icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Många vägval, många berg och ännu fler dalar har lett mig hit, igen. Att ha en kropp som jag trivs i, som visar den jag är på insidan, har visat sig vara svårt och en livsuppgift. Varje gång tänker jag att nu jäklar kommer det att fungera, bara jag tar mig upp för det här jäkla berget så kommer jag att lyckas! Insida och utsida kommer att mötas, den jag är och så som jag tror mig se ut kommer speglas på min utsida och visa sig i spegelns reflektion. Och för en allt för kort tid uppfylls min önskan och tro. Det hårda arbetet och den stränga disciplinen ger resultat och vi möts, där i spegeln. Men...så händer något, livet ger mig en hård knuff och jag faller. Faller för frestelsen och utför bergets kant. Det är så lätt att gå nedför, så enkelt och jag märker inget först, tror det är OK, jag kan hantera det. Tills jag landar vid bergets fot, hårt, hårt. Orkar inte klättra igen, fastnar ett tag. Finner så styrkan i att jag inte uthärdar skillnaden, skillnaden mellan utsida och i sida. Drivs av önskan att få mötas. Reser mig upp igen och tar sats. Tar sats för att återigen klättra upp mot toppen.
7 februari 2018 17:52
9

Kontrollbehov och sjukdom är inte kompatibla

Det där med att ha ett kontrollbehov utan dess like och sedan bli sjuk och ligga hemma, det är ingen höjdare i mitt sinne sad Sedan mötet med väggen har jag jobbat med mitt kontrollbehov men ibland så har jag svårt att släppa. Jobbet är, såklart, en sådan sak. Jag har tränat på att släppa och det har gått bra. Just nu är det problematiskt eftersom vi har det lite jobbigt och mycket just nu och då kickar autopiloten igång och då handlar det om att jag "tar tag i" saker och ser till att det blir gjort, hellre än att det glöms bort eller inte blir av. Att delegera, just nu, tar för mycket tid och energi. På det sättet har jag tagit tag i, tagit tag i och tagit tag i...

Det här är inte bra och inte hälsosamt. Mitt arbetslag vänjer sig såklart vid att jag gör och tar tag i. Och jag vänjer mig vid att få det så som jag vill ha det. Och det är där vi har lilla kruxet. För nu ligger jag hemma och ska bara vila. Och om jag ska vara ärlig, och det är vi ju, så beror min sjukdom förmodligen inte bara på förkylning, även om den är trist, men också på att kroppen är slutkörd av för mycket... tja för mycket "tagit tag i". Och nu när jag ligger här i soffan och snörvlar så är det mina jobbarkompisar som får ta tag i saker och ... tja ni vet... de gör inte riktigt så som jag skulle gjort och då blir det plötsligt väääääldigt jobbigt. 

En del kanske känner igen det här från hemmet också. En liten liknande historia (metafor) från min familj: Min syster var mammaledig med sitt tredje barn och nu skulle pappan vara hemma, med de tidigare barnen fanns inte pappaledighet så detta var nytt. Det sista hon säger innan hon går till jobbet är: "Bara så du vet, huset ska se likadant ut när jag kommer hem som det brukar vara när jag är hemma. Det betyder att du måste dammsuga hallen och plocka undan alla skorna, varje dag!" Hänger ni med i metaforen? Allt skulle vara precis som hon ville ha det, fast hon inte bestämde över den saken just nu. Jag kan säga att dammsugningstekniker var ett hett ämne under just den här perioden. Vilket sätt som var rätt och vilket som var fel.

Så, nu sitter jag här hemma och strider med att släppa taget, låta andra bestämma utan att jag kommer med mina åsikter. Det är svårt kan jag säga! Det här är definitivt inte min starka sida sad Det jag märker är att min gamle ovän, Kolhydratdjävulen, nu har satt sig tillrätta på axeln igen, nära örat så att jag inte ska missa en enda viskning. Han tycker att jag allt kan trösta min frustrerade själ med lite godsaker, popcorn, jordnötter eller annat smaskigt. Det där med att hålla diet, det kan jag göra sen, någon annan gång. 

Jahapp, jag som klarat mig så bra trots förkylning, nu kommer detta också Men, jag säger bara bestämt till honom "JAG VÄGRAR!!" Så det så. Fajten är inte över men den här ronden vann jag.

Och när det gäller jobbet, jag släpper detta. De är lika mycket proffs som jag så de får sköta detta. Jag är sjuk och ska dricka varmt och vila under filten. Så det så! 

Kommentarer

  • 8 feb 2018 06:34
    Arrietty

    Det där tycker jag är en jättesvår fråga utan ett bestämt svar. För visst gynnas mitt välmående av att jag får "ha det som jag vill ha det" men kanske är mina krav på hur det ska vara onödigt stränga? Nu vet jag ju många som ska in och röja i saker som de berörs väldigt lite av (hur andra parkera bilar, hur andra skottar snö, hur andra planerar sin väg genom livsmedelsaffären...) så det primära är kanske att se över vad som är viktigt "på riktigt" och förenkla för sig där?

    Njut av vilan!

  • 8 feb 2018 06:51

    Du har bra insikt så det här kommer du att klara. Passa på att skämma bort dig nu när du är hemma. De andra kommer att fixa det även om det kommer att vara jobbigt för dem. Jag förstår mycket väl att det märks direkt när en lärare är borta. Man kan ju inte direkt lägga eleverna på en hög för att ta itu med senare wink

  • 8 feb 2018 07:26
    gittan52

    ”de gör inte riktigt så som jag skulle gjort och då blir det plötsligt väääääldigt jobbigt” – vilken perfekt sammanställning smiley

    Och jag ler väldigt igenkännande!

    Det tar tid för oss kontrollfreak att inse att saker och ting kan utföras på en mängd olika sätt och på olika tid och att vårt sätt att göra det inte alltid är det bästa.

    Vad händer om du släpper taget och låter de andra bestämma utan att delge dem dina åsikter?

  • 8 feb 2018 08:47

    Arietty Ja det finns ju olika personligheter och tur är väl det :-) Men som tur är har jag aldrig varit sådan som ska påverka och blir galen på andra på det sättet, det är mer mitt jobb som jag vill ha på mitt sätt. Och det skulle ju vara OK om jag jobbade själv men nu jobbar vi i arbetslag. Och mitt arbetslag såg mig som ..."Räddaren" när jag kom till dem. Ingen aning om varför eftersom de har betydligt mer erfarenhet än vad jag har. Men det är ganska jobbigt att vara den som ska rädda och därmed fixa. Och då blir det att jag tar tag i saker och styr. 

    LUAL Ja, de kommer säkert att klara det. Förhoppningsvis blir det inte merjobb när jag kommer tillbaka bara... Men jag ska skämma bort mig, har stängt av jobbet nu i form av mail och meddelanden. Ha ha jag kan se en hög med mina 9-10 åringar... de skulle tycka det var jättekul! Ha ha men inte bli kvar länge. Tyvärr finns det annat som läggs på hög istället, det som är runt omkring. Men det tar vi sen, nu ska jag lata mig och bli frisk.

    gittan52 Vet du, jag har provat det mer och mer. Problemet är, att då händer inget!!! Och det gillar inte jag. Men jag jobbar på det, att få bort att jag måste styra så jag backar mer och mer. Mycket för min egen hälsas skulle men också för att de ska ta tag i saker. Vi får se hur det går...

  • 8 feb 2018 10:05
    Alzarin

    Släpp jobbet! Lätt att tipsa om, jag vet ju att det inte alltid är så lätt att släppa. För mej tog det månader och nu struntar jag faktiskt i hur det går där. Vaknar inte längre på nätterna med jobbtankar och hjärtklappning.

    Tror att de flesta som råkar ut för utmattning är kontrollerande och ambitiösa prestationshjärnor som glömmer sin egen återhämtning och kroppen har många listiga knep för att få vad den behöver. Förlamning, fejkad hjärtinfarkt eller förkylning? Immunförsvaret blir tydligen också sämre vid utmattning så det kan bli mer och eller längre förkylning än annars.

    Nu får du ta och bädda ner dej, och träna på att vila! Gå sen inte tillbaka till jobbet så fort du kan stå på benen. Nej, det är inte fusk utan kanske behövs för att inte bli sjuk igen.

    Krya på dej!

  • 8 feb 2018 10:19

    Alzarin Bara kloka ord som alltid smiley Precis som du säger, så är det jag måste göra. Och oftast, faktiskt, lyckas jag med det. Det som hände igår var ett ... projekt... kanske man kan säga, som vi jobbar med och i det här fallet så släpper mina kollegor och meddelar mig det och jag anser att vi inte borde göra det än. Det var där kruxet var den här gången. Men, jag bestämde mig för att släppa det och så får vi se när jag är tillbaka på jobbet.

    Nu ska jag bara vila och bli frisk heart

  • 8 feb 2018 10:24
    Alzarin

    Det verkar vara lite slöa kolleger som droppar ett projekt bara sådär. Och visst är det väl knepigt att meddela till den som är sjuk att det rasar för att du inte är här! Stanna hemma ytterligare en dag!

  • 8 feb 2018 19:39

    Godkväll Kicki 

    Hoppas du känner dig bättre och att kolhydratdjävulen åkte ut med huvudet före ( så han inte kan viska flera dumheter)

    Känner igen mig så i det du skriver - man blir "räddaren " och visst, det är ju smickrande för ett kontrollfreak och en prestationsjunkie men gud vad det tär och tillslut klappar man ju ihop - utan att någon sett eller förstått .

    Du som alltid säger ja och fixar , du som alltid kan .....VA ?! ligger DU hemma och VILAR ???

    Önskar verkligen att du har ro att stanna hemma och dels bli av med förkylningen , men också att du har ro att faktiskt känna ro - allt är inte ditt förbannade ansvar , eller som barnet så klockrent säger i någon reklam

    "det är pappas förbannade ansvarsområde säger mamma "

    Låt dina kollegor lösa problemen , det är både nyttigt för dem och för dig !

     

  • 8 feb 2018 19:58

    8veckor heart Som alltid klockrena kommentarer laugh Just det där att ingen sett eller förstått allt man gjort... just det retar mig och gör mig ledsen. Men jag lär mig, sakta men säkert att inte fixa och inte ta på mig allt. Men, som sagt, ibland blir jag förbannad. Men, idag har jag släppt jobbet och det tänker jag göra enda fram till måndag morgon. Och jag har fortfarande vissa saker som jag gett mig "hum hum" (min mammas förkortning på ett fult ord wink) på att inte göra, de får helt enkelt fixa det, annars händer det inte. Så det så!

    Den där kolhydratdjävulen... han är inte så lätt att bli av med. Men han minskar i kraft för varje gång jag säger ifrån wink

Logga in för att skriva en kommentar.