icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search
Många vägval, många berg och ännu fler dalar har lett mig hit, igen. Att ha en kropp som jag trivs i, som visar den jag är på insidan, har visat sig vara svårt och en livsuppgift. Varje gång tänker jag att nu jäklar kommer det att fungera, bara jag tar mig upp för det här jäkla berget så kommer jag att lyckas! Insida och utsida kommer att mötas, den jag är och så som jag tror mig se ut kommer speglas på min utsida och visa sig i spegelns reflektion. Och för en allt för kort tid uppfylls min önskan och tro. Det hårda arbetet och den stränga disciplinen ger resultat och vi möts, där i spegeln. Men...så händer något, livet ger mig en hård knuff och jag faller. Faller för frestelsen och utför bergets kant. Det är så lätt att gå nedför, så enkelt och jag märker inget först, tror det är OK, jag kan hantera det. Tills jag landar vid bergets fot, hårt, hårt. Orkar inte klättra igen, fastnar ett tag. Finner så styrkan i att jag inte uthärdar skillnaden, skillnaden mellan utsida och i sida. Drivs av önskan att få mötas. Reser mig upp igen och tar sats. Tar sats för att återigen klättra upp mot toppen.
24 april 2018 21:00
8

Fick bli vilodag idag

Tröttdag

Imorse när jag vaknade så var jag tröttare än när jag gick och lade mig igår, trots 8 timmars god sömn. Slurpade i mig kaffe och tuggade trött på mina ost- och skinkrullar, tandborstning och så iväg. När jag kom till jobbet så tänkte jag; Nu är du väl bra korkad Kicki! Du är ju dödstrött, åk hem! Men förutom att jag har min antikompis Kolhydratdjävulen som viskar till mig så har jag också en annan nemesis, Arbetsmoralen heter han. Den jäkeln har ställt till det för mig förr... japp The Wall... Jag knallade trött ner till skolan och klassrummet. Trött, trött, trött... gick in med matlådan och så in i klassrummet. Där får jag alltid en.. myskänsla... gillar ju mitt jobb. Men nu var jag bara trött, trött, trött. Knallade till en kompis som jobbar en korridor bort. På vägen dit skickade jag ett sms till vår vikariesamordnare och frågade om vår anställda vikarie (ja, vi har faktiskt en sån och hon är sällan ledig kan jag säga) hade något uppdrag idag, för att jag inte mådde bra och nog måste vända hemåt igen. Sen damp jag ner på en stol i min kompis klassrum. Sa att jag var trött och behövde lite positiv energi. "Tja", säger hon, "det finns ju inte så mycket sånt här just nu. Den jäkla budgeten!" Men hon hade lite positivism att bjuda på och en kram smiley Sen kom ett sms där det stod att vikarie var bokad åt mig. Hallelulja, prisa vår älskade vikariesamordnare och vår älskade vikarie! Så jag var med på morgonmötet (för man vet aldrig vad som kommer fram där!!!) men den handlade bara om deppiga saker = budgeten, sen åkte jag hem och la mig i sängen.

Dessvärre kunde jag inte somna... så jag plockade fram surfplattan och skrev snabbt ner en insändare till tidningen angående budgeten och sen somnade jag gott. 

Har vilat resten av dagen och bestämt mig för att vara hemma imorgon också eftersom huvudet värker och jag fortfarande är trött. Lyssnar på kroppen, inte på Arbetsmoralen.

Hoppas att ni haft en härlig dag mina vänner heart

Gillar

Kommentarer

  • 24 apr 2018 21:15
    paloma

    Det var klokt gjort, det är bättre att stämma i bäcken...❤

    Senast uppdaterad 24 apr 2018 21:15

  • 24 apr 2018 21:21

    Ja det är viktigt att lyssna på sin kropp.

    bra gjort 👍🏻

  • 24 apr 2018 21:22

    Bra där! Var nöjd med att du lyssnar på din kropp och kasta bort varenda uns av eventuellt dåligt samvete...

    Många goda tankar om och till dig💕

  • 24 apr 2018 22:06

    Du gör helt rätt. Ta hand om dig!

  • 25 apr 2018 05:31

    heartheartheart

  • 25 apr 2018 07:54
    Bella50

    Det bästa jag ” läst ikapp” denna morgon. 👍

  • 25 apr 2018 14:08
    LissaLo

    heart

  • 25 apr 2018 19:40
    chicha

    Läst ikapp nu. Låter som att detta med budgeten var tuvan som stjälpte ett stort lass. Bra att du inte lyssnade på Arbetsmoralen - fortsätt med det! 

    Än så länge har ni ju vikarie så se till att vara hemma så länge som kroppen säger att du behöver det! Det absolut vanligaste är att man går tillbaka för tidigt, för ingen vill ju liksom vara hemma och vara trött!! 

    Jag har varit inne i väggen några gånger och min erfarenhet är att det är lätt att vara hemma några dagar, men sedan börjar man få lite energi tillbaka och genast tror man att man ska orka jobba - men så är i regel inte fallet. Senaste gången, för ganska exakt ett år sedan, trodde jag att jag skulle kunna gå tillbaka efter en vecka. Hade kloka vänner och en klok läkare som talade om för mig att jag behövde vara sjukskriven en längre period. Det slutade med resten av terminen! Var f.ö inte mig själv en stor del av sommarlovet heller, även fast jag var friksskriven. Men på hösten gick jag tillbaka, men gick ner 10% i tjänst, från 80-70%. Sedan januari har jag bytt arbetsplats och jobbar 80% igen. Det är Max vad jag klarar sedan jag blev "stressallergiker". 

    Härligt att du älskar dina "guldklimpar", men läraryrket innebär ju så mycket annat än att vara med dem. Tänk på det och ta nu hand om dig själv, och låt din sambo ta hand om dig. 

    Stor kram❤️

Logga in för att skriva en kommentar.