icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Många vägval, många berg och ännu fler dalar har lett mig hit, igen. Att ha en kropp som jag trivs i, som visar den jag är på insidan, har visat sig vara svårt och en livsuppgift. Varje gång tänker jag att nu jäklar kommer det att fungera, bara jag tar mig upp för det här jäkla berget så kommer jag att lyckas! Insida och utsida kommer att mötas, den jag är och så som jag tror mig se ut kommer speglas på min utsida och visa sig i spegelns reflektion. Och för en allt för kort tid uppfylls min önskan och tro. Det hårda arbetet och den stränga disciplinen ger resultat och vi möts, där i spegeln. Men...så händer något, livet ger mig en hård knuff och jag faller. Faller för frestelsen och utför bergets kant. Det är så lätt att gå nedför, så enkelt och jag märker inget först, tror det är OK, jag kan hantera det. Tills jag landar vid bergets fot, hårt, hårt. Orkar inte klättra igen, fastnar ett tag. Finner så styrkan i att jag inte uthärdar skillnaden, skillnaden mellan utsida och i sida. Drivs av önskan att få mötas. Reser mig upp igen och tar sats. Tar sats för att återigen klättra upp mot toppen.
23 mars 2018 18:47
15

Fredag !!!

Veckodagarna nu är intensiva och allt rusar på i en fruktansvärd hastighet... ibland snurrar det alldeles för fort för min smak. Då är det viktigt att hoppa av karusellen och vila. Och det är precis vad jag tänker göra den här helgen, bara vila och promenera och förhoppningsvis njuta av solen.

Idag när jag kom hem från jobbet kände jag mig totalt klubbad. Så fort jag försökte tänka en tanke, eller fundera på något dök det upp en skylt "OVERLOAD" i hjärnan, den blinkade ilsket rött. Så jag har helt enkelt lagt ner tänkandet.

Inte nog med att hjärnan var ur funktion. Det har spridit sig till resten av kroppen också. Tung, seg och trött är min kropp idag. Trots det bestämde jag mig för att ge mig ut på en prommenad eftersom solen lockade så vackert. Men det blev nästan lite otäckt... jag tog mina stavar och knallade iväg och det gick finfint. Jag gick inte fort utan tog det lagom, när telefonen meddelade att jag gått i 15 minuter så hade jag en av mina vändpunkter en bit bort... så jag knallade på lite till. Sen vände jag, det gick tyngre nu, mycket tyngre. Hemvägen blev hemsk då det kändes som om jag inte skulle orka ta mig hem! Jag var inte andfådd eller så men kroppen var så himla tung och trög. Nästan så jag oroade mig för hjärinfarkt eller nåt... Men jag har gjort ett belastningstest och det visade inget då. Med enormt många stopp på vägen lyckades jag ta mig hem, hela promenaden tog 45 minuter och då betyder det att det jag gick på utvägen som tog 15 minuter, tog 30 på hemvägen. Sen har jag vilat i soffan.

Undrar om hjärnans stress kan sätta sig så i kroppen, eller om någon elak bacill hittat in i min kropp...?

Iallafall började dagen bra. Jag hade ett litet snack med min kompis vågen innan jag klev upp och den var på jättebra humör idag laugh

-1,4 kg laugh

Nå, nu ska jag bara njuta av fredagskvällen och god mat. Och sen blir det lugnt och fint resten av helgen, kanske någon kortare promenade men jag tänker verkligen vara försiktig.

Ha en riktigt  skön fredagskväll mina vänner heart

Gillar

Kommentarer

  • 23 mar 2018 19:11

    Kan det inte vara för att du glömde din medicin häromdagen och inte fick sova ordentligt som din kropp nu trycker på vila knappen? 

    Ta väl hand om dig och njut av helgen.

  • 23 mar 2018 21:00
    Bella50

    Gott du tog dig hem till soffan...och varmt grattis till jättebra viktresultat.😄✌️💐

  • 23 mar 2018 22:16

    Grattis till fin viktminskning! Bra att du lyssnar på kroppen.🌷🌷🌷

  • 24 mar 2018 07:46

    LUAL åh vad klok du är! Det är så klart därför som jag har varit så himla trött hela veckan... ibland undrar jag vad som försigår här uppe på kontoret, ibland kopplar det inte wink Det blir ju obalans i hela kroppen länge efter när en sån sak händer... allrahelst nu när man har några år på nacken...

    Bella50 Tack heart Ja, soffan var skön när jag väl kom hem.

    Ackhs Tack så mycket heart Ja jag försöker lyssna men det är inte alltid att vi förstår varandra wink

  • 24 mar 2018 07:49
    Alzarin

    Du har ju beskrivit en överansträngning tidigare, att du är belastad. Jag har efter min kollaps fått försöka hantera det där med energin och sådana där stopp i kroppen kan det bli när energin helt enkelt är slut. Vågar inte gå för långt, hellre framochtillbaka för att inte riskera att få stopp långt hemifrån. I början av min sjukskrivning gick jag bara i trädgården och runt huset för jag visste inte när energin plötsligt ska ta slut, kroppen kunde låsa sig mitt i ett steg, energislut. Nu funkar det att gå längre, brukar vända efter fem minuter.  Mer obehagligt är det när huvet också lägger av, det är inte så långa stunder, men då vet jag inte var jag är och jag kan inte/vågar inte röra mej alls, det bara snurrar. Var rädd om dej! Och hushåll med din energi och se till att vila och få återhämtning så du inte ränner in i väggen, den är hård och ger skallskador 

  • 24 mar 2018 08:17

    Först stort grattis till fint minus på vågen , sen det som är viktigare 

    VAR RÄDD OM DIG !

    När kroppen så kraftfull reagerar och signalerar till dig att den är trött, slut och i obalans måste man lyssna.

    Precis som du beskriver med promenaden råkade jag ut för ett par år sedan , det var som att gå i sirap till slut.

    Jag gick då med appen runkeeper och såg att jag tappade tid för varje km jag gick , kändes som i en mardröm när man behöver komma undan och springa fort men det gick inte....

    Jag fick panik och visste inte hur jag skulle ta mig hem , att  ringa en taxi kom jag inte för mig för hjärnan gjorde inte den kopplingen - hela jag fick en blackout och på något sätt hasade jag mig hemåt.

    Utmattning deluxe !

    PACING - det är det jag måste förhålla mig till nu och bara att acceptera att det är så tar ju tid , men det börjar gå bättre...

    här är en länk om du vill läsa mer

    http://www.rme.nu/om-me-cfs/behandlingar/pacing

    KRAM
     

     

  • 24 mar 2018 08:21

    Alzarin Tack för din omtanke heart Jag har ju också stött på den där eländiga väggen, och skallskadorna har jag med mig och försöker hantera. Men, ibland så kopplar jag inte ihop saker... gissar att det är något slags felvänt försvar att man inte ser tecknena på sig själv, men däremot på andra. När jag var sjukskriven för utmattning var det lika för mig, vågade mig inte och orkade inte längre än möjligtvis runt huset, ibland inte ens det. Trots att jag längtade till skogen där jag kan hämta stryka så fick jag be om att bli skjutsad dit eftersom jag inte orkade gå de 200 meterna. 

    Den här veckan... snarare den här perioden nu, är jobbig på jobbet. Just när man har en 3:a så är det så himla mycket som ska göras och hinnas med. Nationella Prov är bara en sak i det hela. Tid för återhämtning är för kort och eftersom jag varit sjuk både jullov och sportlov, då jag egentligen behöver samla krafter, så är motståndskraften förminskad. Vilket betyder, ta det lugnt!

    Det är konstigt ändå, att jag behöver dig och alla andra fina här inne för att se vad som finns framför näsan på mig. Men så är det och jag är så tacksam över att ni kommenterar och berättar vad ni kan utläsa i det jag skriver.

    Ärligt talat tror jag att ni räddar livet på mig flera gånger i veckan heartheart

  • 24 mar 2018 08:27

    8veckor det jag skrev här ovan till Alzarin gäller även för dig, både dina kommentarer och din blogg räddar livet på mig och får mig att se på mig själv på nya sätt.

    Just det du skriver om att "att  ringa en taxi kom jag inte för mig för hjärnan gjorde inte den kopplingen" Min sambo var hemma och jag kunde ha ringt honom så hade han kommit och hämtat mig... men.. nej, allt jag tänkte på var att komma hem och att det vore väl skrutt om jag inte kunde ta mig hem för egen maskin.

    Nu när jag tänker i efterhand så var det så att magen började säga ifrån också, när jag stretade mig hemmåt. Knip i magen, det är en stressindikator för mig. Jag tror helt enkelt att kroppen kände sig stressad och slut, därav tröttheten i kroppen. Sen gav jag mig iväg på prommenad, vilket bara ökade stressen, när kroppen sa "Lägg av!" så fortsatte jag bara.

    Herre min skapare!! Att jag aldrig lär mig!!

    Nu blir det lugna gatan här hemma, inga måsten bara mys! heart

     

  • 24 mar 2018 08:43
    Bella50

    Ett bra beslut. Ligg på soffan och ” sparka dig trött” ...som man ibland säger 👍💞

  • 24 mar 2018 08:45

    Ha ha ha Bella50 det var ett bra uttryck laugh Det köper jag rakt av heart

  • 24 mar 2018 12:17

    Grattis till fint resultat. Jag tror man inte får glömma att gå ner i vikt är en ansträning för kroppen och knoppen. Lätt att börja ställa krav på sig själv när det går bra, att förvänta sig att bara leverera resultat utan något andrum. Läste ditt inlägg om indianerna, låter som det är det du behöver, låta dig själv komma i kapp, kropp som knopp.

  • 25 mar 2018 09:43

    Palskepp Ja, det är så jag tänker också, det går lite för fort nu tror jag. Även om det är kul så ökar det på stressen i kroppen också.

    Så jag tog beslut igår att på helgerna ska jag äta frukost men fortsätta som förut på vardagarna. Vi får se hur det går.

  • 25 mar 2018 10:33

    Bra att du stannar upp och känner efter.

    Ibland är det lätt hänt att man bara stirrar på siffrorna på vågen och glömmer bort att man gör det egentligen för hälsans skull.

  • 25 mar 2018 11:42

    Precis LUAL de siffror jag stirrade på nu var faktiskt min stegräknare. Jag har satt målet till 6000 steg varje dag. Och därför gick jag ut och gick fast jag egentligen inte orkade och borde vilat. Så siffror, vare sig det är vågen eller andra siffror är farliga om man bara fokuserar på dem.

  • 25 mar 2018 18:22

    Låter bra Kicki☺. Allt är del av vägen dit vi ska.

Logga in för att skriva en kommentar.