Nära den #¤%&/ väggen :-(
Fy och blä... nu märker jag av att varken jullov eller sportlov fick bli den återhämtningsperiod som behövs för att orka. Nu är orken slut... och det jag upplevde i fredags, då jag energikraschade, finns fortfarande kvar i kroppen. Inte för att jag hade trott att det skulle gå över så där direkt... jag vet ju vad jag har att göra med här.
Just nu jobbar jag när eleverna är i skolan, för att suga åt mig deras underbara givmilda och varma energi och sen åker jag hem och vilar. Idag var jag dock rastvakt och det var tufft, eftersom det inte fanns ork att gå de turer som jag ska gå. Som tur är kunde en kollega byta av mig.
Men det är konstigt egentligen... hur man funkar alltså... idag på morgonen kom en kollega in i mitt klassrum och frågade hur läget var mm. Sen kom en till in och vi pratade lite medan jag fixade med annat. Efter ett tag kände jag att nu börjar det bli för mycket, jag deltog inte längre utan de pratade med varandra. Så tillslut sa jag att tyvärr men jag måste be er gå ut ur mitt klassrum och fortsätta diskussionen någon annanstans om jag ska orka dagen. Inga problem, för dem, de visste ju läget. Men detta handlade om ... kanske 10 minuter, sen orkade jag inte mer.
Därefter körde jag 5 timmars undervisning med eleverna, visst lite rast och så, matsalsvakt och rastvakt men ändå. Under 5 timmar umgicks jag med elever. Och jag blev bara piggare och piggare hela tiden. Tillslut kände jag, när det var dags att säga hej då för dagen, att det här var ju inte så illa ändå... jag mår nog bra egentligen. Jag gick in i klassrummet och plockade undan, fixade lite och grejade inför morgondagen. Sen gick jag in i lärarrummet och pratade med några kollegor och PANG så kom huvud"värken" tillbaka, trycket vid tinningarna och känslan av att jag inte orkar lyssna mer. Är inte det konstigt! Att undervisa är inte en picknick precis, det är många bollar att hålla i luften och att gå rastvakt samt vara matsalsvakt är inte heller enkelt eller speciellt tyst.
Kan det bero på att barnen verkligen sprudlar av energi och delar med sig av den, medan vi vuxna kanske mer... stjäl av energin... eller...?
Många säger att jag borde vara hemma, sjukskriva mig, vila. Men... jag mår bättre av att vara med eleverna 5 timmar än att vara hemma så vilket är egentligen bäst för mig? Min kropp säger barnen, undervisningen skippa resten, möten och annat. Läkare mm säger, stanna hemma, vila.
Knepigt det här.
En sak som tyvärr är ansträngande är att läsa på datorn. Så era bloggar kan jag inte läsa, inte så många iallafall, som det är just nu det gör mig ledsen för jag älskar att höra vad ni tänker, funderar och hur det går för er. Men, jag kommer igen framöver. Att skriva lite känns bra, vill ju inte förlora kontakten med er helt
ni är min livlina.
Om en dag är det påsklov och då kan jag slappna av, med familj och vänner. Förhoppningsvis går det åt rätt håll då och jag får tid att återhämta mig bättre.
Ta hand om er mina vänner
Kommentarer
-
Du får ta det i den takt du orkar, vi finns kvar när du tittar in.
Ta hand om dig ❤
-
Jag känner igen mig lite då jag också känner mig utmattad men ryckvis på jobbet kan jag bara köra på, ibland många timmar eller till och med en hel dag men sen efteråt väller mattheten över en igen. Kanske det är adrenalin man får så man klarar av att anstränga sig ett tag men att verkligheten sedan kommer ikapp en när man känner efter. Ibland kan jag knappt ta mig hem innan jag kraschar, måste lägga mig ned och vila, så utmattad och jag hinner inte återhämta mig. Men på jobbet är jag på möten och gör massa saker men jag märker att jag inte är mig lik, jag har inte samma ork på jobbet heller. Det är inte bra att pressa sig och jag funderar på att sjukskriva mig. Har tagit ut lite extra ledigt nu senaste tiden och får lite mer perspektiv. Det är inte värt det om man går in i väggen på riktigt. Problemet är då man tycker jobbet är kul, det är svårt att inse att det kanske inte funkar att jobba just nu. Hälsan måste komma först. Sköt om dig!
Senast uppdaterad 28 mars 2018 20:58
-
💖💞💖
-
Se till att ta hand om dig. Kram
-
Tänker att även sånt som är roligt och ger mycket ändå tar energi.
Människor som bränner ut sig gör det inte endast av tråkiga, jobbiga arbeten, händelser, människor och miljöer. Det som ger en kick för stunden kan ta mat än det ger i det långa loppet.
Jag brände ut mig på mitt drömjobb, till exempel.
Sen kanske arbetsmoralen går in också och slår på autopiloten som klarar allt galant medan motorn är på väg att börja brinna. ?? Bara spekulerar, men vill säga var rädd om dig!
-
Ha en skön helg och ett mysigt påsklov, var rädd om dig och mys med de du har omkring dig, Kram
-
Jag tycker inte det är konstigt alls att det fungerar så länge du är sysselsatt med det som ger dig energi. Samtidigt tar det på dina krafter hela tiden och jag tror inte att det här är något som du kan vila bort under en helg.
Du har tidigare skrivit om din frustration över kollegor som du inte tycker jobbar på ”rätt sätt” och du vill ha koll på det mesta. Sådant sliter på dig mer än du kanske anar.
Du oroade dig nog en del för vad som skulle hände i höst också, vilket du nu vet.Du har varit förkyld 2 ggr redan i år. Nu kan man visserligen råka ut för baciller även när man inte är skör, men min erfarenhet är att de gärna ger sig på personer som är på väg mot utmattning oftare.
Jag har följt din blogg sedan du startade i år och jag har känt igen mig i så mycket av det du skrivit. Kanske för att jag själv gått in i den där väggen 2 ggr och faktiskt har varit på väg att göra det nu också, trots att jag är pensionär och kan göra vad jag vill med all min tid.
Jag tror att, även om du tycker det är härligt med dina timmar tillsammans med barnen, så själv det samtidigt en hel del av den energin som du behöver för att tanka dina batterier.
Namnnamns kommentar skriver jag under på! För mig var det precis så.
Ju längre du låter detta gå, desto längre tid kommer det att ta för dig att återhämta dig. Och väldigt sällan är det läge att gå tillbaks till samma arbets- livsstil som innan.
Om ni har företagshälsovård så tycker jag absolut att du ska ta kontakt med dem snarast. Om inte så hoppas jag att du kontaktar närmaste vårdcentral, för denna situation är oftast något som vi behöver hjälp med att komma ur.
-
Håller helt med övriga även om jag inte varit i närheten.
Bli lite EGO nu...be om hjälp...meditera....vad som helst som du blir glad av.
Var rädd om dig själv 💞🐣
-
-
Visst är eleverna energigivande och roliga, men det är inte de som är ditt liv! När kroppen kraschar rejält så tåler du inte ljudet av barn alls eller att det är flera stycken som rör på sig samtidigt. Du kommer eventuellt också tappa bort deras namn. Din familj och du själv känner inte igen dej när ditt huvud har en fart som vore den fylld av sirap och du reagerar negativt på alla intryck. Klassrummet må bli kaos ganska snart om du inte är där, men det kan du ändå inte göra något åt ifall du kraschar rejält. Stoppa dig själv innan kroppen gör det åt dej! Ta nu rådet från duktiga högstadiefröken och ta dej till företagshälsovården och be om hjälp!
-
Ta hand om dig!
Glad påsk! 🐓🐣🐤🐥!
-
Tack allihop för er omtanke, om ni bara visste hur mycket det betyder
När det gäller vård så har jag redan kontaktat vårdcentralen, för ett tag sedan, eftersom jag kände att det var på väg åt fel håll. Så jag går hos psykolog, nu blev det ett glapp i besöken på grund av att jag blev sjuk, men den 16:e är det dags igen. Jag har också pratat med min rektor om min situation och hon är införstådd med allt. Jag har också förklarat för mina kollegor och de gör vad de kan.
När det gäller det som både namnam och Gittan52 nämnde, att även roliga saker tar energi. Ja, det är sant och därför har jag dragit ner även där. Just nu vilar jag hela tiden, förutom de korta stunder jag varit på jobbet. Och dit har jag gått eftersom än så länge har det fungerat. Det kan definitivt bli förändring på. Dessutom är det ingen vits med att jag går till jobbet och gör ett halvdant jobb, bättre att jag är hemma så de får en vikarie som gör ett ordentligt jobb.
Som det är nu så tar jag en stund i taget, hur lång stunden är kan vara olika. Jag lever i nuet och lyssnar på min kropp.
Tack allihop för att ni finns och kommentrar. Det som jag gillar mest med er är att ni är ärliga. Ni säger sådant som måste sägas, även om det kanske inte är vad jag vill höra. Och DET är den bästa hjälpen av alla.
-
Har du kollat hormoner och sköldkörteln? En vän till mig blev utbränd för många år sedan. Nu har hon på senare år fått veta att hon egentligen lider av Hashimoto. Det var inte VC som hjälpte henne utan en privat läkare kunnig inom detta område. Hon ät rätt upprörd för alla år som gått förlorade. Även barnen visade sig ha förändringar i sköldkörteln. Nu när alla har fått rätt medicin verkar deras liv ha ändrats sig totalt. Sonen behöver till exempel inte längre behandlas för depression.
-
Krya-påsk-kram 💗🐣💐
-
LUAL nej, det har jag inte tänkt på . Ska ta upp det när jag träffar min läkare nästa gång... Hashimoto... låter som en japansk bil
Lätt att komma ihåg. Jag vet att just sköldkörteln kan ställa till det för många... mamma har lite vajsing med den så det kanske inte vore dumt att kolla upp. Tack för tipset!
Bella50 Tack vännen, detsamma till dig
Logga in för att skriva en kommentar.