligt att se dig igen, även om det är mindre roligt att vi är större än tidigare.

  • 1 mar 2020 18:07

    Härligt att se dig också klaraelv laugh Jag tänker som så, även om vi är större nu så har vi inte gett upp än, det är först när man ger upp, som man har förlorat.
    Peppkramar till dig heart

Logga in för att skriva en kommentar.