Att se bakåt eller inte se bakåt, det är frågan...
Idag ställde jag mig på vågen igen. Om man säger så här, tidigare hade vi en bra relation. Vi pratade mycket med varandra... eller... ja... JAG pratade med honom men han svarade på sitt sätt, genom att ge mig bra siffror 
I morse ställde jag mig på min kompis igen... och jag tror att jag behöver jobba lite med vår relation... väldigt mycket! 
Vågen visade 135,9 kg 
Och då kommer vi till frågan, ska man se bakåt eller inte? Jag är ju mycket för här och nu. Vad som varit har varit och det kan vi inte göra något åt... men samtidigt... vi kan ju lära oss av misstagen och inte göra om samma eller hur? Annars hade hjulet aldrig uppfunnits... tja, ingenting hade uppfunnits om man inte såg bakåt och lärde av misstagen.
Så, för ett år sedan vägde jag....122,9 kg. En skillnad på +13 kg. Men jag började min viktresa den gången på 137,9 kg så jag har inte riktigt ätit upp mig alltihop. Bara den grejen är ju värd att klappa sig själv på axeln för eller hur! 
Nu handlar det ju helt enklet om hur jag, känslomässigt, hanterar den här skillnaden mellan 2018 och 2019... +13 kg är inte kul. MEN om jag, istället för att deppa ihop över alla nedkämpade kilon som nu hittat hem igen, tänker... "Ja men si där, jag kunde, då kan jag igen!" då blir det en helt annan vinkel på det där med att se bakåt, eller hur?
Så, jag väljer att tänka, JAG KAN!!! och sen kör jag på bara. En stund i taget.
Jag har en sak till att glädja mig åt... jo då 
Igårkväll åt jag ingenting alls på kvällen, efter att vi ätit middag! 
Den lyckliga känslan ska jag nu njuta av till fullo och låta den känslan fylla hela mig så att den sätter sig riktigt ordentligt i kropp och själ. Så att jag kan plocka fram den när suget sätter in.
Nu önskar jag er en härligt solig söndag mina vänner 
Gillar
Kommentarer
-
Tänk framåt, mot ditt mål. Du är värd att uppnå det. Och när du når målet och tänker tillbaka så kommer de där 13 kg plus kanske vara en viktig del av din framgång, att du lärt dig att inte gå i den fällan igen.
-
Du verkar lugn och trygg i ditt beslut så nu är det bara att fullfölja det! Lycka till och ta en dag i taget👍
-
Tänk framåt, Sätt upp delmål, utmaningar per vecka.
Försök plocka bort stressen (inte så lätt) är min erfarenhet. Ät inte för lite kolhydrater (finns bra val) . Hjärnan behöver bränsle.
Lycka till med kommande vecka.
-
Jomen jag tycker nog att jag har nytta av att se bakåt – men har först nu fattat att jag minns fel. Jag minns liksom bara att "oj, det gick jättebra, jag gick ner fint och så ramlade jag och åt upp allt igen och lite till"... och så känner jag mig dålig.
Men tack vare den här vågappen som jag började med då jag bytte våg 2016 har jag exakt dokumentation på hur det faktiskt sett ut. Vilket bl a visar att då jag "ramlar" så går det flera månader utan data eftersom jag inte vågar gå på vågen då. Men under perioder när det går bra eller halvbra kan jag se hur det ser ut vecka för vecka och jag önskar bara att jag hade haft siffrorna också för de våglösa perioderna för att se om det var jämna kliv uppåt eller jättehopp och stillaliggande.
Iaf kan jag exempelvis idag se att jag väger mindre denna vecka än jag gjort någon april sedan jag skaffade vågen. Hurra! Jag kan också se att jag visst brukar hålla ut även i maj men sedan ramlar jag av under sommaren för då är det tomt i historiken. Nu är det så att när jag börjar överäta så kan jag bara inte gå på vågen fastän jag vet att det hjälper mig – men tack vare appen och min dåliga syn kan jag väga mig blint och ändå få in det i historiken. Innan jag satt in linserna på morgonen ser jag inte vad vågen visar så jag kan kliva på den och se att den stannar och sedan inte kolla i appen... men det är också så att det är lättare att fatta mod och titta när jag nu ändå vägt mig. Och att få en siffra brukar motivera mig att komma igång. Jag hoppas detsamma gäller för dig! Själv fick jag stiltje i februari och vågade mig upp på vågen först i mitten av april - fast bara två kilo upp var inte så farligt. Och sedan dess är det minus, tjohoo!
-
Tack för återkoppling / parentes om kolhydrater LissaLo.
LCHF passar inte alla. Vi är alla unika. Var och en väljer sin Diet.
LCHF fungerar inte för mig, Jag har sett detta på provsvar att min kropp fixar inte LCHF.
tråkigt. Viktminskningen är ju super för de där LCHF fungerar.
Ha en bra dag -
Tack för all input! Härligt att läsa era kommentarer och diskussioner. Det är så fantastiskt att få vara här igen, med er!
Jag har funderat och (jo faktiskt) lyssnat på min kropp en hel del, trots att jag kraschade... eller kanske på grund av... och det jag kommit fram till är att "dåliga" kolhydrater.... eller om de kanske kallas snabba, vet inte riktigt, men rent socker- kakor, bullar, godis mm, pasta och sådana saker drar ner mitt sinne. Jag blir deprimerad av dem, har varit så långt att jag tyckt att döden skulle kunna vara skönt... vilket skrämmer mig enormt. Så dessa måste bort.
Sen kan jag se att rivna morötter till maten, eller ärtor, bönor och annat i grönsaksblandning med blomkål och broccoli funkar fint. Friterad potatis är värdelöst men potatissallad kan fungera... o.s.v. Jag har lyssnat och tänkt och lyssnat och funderat. (Antagligen är min kropp helt överväldigad av all uppmärksamhet
)Resultatet blir nog en KDHV vilket betyder Kickis Diet för Välmåend och Hälsa. Började bygga den för lääänge sedan och den tänker jag bygga vidare på. Alla kroppar fungerar olika så därför måste jag skapa min egen diet
Logga in för att skriva en kommentar.