icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Många vägval, många berg och ännu fler dalar har lett mig hit, igen. Att ha en kropp som jag trivs i, som visar den jag är på insidan, har visat sig vara svårt och en livsuppgift. Varje gång tänker jag att nu jäklar kommer det att fungera, bara jag tar mig upp för det här jäkla berget så kommer jag att lyckas! Insida och utsida kommer att mötas, den jag är och så som jag tror mig se ut kommer speglas på min utsida och visa sig i spegelns reflektion. Och för en allt för kort tid uppfylls min önskan och tro. Det hårda arbetet och den stränga disciplinen ger resultat och vi möts, där i spegeln. Men...så händer något, livet ger mig en hård knuff och jag faller. Faller för frestelsen och utför bergets kant. Det är så lätt att gå nedför, så enkelt och jag märker inget först, tror det är OK, jag kan hantera det. Tills jag landar vid bergets fot, hårt, hårt. Orkar inte klättra igen, fastnar ett tag. Finner så styrkan i att jag inte uthärdar skillnaden, skillnaden mellan utsida och i sida. Drivs av önskan att få mötas. Reser mig upp igen och tar sats. Tar sats för att återigen klättra upp mot toppen.
8 januari 2018 20:35
2

Första jobbdagen...

...gick över förväntan. Jag lyckades hålla mig ifrån både mackor och godis yes

Jag lyckades också hålla stressen borta idag, vilket jag är otroligt glad för. Den 24 november 2011 gick jag in väggen, med huvudet före. Bröt ihop hos min chef direkt när jag kom på morgonen och blev sen sjukskriven och arbetstränade samt opererade mina knän, innan jag kom tillbaka på 100% i augusti 2013. 

Under året har mycket hänt och den där eländiga väggen har kommit närmre och sen försvunnit längre bort, så närmre igen. Under hösten bad jag vårdcentralen om psykologhjälp och det har jag fått. Trots det stödet.  Innan jul var väggen ett otvivelaktigt faktum. Stressen var skyhög och jag mådde inte bra alls. Under julledigheten tog jag tag i detta. Jag ändrade, tog beslut och styrde upp för att, när jag började jobba igen efter julledigheten, väggen skulle flyttas längre och längre bort.¨

Idag var det många kollegor som redan hade axlarna vid öronen och stirrig blick, redan stressade. Men jag kände att jag hade koll, jag tog det lugnt och vägrade låta andras stress påverka mig. Det kändes som en seger smiley 

Maten är ju en stor del i att må bra, jag var rädd att stress skulle få mig att "åka dit" men eftersom jag kunde hantera stressen så var det lugnt. Och trots frestelser både här och där så kände jag det som om de inte angick mig, de var för andra som åt sånt där, med gluten och socker. Men mig angick det inte alls. Vilken underbar känsla!!!

När jag kom hem gick jag en rask prommenad på ca 45 minuter. Jag känner mig väldigt duktig laugh

Jag hoppas att er dag varit lika lyckosam som min heart

Gillar

Kommentarer

  • 8 jan 2018 20:48

    Härligt att läsa om din dag 👍🏼

  • 8 jan 2018 21:12
    Vegotina

    Men vad roligt att höra! Verkligen bra jobbat av dig! Jag har också varit där, sjukskriven för utmattning, så jag vet vad du menar. Man blir som en nykter stressare, aldrig riktigt återställd, känns det som i alla fall. Den där väggen som flyttar sig fram och tillbaka och man är aldrig helt säker på hur nära man är.

    Skönt att du verkar har kommit in i ett lugnare tänk! Håller tummarna för att det håller i sig!

Logga in för att skriva en kommentar.