icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Många vägval, många berg och ännu fler dalar har lett mig hit, igen. Att ha en kropp som jag trivs i, som visar den jag är på insidan, har visat sig vara svårt och en livsuppgift. Varje gång tänker jag att nu jäklar kommer det att fungera, bara jag tar mig upp för det här jäkla berget så kommer jag att lyckas! Insida och utsida kommer att mötas, den jag är och så som jag tror mig se ut kommer speglas på min utsida och visa sig i spegelns reflektion. Och för en allt för kort tid uppfylls min önskan och tro. Det hårda arbetet och den stränga disciplinen ger resultat och vi möts, där i spegeln. Men...så händer något, livet ger mig en hård knuff och jag faller. Faller för frestelsen och utför bergets kant. Det är så lätt att gå nedför, så enkelt och jag märker inget först, tror det är OK, jag kan hantera det. Tills jag landar vid bergets fot, hårt, hårt. Orkar inte klättra igen, fastnar ett tag. Finner så styrkan i att jag inte uthärdar skillnaden, skillnaden mellan utsida och i sida. Drivs av önskan att få mötas. Reser mig upp igen och tar sats. Tar sats för att återigen klättra upp mot toppen.
25 april 2019 11:36
19

Första steget...

Nu är det dags igen...

Min resa från botten av bergskjedjan mot toppen. Förra gången kom jag inte ens halvvägs mot toppen innan nedfärden började. Jag har funderat mycket på vad för olika orsaker det var som gjorde att jag tappade målet ur sikte. Vilka var dimmorna eller molnen som dolde toppen? För det är precis så det var. Plötsligt kände jag att jag ju kommit så långt att det här var väl jättebra av mig och jag mådde ju så bra. Här kan jag väl stanna ett tag? Eller iallafall unna mig lite lyx och belöning för mitt hårda arbete? Jo, den där lyxen och de där belöningarna var precis vad min gamle okompis Kolhydratdjävulen var ute efter. Han hade legat i bakhåll och bara väntat på rätt tillfälle. Och det kom. 

Det kom i form av kex till osten istället för bara osten. Bröd till frukost för det är ju så bökigt när man åker campingbil med frukosten annars. Smidigt att kunna stanna och ta en pizza när man ändå åker omkring, mysigt också ju och det har jag verkligen förtjänat, eller hur!

Vid det här läget var det just så, belöningar och unnanden. Och visst, jag motionerade väldigt mycket den här sommaren, vi var ute och gick en mängder med vandringsleder både kors och tvärs och en del rakt uppför kändes det som. Så på så sätt så fungerade det ändå. Och det var det som var det stora problemet. För sen kom vardagen, jobbet började och den här terminen visade sig innehålla mycket nytt och mycket ansträngande. Ny klass, nytt arbetslag, ny rektor, nytt undervisningssätt och inga resurser eller assistenter, alls. Vid höstlovet var hela kollegiet knäckta och vi fick kalla in facket. Även rektorerna kallade in sitt fack och det pratades om ett par 66a. Och jag då, mitt i allt detta? Ja, jag är ju sen länge konstaterats en känsloätare av rang. Redan under sommaren hade jag skaffat mig dåliga vanor, som blev sämre och sämre, desto sämre jag mådde. Jag tog kontakt med psykolog, eftersom jag tidigare varit i väggen och nu var rädd att hamna där igen. Jag hade liksom tappat kontroll på var den var... vilket brukar betyda att den är närmre än man tror och hastigt närmar sig ännu mer. Det gav inte så mycket, hon blev mest upprörd över vår arbetssituation och det var mer jag som fick lugna henne. Det blev inte så mycket prat om mig, egentligen... så jag avslutade den kontakten.

Nu hade jag totalt tappat greppet om mathållningen. ALLT stoppades in, chips, godis, kakor... alltsom fanns in min väg eller som jag såg till kom i min väg. Jag fick rutin på fredagar att stanna vid den lilla byaffären för att köpa smågodis och choklad så att jag klarade mig över helgen, naturligtvis gömd för min sambo. Tja, mer behöver jag inte berätta, ni förstår.

Nuläget

Jag har problem med återkommande förkylningar, jag har fått ryggproblem och mitt ena knä värker, samt att jag drabbas av återkommande och djupa depressioner. 
ORSAK: fel mathållning under en längre tid, min kropp är förgiftad! Ingen träning under en längre tid, min kropp är sårbar. Fel mathållning, ständig värk, svårt att sova gör att mitt sinne, min själ också blir sårbar och känslig. Jag vet sedan tidigare att socker ger mig depressioner.

Före påsk bestämde jag mig för att nu får det vara slut. Vi hade huset fullt av folk under påsken, jag med förkylning och dubbelögoninflammation. Så jag sa till min sambo, när alla har åkt hem, då kör vi en fakir, en rejäl rensning.

Så nu sitter jag här, med min trogna matdagbok igen och försöker hitta recept och inspiration men mest kraft att stå emot. För kraft har jag inte just nu. Men jag måste ändra på mitt liv för att få kraft... moment 22. Så med er hjälp och med min sambos hjälp ska jag försöka vända den här gamla slitna skutan. Det är bara JAG som kan hjälpa mig och det tycker jag att jag förtjänar.

Så... wish me luck heart

Gillar

Kommentarer

  • 25 apr 2019 11:54
    gittan52

    Jag önskar dig stort lycka till och hoppas att du tar en dag i taget och låter allt ha sin gång. Det fysiska och det mentala hänger ihop och det gäller att försöka hitta balansen mellan dem, det är i alla fall min tro.

    Det är ju lätt att säga att det här fixar du, för du har ju gjort det förr och du vet hur du ska göra, men då behöver du må bra mentalt.

    Jag hoppas att du kan njuta av den härliga årstid vi har nu, komma ut på kortare promenader, lyssna på fåglarna och se naturen vakna till liv. Då får du i dig en hel del D-vitamin vilket ju inte är fel  wink

    Kul att du är tillbaks hos oss, även om orsaken inte är lika rolig

     

  • 25 apr 2019 11:58

    Pepp i massor till dig, känner så väl igen mig i vad du skriver

    Det går bra ett tag sen faller man tillbaka... 

    Kommer själv köra ännu en omstart, så vi får kämpa på 

    Lycka till <3

     

  • 25 apr 2019 12:11

    Tack gittan52! Det känns skönt att vara här, även om jag inte kommer lägga lika mycket tid här sen förut. Jag försöker minska ner på "måsten" men jag hoppas att detta kommer ge energi, inte ta.

     

    Tack Ann63! Då kan vi ta varandra i hand och hjälpas åt på vägen heart Lycka till du också heartheart

  • 25 apr 2019 16:13
    LissaLo

    Roligt att se dig igen! Även orsaken till din frånvaro inte är så rolig. Men den är dess mera vanlig, tyvärr. Vi orkar en tid men sedan flippar vi ur. Specielltvi med sockertrollet i bagaget  behöver inte mycket innan skutan kantrar..

    Har funderat hur du mår och har det och mina farhågor besannades nu. Alltså en "skitsituation" på jobbet som kan knäcka vem som helst! Undrar hur de bestämmande i kommunen tänker... Om de alls tänker?!! Finns det månne inga riksomfattande lagar om hjälpresurser till skolor ...? Kommunerna verkar ju inte kapabla att sköta detta!

    Men nu har du bestämt dig! Och du kommer att ta kommandot över just din situation! Jag tror på dig! Jag håller alla 👍👍 och skickar massor av pepp! 

  • 25 apr 2019 16:57

    Tack LissaLo!! Ja, jag undrar hur de som bestämmer tänker egentligen. Att bygga relationer med barnen (som vetenskapen säger bara blir viktigare och viktigare för inlärningen) har Skolinspektionen och kommunerna lagt ner, det är fabriker med barnpassning och viss utbildning just nu.

    Men som sagt, nu har jag bestämt mig. Tanken är att ta det en lite, liten stund i taget.

    Tack för 👍, de kommer behövas ❤

  • 25 apr 2019 18:21
    Bella50

    Ta det i lugn takt så ska du se att du kommer igen.

    Du har varit saknad...och nu vet alla vi härinne varför. 

    Inte lätt att behålla viktfokus under din pressade sits.

    Gillar hur du skriver...underhållande och igenkännande läsning.

    pepp från mig

  • 25 apr 2019 20:22
    gasten

    Här är en till som kämpar i motvind.

    Gick ner 22 kg för något år sedan, men det har blivit en del kg uppåt igen.

    När jag slutar registrera maten går jag genast upp i vikt.

    Pepp och lycka till!

  • 25 apr 2019 20:45
    Bella50

    Så är det för de flesta , tror jag...när man tycker att ”- man kan ju detta nu”...har ju fått in ögonmåttet o.s.v. 😬...men att regga ALLT ...gör stor skillnad även för mig.

    Jag vågar friflyga ett par dagar...men passar då på ”att unna mig” , både det ena och andra...med viktuppgång förstås.

    Senast uppdaterad 25 apr 2019 20:46

  • 25 apr 2019 20:50
    gasten

    Men idag har jag registrerat maten och det blev ju förstås på tok för mycket kolhydrater.

  • 25 apr 2019 21:14
    Bella50

     Det beror på vilken sorts kh 🤔

  • 26 apr 2019 08:53
    pralin

    en  till som känner igen  sig, Men de  är  väl påt igen,för de är  ju  bara  en  själv  som kan  fixat. Lycka  tillsmiley

  • 26 apr 2019 10:11
    aregnisw

    Lycka till och här får du alltid experthjälp det vet du sen tidigare. Prova någon kickstart av något slag om du vill komma igång det kanske hjälper bra.

  • 26 apr 2019 12:24

    Tack Bella50gastenpralin och aregnisw heart

    Vad härligt det låter med att ha varit saknad, vilken boost jag fick av att höra det heartheart och jag har saknat er. Även det var en stor sorg när jag insåg att jag inte orkade komma in hit till er. Sen kan jag ärligt erkänna att jag pressade mig lite för mycket där också... "MÅSTE läsa allas bloggar varje dag, MÅSTE kommentera alla..."  Men det är ju liksom det som det hela handlar om här, att läsa varandra och peppa. Men jag ska ta det lite lungnare nu, ta en stund i taget.

    Bella50 och gasten, det där med att registerera är sant, friflygning har en tendens att bli lite vidare än man tänkt sig wink Men som du säger Pralin, det är bara en själv som kan fixa det och visst är vi värda den uppmärksamheten?! 

    aregnisw du har rätt i att här finns experthjälpen och stödet. Så nu är jag tillbaka, lite ojämna besök så här i början men tillbaka är jag!

  • 26 apr 2019 20:28
    piaan55

    Kicki47 du är saknad. Ta en dag i taget. 

    Upskattar att du kom tillbaka till MD. Vi är flera som kämpar med våra vikresor / vikten.
    Det går upp det går ner.  Fler o fler erfarenheter får vi av varandra via Bloggar, Forum eller Grupper. 
    heartsmiley
     

  • 28 apr 2019 08:42

    TACK piaan55  heart 
    Det känns som om Matdagboken är en trygg hamn, hemma liksom. Jag har aldrig känt så förut med ett viktminskningshjälpmedel... om man nu kan kalla Matdagboken för det, känns förringande för den är så mycket mer.
    Ja, vi får se hur det går, jag tar en liten stund i taget.

Logga in för att skriva en kommentar.