icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Många vägval, många berg och ännu fler dalar har lett mig hit, igen. Att ha en kropp som jag trivs i, som visar den jag är på insidan, har visat sig vara svårt och en livsuppgift. Varje gång tänker jag att nu jäklar kommer det att fungera, bara jag tar mig upp för det här jäkla berget så kommer jag att lyckas! Insida och utsida kommer att mötas, den jag är och så som jag tror mig se ut kommer speglas på min utsida och visa sig i spegelns reflektion. Och för en allt för kort tid uppfylls min önskan och tro. Det hårda arbetet och den stränga disciplinen ger resultat och vi möts, där i spegeln. Men...så händer något, livet ger mig en hård knuff och jag faller. Faller för frestelsen och utför bergets kant. Det är så lätt att gå nedför, så enkelt och jag märker inget först, tror det är OK, jag kan hantera det. Tills jag landar vid bergets fot, hårt, hårt. Orkar inte klättra igen, fastnar ett tag. Finner så styrkan i att jag inte uthärdar skillnaden, skillnaden mellan utsida och i sida. Drivs av önskan att få mötas. Reser mig upp igen och tar sats. Tar sats för att återigen klättra upp mot toppen.
23 april 2018 19:20
5

Små försiktiga steg, känner mig fram...

... tar varje stund i taget och kollar att det känns ok, innan jag tar nästa steg. Vad säger man? "Som att gå på nattgammal is". Lite så är min hälsa just nu. Jag har inte energikraschat någon mer gång, bara den enda. Har vågat mig på några försiktiga promenader och det har gått bra. Men jag vet ju hur jag kan vara, ivrig utan tålamod "NU KÖR VI!" typ... och det är väl kanske inte riktigt rätt approach idag 😉

Det är lite konstigt faktiskt… när jag nu tänker på det… för, på jobbet då är jag tålamodet personifierat, i klassrummet. En sak i taget, lugnt, stilla, tydligt, metodiskt, skynda långsamt. Men det är ju när det gäller mina guldklimpar. Med mig själv… inget tålamod alls *suckar*

Nå, nu har jag tydligen hittat det där lugna även mot mig själv… eller också var det helt enkelt bara att min kropp skrämde skiten ur mig 😉 Det kan ju behövas ibland.

Sedan 8veckor tipsade mig om energikonto så har jag börjat tänka så. ”Hur mycket kostar det här på kontot?” och så vidare. Det är faktiskt väldigt bra och ett tydligt sätt för mig att känna efter och vara medveten. Om jag haft en mysig dag på jobbet med mina elever och inga möten så kan jag laga maten när jag kommer hem. Har jag däremot suttit i mängder av möten så blir det soffan direkt och min stackars älskade fantastiska sambo lagar maten. Möten är verkligen energitömmande!! Framförallt sådana där möten som liksom går i cirklar… ni vet man kommer liksom inte framåt. Nästan som sådana där mardrömmar när man försöker springa och kroppen rör sig i slow-motion.

Men stunderna i klassrummet, med mina godingar, de ger energi, mängder och där känner jag att jag mår toppen. Det är så härligt nu, vi blandade ju runt våra elever inför åk 4 och det var lite jobbigt för både dem och oss fröknar innan vi testat klart och sen lärt känna varandra. Den gruppen jag hade innan var så himla lugn och go. De jobbade hårt och hade koll på mål mm. Men.. efter att ha haft lite diskussioner om ditten och datten så känner jag att det här gänget är, om inte riktigt, så nästan framme där också. Vilket är fantastiskt med tanke på att de har att jobba med.

 

 

Däremot så vibrerar hela skolan, tja stan, av enormt negativa vibbar just nu. KS (Kommun Styrelsen) har presenterat den nya budgeten för 2018. Den är verkligen ett skämt!

Våra elever, som har jättejobbigt socialt och är totalt 52 stycken ska delas in i två grupper istället för 3 (vi har ju bara ägnat hela våren åt att dela in dem i 3 grupper!!). De blir då 26 elever i varje klass och 3 av dem har utåtagerande ADHD utan impulskontroll… två av dem har assistenter. De ska också bort. Vi har inte råd med klasslärare och inte heller med assistenter. Men… (detta är bästa biten) det ska inte påverka deras kunskapsinlärning. Ytterligare en klass, där man kunnat undvika assistenter genom att hålla grupperna små, ska också slås ihop, de blir 27 i varje grupp. Jag tror det är så att kommunen vill bygga en ny ishall… och det kostar ju pengar vet ni…

Strejken är nära ska ni veta. Våra stackars, stackars, barn som kommer i kläm. Så det är inte kul att vara lärare i den här staden ska ni veta. Här är man inte vatten värd, och tydligen inte heller våra barn. Jag tycker det borde finnas någon på KS som har egna barn som går i skolan… som förälder måste man ju gå i taket.

Så, det är ganska svart runtomkring mig på jobbet. Här hemma har jag världens mest underbara sambo som stöttar och bär. Vilken jäkla tur säger jag bara!

Viktmässigt går det fint, jag tuffar på neråt och trots att kolhydratdjävulen inte är så jättelångt borta så klarar jag att säga Nej tack till både fredagsfika och annat fika. Däremot har det blivit lite för mycket jordnötter och mörk choklad, så det blir bannlyst här hemma ett tag.

 

Ha det bäst mina goda fina vänner heart

Gillar

Kommentarer

  • 23 apr 2018 19:48

    Åh finaste Kicki47, jag blir så ledsen över  din stads KSs prioritering. Nej, man får inga röster i valet av välmående och harmoniska lärare och elever. Kan du inte skicka det mesta av ditt inlägg till KS? De kanske inte inser vad som sker eller så har någon presenterat ett förslag som verkar annorlunda i teorin än vad effekten blir i praktiken? Ingen vettigt funtad person kan göra så här! Det borde finnas en ” Maslows behovstrappa” i politik också! 

    Jag blir å andra sidan så glad över att du får energi av dina ”guldklimpar” och stöd av din man ( berättar du för dem vad du skriver till oss? Gör det!).

    Dessutom kanon att du kan kontrollera ätandet av ” gottis ” när du är trött, frustrerad osv . För mig skulle det tidigare vara en klockren situation att äta fel. Vi har precis samma saker hemma ibland som äts upp snabbt: jordnötter och mörkchoklad, gärna med Tranbär i... är en oslagbar kombo.

    Massor av pepp och hejarop ! 🤗🤗🤗

  • 23 apr 2018 21:07

    Tack Ackhs! Vi har skrivit en massa konsekvensbeskrivningar som ska upp. Något annat vill de inte ha. Men pressen går varm här, jag har själv skrivit en insändare om hur jag verkligen älskar mitt jobb över allt annat och trivs att jobba här, men nu känner jag mig tvingad att byta jobb, byta kommun. Jag fattar inte vad de tänker på, på ett valår!! 

    Jag berättar en del... kanske inte allt men att de är guldklimpar och att de gör mig glada och ger mig energi, det berättar jag. Och för min man... ja... han vet, han får höra dagligen vilken fantastisk man han är och hur jag uppskattar stödet. Han vet och han förstår. Vi turas liksom om, ett tag var det han som behövde hjälpen och stödet, nu är det jag.

    Jordnötter och mörk choklad är sååååå gott. Jag gillar med lakritssmak... mmm.. men. Nix, nu sätter vi stopp ett tag för det laugh

    Kramar laugh

  • 23 apr 2018 22:08

    Så hög igenkänningsfaktor! Har en egen ”gubbe”   som jag sannolikt gjort nåt väldigt bra i ett tidigare liv för att få förtjäna. Vi kompletterar och lyfter varandra när det svajar....

    ...och så lakritsen, gärna saltkakrits och mandel men det har jag inte smakat på sedan  februari ...

    Önskar dig en bra morgondag och lagom stora uttag på energikontot!💪🏼💕🖊

  • 24 apr 2018 07:13
    Bella50

    Både bra och dåligt i detta inlägg. 

    Bäst är att DU mår bättre. Det gagnar alla i längden 👏👏

  • 24 apr 2018 08:49
    LissaLo

    Kram till dig heart

    Jag bara säger : hur kan de ????!!!!

     

Logga in för att skriva en kommentar.